5/9 Raketuppskjut igen, not.

Idag var vi bokade för en bussresa till Kourou för att se en Ariane-V raket skickas iväg. Den var egentligen tänkt att gå iväg den 1 september men blev försenad. Vi har legat här i St’ Laurent och inväntat denna happening.

Kl 12 samlas vi utanför turistkontoret och snart kommer bussen och vi far iväg. Det är ca. 20 mil till Kourou så det tar ju en stund. Dessutom skall vi stanna på ett hotell där det sker säkerhetskontroll innan vi får åka iväg till åskådarplatsen som ligger mer eller mindre ute i djungeln.

Härifrån kan man se raketen som står på sin startplatta. Allt verkar gå fint och man börjar räkna ner från 10 sekunder. Strax innan raketen skall lyfta startas den s.k. vulkanraketen som är raketen i mitten och som är en vätskeraket. När nedräkningen når 0 stängs raketen av. Efter några sekunder hör vi ett poff.

Nedräkningen har alltså avbrutits precis innan krutraketerna eller boostraketerna som sitter på sidan skulle tändas. Tänds dessa finns ingen återvändo. Då sticker raketen till väders.

Förmodligen var det något problem med huvudraketen som den automatiska start sekvensen detekterat och därmed avbröts starten.

Så sent som dagens startsekvens avbrutits har inte skett sedan 2011.

Vi var naturligtvis ganska besvikna att vi blev snuvade på detta skådespel och det var ganska moloket på bussen på hemvägen.

Publicerat i Långsegling. | 2 kommentarer

17/8 Pia’s öronproppar kom till god användning.

Idag när Pia skulle hämta frukostäggen under durkarna fick hon en icke så angenäm överraskning. Äggkartongen var lite blöt i nederkanten. Vi hade alltså ett läckage någonstans.

Nu ligger ju vi i en flod som är helt och hållet sötvatten så vi kunde inte avgöra genom att smaka på det om det var vatten från utsidan eller om det var vatten från vattentanken.

Under frukosten fantiserade vi en hel del om varifrån vattnet kunde komma. Efter frukost så tog vi itu med vårt lilla problem. Vi öppnade till motorrummet och torkade upp under motorn och då visade det sig att det kom vatten akterifrån i en liten rännil under motorn.

Jaha då får vi plocka ur alla segel och cyklar ur babordsstuven och öppna in till motorrummet. När det nu var möjligt att inspektera utrymmet akter om motorn visade det sig som vi hade gissat under frukostdiskussionerna att vi hade ett läckage i propelleraxeltätningen.

Skepparen hade i förebyggande syfte inhandlat en sådan tätning i reserv i Las Palmas innan vi lämnade Kanarieöarna i våras. Denna kom nu till god användning.

Ny axeltätning.

Vi ligger ju i vattnet och här i Saint-Laurent du Maroni finns det knappast någon möjlighet att lyfta båten och utföra bytet av tätningen på land så vi var tvungna att försöka oss på att göra detta när vi ligger i vattnet.

Jag har tidigare tänkt ut en plan för hur detta skulle kunna utföras med båten i vattnet. Nu skulle det visa sig om teori och praktik verkligen gick att förena.

Först måste vi täta utifrån så gott det gick. Det var nu som Pia’s öronproppar kom till sin rätt. Till axelröret finns 2 rör som kommer in från sidan för att lager och tätning skall får kylning. Dessa måste tätas så att den gamla tätningen kan demonteras utan att det forsar in en massa sjövatten den vägen. Genom att forma öronpropparna till en kon kunde jag pressa in dessa i kylrören och täppa till dessa.

Pia’s formbara öronproppar.

Sedan gällde det att lossa propelleraxeln från klämhylsan. Efter att de 6 insexskruvarna demonterats visade det sig fortfarande svårt att få loss propelleraxeln från kopplingen. Att försöka vrida loss propelleraxeln var ett jobb som fick utföras från utsidan. När detta nu visade sig svårt kom jag på den geniala iden att skruva i en av insexskruvarna från andra sidan och lägga en plåtbit i springan. Då gick det att spänna isär kopplingen och efter ytterligare ett bad i raden så kunde jag lossa axeln och skjuta den så långt akterut att den tog emot rodret.

