9/7 Vi tar en tur över till Ile Saint Joseph.

Idag tog vi dingen och tog oss över till Ile Saint Joseph.

På Ile Saint Joseph satt de fångar som fått speciella straff. Det handlade om total isolering.

Vi vandrade upp till fängelsekomplexet som nu är i väldigt dåligt skick. Överallt stod det skyltar om att man inte skulle gå in i byggnaderna eftersom det är rasrisk.

Har man tagit sig hit så var det väldigt svårt att låta bli att titta in i cellerna där fångarna satt så vi struntade i varningarna och gick försiktigt in och tog oss en titt.

Djungeln tar över.

Här är en bild på raden av celler för de fångar som blivit straffade med totalisolering.

Det fanns flera hundra sådana här celler.

Isoleringen innebar att man inte fick prata, varken med medfångar eller vakter. Isoleringen kunde vara på flera år. Första rymningsförsöket gav 2 år i isoleringscell. Vid andra försöket blev det 5 år. Inte så konstigt att människor blev galna av sådan behandling.

Vakterna gick ovanför och kontrollerade fångarna. Du fick inte titta upp på vakten. Skötte man sig inte i isoleringscell kunde man få ett halvår i mörker genom att taket täcktes över.

Isoleringsceller.

Isoleringscell.

Ingången till komplexet.

Reclusion.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 9/7 Vi tar en tur över till Ile Saint Joseph.

8/7 Den stora rundvandringen.

Vi tar oss iland och vandrar runt ön. Vi tar en promenad runt hela ön. Vägarna här är anlagda av straffångarna som tjänstgjorde här.

Det finns en massa gamla byggnader på ön. En del är renoverade och i en av dem finns det restaurang. I en annan kan man sova över om man har hängmatta med sig. Har man inte det går det att hyra. En del av husen är förfallna och man skall inte gå in i dom varnar skyltar.

Gammalt hus i dåligt skick.

Efter halva sträckan går vi upp på toppen av ön där vi tar en kopp kaffe i restaurangen innan vi fortsätter vandringen.

Här uppe vid restaurangen finns det påfåglar, papegojor och apor. Papegojorna lyckades vi inte få på bild men väl påfågelhanen som visade sin plym. Damerna verkar inte särskilt imponerade utan verkar mer intresserade av hitta något att äta.

Påfågehannen.

Apa.

På vandring runt ön.

Ögruppen vi besöker heter ju Iles du Salut (Rädningens öar) och den består av 3 öar, Ile Royal, Ile Saint Joseph och Ile Diable (Djävulsön).

Nedan ser vi Ile Diable. Den ön får man inte gå iland på men det finns knappast någon här som skulle hindra dig. Förutom att det inte är tillåtet så är det svårt att komma iland p.g.a. swellet och det finns inget bra ställe att landa på.

För att transportera fångar och förnödenheter till ön byggdes det en linbana från Ile Royal. Det var på Ile du Diable som Dreyfys satt felaktigt anklagad för att ha gått tyska ärenden.

Filmen Papillon utspelas delvis på denna ö.

Ile du Diable.

Anledningen till att det är förbjudet att gå iland på Djävulsön är nog att en kinesisk VIP-person råkade bli dödad i en olycka 1997 när han besökte ön.

Det känns lite paradoxalt att sätta upp en minnestavla över denna enda person med tanke på hur många tusen som fick sätta livet till på öarna här.

Minnestavla över en kines.

Här ser vi fästet för linbanan som gick över till Ile du Diable.

Fäste för linbanan.

Till slut kommer vi tillbaks till viken där vår båt ligger.

Ankringsviken.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 8/7 Den stora rundvandringen.

7/7 Vi går ut till Iles du Salut.

Idag lämnar vi Kourou och går ut till Iles du Salut. Dessa öar är mest kända för att ha varit fängelseöar dit Frankrike skickade sina mest fruktade brottslingar. Väldigt få kom härifrån med livet i behåll.

Ankringsplatsen är öppen mot sydväst men swellen är inte så farlig tack vare att grannön Ile Saint Joseph läar en del.

Vi ankrar vid Ile Royal.

Vi ankrar vid Ile Royal.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 7/7 Vi går ut till Iles du Salut.

6/7 Touren på raketbasen är inställd och telefonproblem.

Idag hade skepparen bokat rundvandring på raketbasen för 2 dagar sedan och hade ställt klockan på kvart i sju. Efter frukost tar han dingen in till pontonbryggan och far iväg i bilen som vi hyrt för att få vara med om en 3 timmar rundvandring inne på raketbasen för att få se startpaddar och kontrollrum o.s.v. Det var noga att man skulle vara där kl. 8 senast och att man hade passet med sig för att dom skulle kunna göra en säkerhetskontroll.