Axeln demonterad från klämkopplingen.

Det fanns nu precis tillräckligt avstånd mellan axeländen och klämkopplingen för att man skulle kunna demontera den gamla tätningen och montera den nya.

Först måste vi dock täta de spår som finns i axellagret. Annars skulle det spruta rätt ordentligt med vatten in genom axelröret.

Hur tätar man detta nu då ? Jo, Pia’a kom ihåg att vi använt cykelslang en gång när vi var på en säkerhetskurs på Öckerö för att täta läckor i rör. Denna kunskap kom nu väl till pass. Dessutom var vi utrustade med lite olika dimensioner av slang.

Då var det till att bada igen då. Efter att slangen virats runt axeln och sedan några varv runt hylsröret slutade det att komma in vatten och man kunde tryggt demontera den gamla tätningen och göra ren axelrörets främre ände.

Den axelkoppling som vi använder är för 25 mm axel men för den axeldiametern finns bara en dimension för axelröret och det är 42 mm. Vårt axelrör är endast 38 mm vilket medför att vi måste bygga upp radien 2 mm. Tidigare har jag använt vulktejp för detta ändamål men det är svårt att få en jämn yta på det sättet.

Nu kom jag på den briljanta iden att klippa av 2 st slangstumpar och trä dessa över hylsröret. Detta byggde nästan exakt de 4 mm i diameter som jag önskade och tätningen kommer garanterat att bli 100 % tät.

I bilden ovan ser man de svarta slangbitarna på hylsröret.

Efter att den nya tätningen monterats var det dax att bada igen, demontera cykelslangen runt axeln och plocka ut Pia’s öronproppar. Nu skulle axeln skjutas fram igen och in i klämkopplingen. Detta var inte helt lätt men efter lite stångkande och stönande lyckades jag få den på plats fast det krävdes ett antal bad med mellanliggande inspektioner innan den hade kommit på rätt plats. Det är viktigt att propellern sitter rätt i längsled för att man skall få så mycket utrymme som möjligt mellan skrov och propeller.

Axeln åter på plats i klämkopplingen.

Efter provkörning var vi väldigt nöjda att ha lyckats utföra denna reparation.

Badtemperaturen var nära 30 grader vilket ju underlättade för skepparen att bada det nödvändiga antalet gånger. Hade det varit typ 10 grader hade det inte varit lika angenämt att gå ner i vattnet och utföra alla de manövrar som krävdes. Ett problem här i floden är att sikten är i det närmaste obefintlig så det handlade om att känna sig fram och försöka minnas hur det ser ut där under vattnet.

Publicerat i Långsegling. | 3 kommentarer

1/8 Raketuppskjut.

Idag hade vi hyrt bil för att kunna ta oss de 20 milen till Kourou. Idag skall nämligen en Vega-raket skjutas upp i bana runt jorden.

Vegan är en förhållandevis liten raket jämfört med Ariane-V som vi missade med en dag när vi seglade hit till Franska Guyana. Vi ville ändå ha möjlighet att se denna uppskjutningen även om vi nog kan bevittna en Ariane-V om en månad från dagens datum. Vädret kan ju vara sådant att man inte ser någonting och då kan det vara bra att få två möjligheter att se en uppskjutning.

Starten skulle ske sent på kvällen. Det var lite svårt att tolka hemsidan men jag hade uppfattningen att starten var satt till 2 minuter i 22 lokal tid.

Vi hämtade vår hyrbil kl. 11 på förmiddagen och eftersom vi hade gott om tid bestämde vi oss för att besöka huvudstaden Cayenne innan vi åkte till Kourou.

Vägen är ganska enformig. Allt vid sidan om vägen är grönt, grönt.

Vägen mot Kourou.

När vi kommer fram till Cayenne passar vi på att äta lunch och sedan promenerar vi runt lite i staden.

Det finns både ruckel och finare hus.

Ett sämre hus.

Ett av de finare husen.

Efter besöket i Cayenne for vi tillbaks till Kourou för att bevittna raketuppskjutningen.

Vi hade ju gott om tid så vi passade på att bunkra lite på Super U som vi visste fanns där.