När jag kommer dit finns där några andra personer som också skulle vara med på vandringen. Vi väntar en stund på att grindarna skall öppnas men exakt kl 08:00 kommer det ut en person från anläggningen och meddelar att rundvandringen i dag är inställd p.g.a. “civil unrest”. Tydligen pågår det oroligheter någonstans i landet och av säkerhetsskäl vågar man inte släppa in några besökare på anläggningen. Det var tråkigt men det fanns inget annat att göra än att åka hem igen.

Nedan ser vi en “model” på Ariane-V raketen som står utanför museet på raketbasen. Tittar man noga ser man också skepparen framför raketen.

Ariane-V mokup.

Vi vill inte ligga kvar här i floden längre utan tänker gå ut till Iles du Salut och senare mot nordväst så tyvärr blir det nog ingen rundvandring på raketbasen för skepparens del. Man måste boka minst 2 dagar i förväg och dagarna före och efter en uppskjutning har man inga visningar av anläggningen. Vi planerar att hyra bil och åka hit senare när nästa eller näst nästa uppskjutning skall bli av.

Åter i båten tar skepparen itu med nästa lilla problem. Det är så att vi haft Comviq kontantkort på våra telefoner och det har varit billigt att ringa till Sverige om man varit inom EU. T.ex. har vi aldrig tvekat att ringa från Kanarieöarna p.g.a. kostnaderna.

Nu har EU lagt sig i och bestämt att roamingavgifterna inom EU skall bort den 15 Juni. Då har Comviq helt sonika spärrat kontantkorten för EU/EES området och man är tvungen att köpa “EU-vecka” som det så vacker heter. Vi är ju lite utanför boxen och EU-vecka passar ju inte oss så värst bra. Det verkar som att Fastpris kan vara en bra grej. Då kostar telefonsamtalet ingenting om man ringer från ett EU-land. Jag chattar med kundsupport och får bekräftat att så är fallet.

Vi provar att byta från kontantkort till abonnemang fastpris 145 som är den billigaste varianten för att kunna ringa till Sverige utan kostnad. Detta gjordes i måndags. Nu skall man inte tro att det är så enkelt att det fungerar så där rakt av. När man efter bytet försöker ringa hem till Sverige får man en röst i luren som säger att mitt abonnemang inte stöder samtalet jag vill ringa. Den är spärrad för utgående samtal.

Jag har nu varje dag sedan i måndags suttit och chattat med kundsupport och det är gjort en felanmälan till teknikerna redan i måndags men de har ännu inte fått någon ordning på felet. Jag frågade dom om en tekniker verkligen suttit i 3 dagar och kliat sig i huvudet utan att komma fram till vad problemet är. Jag fick inget svar på det men nu har dom sagt att dom prioriterat upp ärendet. “Seeing is believing”.

Idag damp det dessutom ner ett SMS där dom hoppades att jag var nöjd med mitt byte och att dom ville att jag skulle fylla i en nöjd kundundersökning. Gissa om det blev många ettor i den.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 6/7 Touren på raketbasen är inställd och telefonproblem.

5/7 Vi hyr bil och åker och handlar.

Idag var det en bra dag då vi fick gjort en massa saker.

Pia och jag klippte varandra på förmiddagen. Det var länge sedan så det var rätt nödvändigt, tyckte i alla fall Pia.

Sedan blev det ett antal turer med dingen för att fylla upp vattentanken.

När dom öppnade på Hertz biluthyrning gick vi dit och hämtade ut bilen vi beställt dagen innan. Vi åkte sedan till Super U, supermarketen som ligger inne i samhället och där blev det ett ordentligt inköp så att vi skall klara oss i åtminstone en vecka framöver.

Tillbaks till båten och lasta ombord alla matvarorna. Därefter iväg igen till bensinstationen för inköp av diesel. Det blev 65 liter i våra dieseldunkar. Åter till båten och fyllde dessa på huvudtanken som nu är i det närmaste full igen.  Puh,det var mycket på en och samma dag.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 5/7 Vi hyr bil och åker och handlar.

3/7 Vi blir bortkörda av militären och besöker raketmuseumet.

Vi har ju legat här mellan tullens brygga och bron. Innanför oss finns det 2 st. ramper dit militären kör med sin landstigningsbåt för att lasta och lossa jeepar och lastbilar. I fredags när vi låg här gick det bra eftersom vattnet var på väg in och då var vi ur vägen.

Nu på morgonen ville dom få tillgång till sin ramp och anropade oss från land och bad oss flytta. Vi tog upp ankaret och ankrade om på andra sidan floden. Här är det lite djupare och det kändes som mycket bättre ankarbotten. På det första stället kände man hur ankaret kanade på sten innan det satte sig. Här bet det direkt. Det känns faktiskt säkrare här på denna sidan även om strömmen sätter betydligt hårdare här.

Militärens landstigningsbåt.

Problemet är att det känns lite pirrigt att ha bron bakom sig när vattnet är på väg in. Skulle vi dragga betyder det att båten fastnar mot bron som är ca 10 m hög. Sätter då strömmen med 3-4 knop tar väll masten i, hon kränger till och sveps under bron. Sedan kan man fundera på hur man beter sig för att komma ut igen. Att göra motsvarande manöver när vattnet är på väg åt andra hållet känns ju inte så tilltalande. Antenner, lanterna, vindex och vindgivare är nog inte sig lika efter en sådan manöver. Inte ens efter första dito.

På eftermiddagen tog vi dingen iland och promenerade de 3-4 km till CNES raketanläggning. Det är märkligt att man alltid ger sig ut när det är som varmast på dagen. Som tur var fläktade det lite granna så vi slapp förgås.

Nedan ser vi tullens brygga som vi bett om tillstånd för att använda och landa vår dinge på när vi vill gå iland. I bakgrunden ser man Trud ligga för ankare.

Tullens brygga.

Efter nära en timmes vandring på en icke så promenadvänlig väg kommer vi fram till anläggningen. Där inne fanns det lite av varje men kanske inte så mycket som man skulle kunna tro. Ett par T-shirts köpte vi också i souvenirbutiken.

Vi passade på att ta en tur till månen.

När vi skulle hem försökte vi få beställt en taxi men det visade sig vara omöjligt att få tag på någon sådan så det blev att promenera även tillbaka. På tillbakavägen var vi inne i matbutiken och införskaffade det viktigaste, vin och ost. Dom är bra på viner och ostar i det här landet.

Promenadvägen till affären är lite tråkig. Här ser vi sista biten ner till floden. Till vänster finns CNES mycket väl inhägnade område med tredubbel taggtråd och dessutom elstängsel med högspänning. Övervakningskameror finns det också.

Vägen ner till floden.

Publicerat i Långsegling. | 1 kommentar

29/6 Vi kommer fram till Kourou.

Efter 8 dygn närmar vi oss infarten till floden vid Kourou.

Strax utanför ligger de berömda Iles du Salut. Dessa öar var tidigare straffkoloni dit Frankrike sände sina mest fruktade brottslingar. Levnadsbetingelserna för fångarna var vedervärdiga och det var inte många som kom därifrån med livet i behåll. Varje dag samlades de döda ihop och man ringde i en klocka. Hajarna hade lärt sig att då vankades det ett skrovmål. Ingen kristlig begravning där inte. Filmen Papillion skildrar fången med samma namn livet på öarna och hur han lyckas rymma till slut. Ögruppen består av 3 öar där den mest beryktade är Ile du Diable, Djävulsön.

Iles du Salut.

Apropå hajar så såg vi en sådan några timmar innan infarten. Den var gissningsvis 3 meter lång. Man såg både rygg och stjärtfena när den simmade ett 20 tal meter från båten. Fenorna var något brunfärgade. Vi har inte kunskap för att bedöma vad det var för art. Tyvärr fastnade den inte på filmen.

Vattnet börjar nu anta den turkosblåa färgen som man så ofta ser på kort från Karibien.

Vi hittar den bojade kanalen in till floden. Det är stark nordvästsättande ström så det gäller att kompensera för detta så att man inte kanar utanför den muddrade kanalen för det är lågvatten och där utanför är det väldigt grunt.

Vi kommer in i floden och efter någon distansminut finns en “marina” där vi tänkt ankra. Vi fäller ankaret en bit utanför pontonbryggan. Medans vi håller på med detta kommer det en båt med en fransman som berättar att strömmen här är väldigt stark och att vi borde ankra lite längre upp i floden närmare strandkanten. Vi tackar för informationen och tar upp vårt ankare vilket inte är så lätt. Det sitter som berget men till slut klarar spelet att hämta hem kätting och ankare.