När det började mörkna tog vi oss ut till stranden som skall vara ett bra ställe att betrakta skådespelet från.

När vi var på väg ut till stranden från bilen blev vi konfronterade av en vakt som befann sig där och han undrade om vi tänkte gå i vattnet. Vi förklarade att vi ville bara se raketen och att vi inte hade för avsikt att ta oss ett dopp i havet. Han nöjde sig med det svaret. Kanske nöjde han sig eftersom hans engelska inte var något att skryt med och vår franska inte heller dög för det.

När klockan blev 22 började man undra om det blivit någon senareläggning av starten. För att reda ut detta var vi tvungna att kolla på ESA’s hemsida och då kunde man nog tolka det som att starten faktiskt skulle ske 2 minuter i 23 och inte runt 22-tiden. Hellre en timma för tidigt än tvärt om så vi fick sitta på stranden och vänta.

Vi hade köpt lite franska ostar och en baguette så vi satt där och smaskade i oss av detta goda.

Så, exakt kl 22.58 blixtrar det till på himmelen och ett stort vitt sken lyser upp himlen i riktning mot startplattan. Det är fortfarande helt tyst. Ganska länge faktiskt. Sedan kommer mullret och dånet från raketens motor när den kommit upp en bit.

Vi kan följa den flera minuter när den ger sig av ut över havet norrut. Efter ett tag ser man att det första raketsteget frigörs och andra steget tar vid. När den försvinner norrut ser den ut som en stjärna bland de andra på himlavalvet. Innan den kommit så långt att vi inte längre kan se den ser det ut som att den håller på att fall nedåt men det är ju bara en följd av att den skall runt jorden och håller på att gå ner bortom horisonten.

Jag har hämtat filmen som ESA lagt upp på sin hemsida och som visar starten av raketen vi bevittnade denna dag.

Efter att vi sett raketen hade vi en nattlig bilfärd hem till Saint Laurent du Maroni framför oss.

När vi parkerat bilen och gått ner till dingy docken är dingen väldigt motsträvig. Den vill inte alls flyta fram till kanten av pontonbryggan. Jag lyckas ta mig ner i jollen och kan konstatera att den ena spännskruven för att skruva fast utombordaren är låst med en mycket grov kätting i undersidan på rampen som leder ner till pontonbryggan.

Vi gissar att det är David som i all välmening har låst fast motorn på detta sätt. Vi kan inte ringa honom då våra telefoner inte fungerar och har inte gjort så på mer än en månad. Klockan är nu halv 3 på natten och det skulle vara väldigt skönt att få lägga huvudet på kudden i sin koj men vi måste först lösa detta lilla problem.

Ett tag funderar jag på att simma ut till David’s båt och väcka honom men det känns som att strömmen i floden är lite för stark för att man skulle våga sig på det. Någon annan dinge eller annat flytetyg lyser med sin frånvaro.

Jag bestämmer mig då för att skruva ut skruven som kättingen är fastlåst i. Problemet är bara att det går inte att skruva så många varv på den som krävs för att kunna skruva ur den helt. Kättingen tål ju bara ett visst antal varv. Sedan blir den hopklumpad i sin vridning. Det sitter ju ingen svirvel på kättingen.

Jag blir tvungen att snurra runt dingen vartefter jag skruvar ut skruven. Jag snurrar dingen säkert 30 varv där under rampen.

Till slut får jag ut skruven och dumpar kättingen överbord. Skruven får vi bärja i morgon. Så till slut kan vi starta motorn och puttra ut till vårt hem för en god natts sömn.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

30/7 Det blir lugnt på natten.

Vi ligger ju vid en boj har i floden Maroni vid Saint Laurent. På dagarna kan det blåsa lite grann. I alla fall så att vår vindgenerator laddar en del.

På kvällen lugnar det ner sig och på natten ligger man helt stilla. Vi trivs väldigt bra här och kommer att vara kvar ett bra tag till.

Det som ser ut som en ö bakom katamaranen är i själva verket ett gammalt vrak som lämnats i floden och som blivit överbeväxt av palmer och träd.

Kvällssol i Saint Laurent du Maroni.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

29/7 Vi jagar läckage.

Vi har haft ett litet läckage vid masten där det kommit vatten när det regnat akterifrån eller när man fått överbrytande sjö. Idag tog vi tag i detta lilla problem.

Klädseln runt masten monterades av och gummikuddarna i akterkant av mastringen togs bort. Sedan öste en av oss vatten från en spann mot akterkanten av masten och den andre spejade upp mot damasken.

Efter 6-7 spänner började det rinna lite vatten vid ett visst ställe. Ok, då vet vi var detta läckaget är någonstans så då var det bara att demontera slangklämman som håller damasken mot masten.

Efter att också vulktejpen som fungerar som en packning tagits loss kunde man se exakt var vattnet trängt igenom.

Här har det inte varit helt tätt.

Efter rengöring och montering av ny vulktejp ser masten ut så här. Nu skall det väll för bövelen bli tätt. Speciellt med tanke på att vi drog en sträng betyl runt tejpen och fyllde på lite extra av den varan där slangklämmans skruv sitter.

Ny vulktejp på plats.

Jo minsann. Nu var det tätt vid damasken men, efter 10 spänner kommer det lite lite vatten ner genom den ena kabelrännan. Det problemet får vi ta en annan dag. Nu är det i alla fall betydligt mycket tätare än tidigare.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

28/7 Dom har sitt på det torra.

Våra nyblivna Österrikiska vänner i båten Tweeny skulle byta roderbussningar idag. Då passar man högvattnet eller i alla fall nära högvatten och går in till stranden och lägger båten så att den står på botten.

Sedan är det bara till att vänta. Efter några timma står båten på torra land och man kan utföra arbeten på delar av båten som annars är under vatten.

Tweeny på stranden.

Nu är ju Tweeny en katamaran så hon står ju stabilt och bra när vattnet försvinner ut.

Det hade nog fungerat om vi gått in med Trud också, fast vi hade ju lutat en hel del och man hade fått se till att det inte fanns några vassa stenar där hon skulle lagt sig.

Efter att roderbussningarna var bytta var det till att vänta på högvatten. Normalt är vart annat högvatten högre så det gäller ju att inte gå in vid det högre av de 2 och sätta båten på botten just när det är som högst. Då kommer man inte loss förrän efter 24 timmar om ens då om man är på väg mot neep.

Hur som helst så kom Tweeny loss senare på kvällen och kunde gå ut och lägga sig vid sin boj.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 28/7 Dom har sitt på det torra.

26/7 Läkarbesök över en kopp kaffe.

Vi behövde besöka en läkare för att få lite antibiotika utskrivet så jag tog dingen in vid halv 11 till marinan för att fråga David var man kan besöka en sådan. Vänta lite sa han och tog fram sin telefon och ringde. När samtalet var avslutat sa han att läkaren kommer till marinafiket och tar en kopp kaffe kl. 12 så vi kan träffa honom då.

Under tiden fram till 12 passade jag på att gå till marknaden för att inhandla lite färska grönsaker och frukt. Jag kommer tillbaks lagom till båten för att hämta Pia och vi åker in till läkaren som redan var på plats. Vi förklarar vad vi behöver och han skriver ut ett recept. Det hela är avklarat på mindre än 5 minuter efter att läkaren förvissat sig om att det inte är några problem med allergier. Jag ber om att få en extra dos utskriven för att ha ombord. Det var inga problem utan han skriver ut dubbla recept.

Nu ha vi ju antibiotika ombord men det kan vara bra att få fyllt på med en ny omgång extra.

Efter att “läkarbesöket” är avklarat småpratar vi en stund om hur länge vi varit ute, vart vi seglat och vart vi är på väg.

Detta besök kan man kalla bra service. Hemma när jag hade en urinvägsinfektion fick jag ligga 6 timmar i korridoren på Sahlgrenska och blev bara sämre och sämre. Här hade vi medecinen  i handen en 1/2 timma efter att vi lämnade båten (åkt hemifrån).

Nedan ser vi marinafiket som blev tillfällig läkarmottagning i ordets rätta betydelse. Det var alltså vi som tog emot läkaren och inte tvärt om.

Tillfällig läkarmottagning.