Vi förflyttar oss till platsen vi blivit rekommenderade men här är det omöjligt att få något fäste. Vi provar 3-4 gånger men varje gång plogar bara ankaret botten och klarar inte ens 1500 varv med motorn i backläge. Lärdomen av detta blir, lita på dina egna beslut i stället för att tro att lokalbefolkningen vet bäst. Så svårt som det var att få loss ankaret vid första ankringen är jag övertygad om att vi hade suttit fast i alla lägen. Det var fast lera på ankaret och den var svår att få bort.

Då bestämmer vi oss för att fortsätta längre upp i floden och ankra vid rymdcentrats kaj. Här finns 3 kajer och vi ankrar mellan den innersta och den bro som spärrar floden för vidare färd uppåt.

Bron som hindrar vidare färd.

Tullens brygga.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 29/6 Vi kommer fram till Kourou.

27/6 Flygfisk på däck.

Under natten hade vi observarat att det flög flygfisk i stora skaror runt båten. Man kunde se stora svärmar i akterlanternans sken.
När skepparen satt vakt råkade det landa en rackare på hans rygg. Man blir lite förvånad och man fattar först inte vad det är som klappar en på ryggen. Det kändes ganska otrevligt innan man var på det klara med att det bara var en flygfisk och inte något annat odjur.
Myket riktigt. På morgonen fick skeppare städa. Det hade landat inte mindre än 88 stycken på båten. Endast en hade tagit sig över sargkanten och landat i sttbrunnen.
Dom påstås gå att äta men dom var ganska små, ca 10 cm långa så vi skippade dom som lunch.
Vi närmar oss Franska Guyana och senaste gårdagens dygnsdistans blev 143 Nm, och vi hade då 389 kvar till Kourou.
Dagens distans blev 154 Nm ovh vi har nu 235 kvar till Kourou.

Publicerat i RadioBlogg | 1 kommentar

25/6 Inne i Doldrums.

I går gjorde vi vår bästa dygnsdistans någonsin. Det blev 184 Nm på 24 timmar.
I dag har vi kommit in i stiltjebältet här vid ekvatorn så nu går vi för motor. Det blåser ungefär 3 m/s från aktern. Själva gör vi 6 knop så det är nästan vindstilla ombord vilket gör att man tycker det är ganska varmt. Fuktigt är det ju också. Enda fördelen är att sjön har lagt sig så nu är det lätt att röra sig ombord.
Eftersom båten inte håller på att studsa omkring passade Pia på att baka bröd. Det blev gudagott.
Vi har inte sett en enda båt på två dygn nu. Varken på AIS eller i verkligheten. Kommer det någon sådan borde den komma akterifrån. Ingen kapten på ett fartyg är väll så dum att han lägger sig i den värsta motströmmen man kan hitta. För tillfället 2 -2,5 knop.
Det ser inte ut som att vi hinner upp till Kourou för att bevittna raketuppskjutningen den 28:de men vi kommer att stanna i Franska Guyana en längre tid så vi får kolla på nästa som jag har för mig är skedulerad till den 1:a Augusti.
Senaste dygnsdistans 145 Nm. 532 Nm kvar till Kourou.

Komplettering i efterhand: I morse passerade vi ekvatorn för 2:dra gången. Notera latituden nere till vänster i bilden.

Ekvatorn passeras igen.

Publicerat i RadioBlogg | 2 kommentarer

23/6 På väg till Franska Guyana.

För 3 dagar sedan kom vi iväg från Jacare. Vi hade legat och väntat på att vår nya trefärgslanterna skulle anlända och att Brian skulle fixa ett nytt fäste till den och till vindexen. Det blev ett antal upp och nedstigningar i masten innan allt var monterat och kabeln skarvad. När vi lättade ankar på eftermiddagen efter att vi var klara med lanternan visade det sig att vi hade snärjt in ett halvt träd i ankarkättingen. Det var minst 7 varv runt stammen och det tog en stund att bli av med detta. Vi kom iväg till slut och gick med utgående tidvatten upp till Cabedelo och ut i Atlanten.

Stocken som fastnat runt kttingen.

Vi har haft bra fart på skutan. första dygnet ca. 160 Nm och andra ca. 179. Det en hel del medström på sträckan upp till Franska Guyana så det hjälper ju till att få bra dygnsdistanser. Några gånger har vi behövt gippa. Man vill helst göra det på dagen men ibland krävs detta att man utför manövern även på natten. Skepparen har routat en väg så att vi skall kunna utnyttja strömmen så bra som möjligt och då krävs det att man följer den utlagda vägen för att få så mycket medström som möjligt. Dygnsdistans 165. 862 kvar till Kourou.

Publicerat i RadioBlogg | 4 kommentarer