Publicerat i Långsegling. | 1 kommentar

20/7 Vi besöker Camp De La Transportation.

Saint Laurent du Maroni var platsen dit fartyg från Frankrike förde fångar 2 ggr. om året. Här delades de upp i olika kategorier. En del skickades till Iles du Salut som vi tidigare besökt.

I fängelset här satt också “Papillon” eller Henri Charriere som han egentligen hette. Han gjorde 2 misslyckade flyktförsök och fick sitta i isoleringscell nr 47. Första försöket gav 2 år. Andra gav 5 år. Det tredje försöket blev lyckosamt. Totalt tillbringade han 11 år i Franska Guiana.

Här följer lite bilder från lägret.

I dessa hus bodde 50 fångar på varje våning. Emellanåt kunde inhysa nära dubbelt så många.

En s.k. pushpusch. Ett straff kunde vara att köra denna med fångvaktare sittande på den.

Pushpush

Rader med isoleringsceller.

Ett av 4 blockhus där “svårare fall” fick tillbringa 23 av dygnets 24 timmar fastspända i bojor.

Blockhus 1.

Bild från inne i blockhuset. Stången användes för att sätta fast bojorna som höll fångarna fast. “Huvudkudde” utgjordes av en betongsluttning som man ser på bilden.

Inne i blockhus 1.

Bilden nedan visar några av de celler som var tillägnade de dödsdömda.

QUARTIER SPECIAL står det på väggen. Giljotinen monterades inför varje avrättning. Fångarna visste inte vem av dem som stod i tur att avrättas. För att göra proceduren extra djävlig tog man ibland ut ytterligare en dödsdömd som avrättades strax efter. Man visste alltså inte om man klarat sig vid första uttagningen.

Alla i fånglägret var tvungna att bevittna avrättningarna.

Innan avrättningen fick den dödsdömde ett glas rom, en liter vin och en cigarett. Efter att han konsumerat detta tvingades han skriva på att han godtog frigivningen. Han skulle alltså dö som en fri man. Om nu giljotinen skulle fallera så var han fri att lämna fängelset. Något som dock aldrig inträffade.

Speciell inkvartering.

Så här ser isoleringscellerna ut inifrån. I bojan sattes vaden fast. Ibland en ibland båda.

Isoleringscell.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 20/7 Vi besöker Camp De La Transportation.

11/7 Upp för floden.

Frampå natten försvinner vinden och det blir motorgång hela resterande vägen.

Klockan halv 12 kommer vi fram till flodmynningen. Det är lågvatten som vi har planerat. Det går fint med vår båt för kanalen håller ett minsta djup på 2,2 meter vid neap  och vi sticker bara 1,6 meter.

I.o.m. att det är lågvatten får vi nu strömmen med oss upp i floden vilket kan vara skönt för det är en sträcka på 25 Nm innan man når fram till Saint Laurent. Med hjälpa av medströmmen kommer att hinna fram innan solen går ner vilket är skönt när man kommer till ett nytt ställe.

När vi kommer fram vid 18-tiden möter David som är ägare till marinan oss och hjälper till med förtöjningen vid bojen. Han är väldigt trevlig och inser att vi seglat natten så vi kan komma upp till kontoret nästa dag för att klara av det formella.

Här ligger bara fyra, fem båtar men en av dom är en bekant från Jacare. Det är Jim och Helen i Gaia som var med oss på Brain’s lantställe.

Framme i Saint Laurent.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 11/7 Upp för floden.

10/7 Rengjöring av botten.

Idag tänkte jag göra rent botten från den beväxtning vi fick i när vi låg i Jacare. Jag hade skrapat av en del innan vi gav oss iväg därifrån men vattnet där var så grumligt att man såg ingenting. Här kunde man dyka ner och se vad man sysslade med.

Klar för nedstigning.

Senare på dagen gav vi oss iväg nordvästvart för att under natten ta oss till Saint Laurent du Maroni.

Vi lämnar Ile Royal strax efter klockan 4 på eftermiddagen och seglar iväg. Vi har fin gång och nu visar faktiskt loggen rätt efter att skrovet blivit rengjort.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 10/7 Rengjöring av botten.