9/10 Tintin lämnar Tobago.

Idag var Tintins besättning inne i Scarborough och checkade ut. I Trinidad & Tobago som ju är ett land är det krångligt att förflytta sig. Så fort man skall gå från ett ställe till ett annat som är en så kallad “Port of entrance” måste man checka ut och sedan checka in på det nya ställe trots att det är ett och samma land man rör sig inom.

Tintin lämnade kl. 20 på kvällen för att komma fram till Trinidad på morgonen dagen efter. Vi kommer att gå till Trinidad om ett par veckor för att ta upp båten och göra vid botten. Färgen vi köpte av Bosse verkar inte vara kompatibel med färgen under då den flagnar på stora ytor. Vi kommer att bli tvungna att skrapa bort denna och lägga på ny bottenfärg. Ett styvt jobb tror vi.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

2/10 Incheckning.

Idag tog vi dingarna (Tintin och vi) in till stranden och gick upp för att först ta ut kontanter ur bankomaten och sedan ta en taxi till Scarborough.

De 2 första fungerade inte men i en tredje lyckades vi få ut kontanter.

Sedan var det till att vinka in en taxi. Här fungerar det så att man ställer sig vid huvudleden och väntar. När det kommer en bil och den tutar eller blinkar vinkar man in den. Det är grymt billigt att åka taxi här. Att åka härifrån till Scarborough är en dryg mil och kostar ungefär 10 kronor/person.

Innan vi kommer fram till incheckningen, först immigration och sedan tull kommer vi överens att vi kom in i morse kl 09:30. De allra flesta båtar kommer säkert in just vid den tiden på en vardag för om man anländer utanför kontorstid kostar det typ 50 US$ extra.

Dom är också lite luriga så om man kommer till kontoret vid säg 15-tiden går arbetet så långsamt att det hinner bli utanför kontorstid och vips åker man på övertid. Kommer man till kontoret vid 11:30 som vi har dom lite svårt att söla så att det blir övertid.

Tjänstemännen måste väl tycka att det är lite märkligt att alla båtar anländer just 09:30 på en vardag.

Publicerat i Långsegling. | 1 kommentar

1/10 Framme på Tobago.

Idag kom vi fram till Tobago några timmar efter att solen gått upp. Vi var framme på ankringsplatsen i Store Bay strax efter 10 där Tinitin redan låg ankrade. De välkomnade oss till Karibien och det lät ju bra.

Idag är det Söndag så då går det inte att klarera in här så det får vi göra imorgon.

Vi stannar kvar ombord och plockar lite bland alla saker som skall stuvas undan efter seglingen.

Här är vattnet turkost och inte skitbrunt som vi har haft under det senaste halvåret förutom när vi var på Iles du Salut. Det blir ett härligt bad i det 28 gradiga vattnet. Helt underbart.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

30/9 Nu är vi på väg till Tobago.

Vi har inte lyckats få tillgång till ett tillräckligt bra internet för att kunna ladda upp några bilder. Därför ligger nu ett stort antal inlägg och väntar tills vi kommer fram till Tobago där vi förhoppningsvis skall få möjlighet att komplettera vår blogg.
I Onsdags den 27/9 lämnde vi Baganara Island för att gå ner till Bartica för att köpa proviant och checka ut härifrån Guyana. Efter att allt var klart påbörjade vi vår flodfärd mot mynningen. Det blev 2 övernattningar. Den första vid Lau Lau Island, ungefär halvvägs mot mynningen. Den andra övernattningen blev alldeles vid flodmynningen intill Walenaam Island.
På fredag morgon den 29/9 lättade vi ankare precis innan soluppgång. Det var då lågvatten och strömmen var på väg att vända till vår nackdel men vi han precis ut ur deltat innan det började ta emot.
Väl ute ur floden satte vi segel och hade fin gång nordvart.
Vi seglar tillsammans med våra nya vänner i den engelska båten Tintin med Kevin och Jackie ombord. Dom har seglat från Australien och är på väg jorden runt.
Den fina vinden stog sig till frampå kvällen då det inte var mer än 4-5 meter/sekund. Vi fortsatte dock för segel hela natten trots att farten var beskedliga 4 knop med hjälp av medström på ca 1 knop.
På morgonen hade vi 165 Nm kvar till Store Bay på Tobago och om vi skall komma fram i dagsljus måste vi göra minst 5 knop och då duger inte våra beskedliga 4. Nu är klockan 9 lokal tid och vi går för motor. Kanske kommer det vind senare. Prognoserna ger tyvärr inte så stort hopp om det men vi får se.
Lite senare hoppar det på en fin tonfisk på vår krok. Vi bärjar den och skär 2 stora kotletter till lunch. Resten lägger vi ner i kylen. Bilder kommer senare. En tonfisk ger rätt många måltider om man bara är 2 personer.

En tuna.

Sen kom den efterlängtade vinden och vi gör bra fart hela dagen. Mot kvällen ser vi hur det bildas höga mörka moln omkring oss men vi har hittills lyckats undvika dessa. Radarn är i dessa sammanhang till stor hjälp. Tintin’s radar fungerar inte så dom seglar i blindo på natten. I alla fall när det gäller att undvika åska. Vi har hjälpt dem vid något tillfälle med rapport om hur det ser ut omkring oss.

Publicerat i RadioBlogg | 2 kommentarer

18/9 Kaieteur Falls.

Idag skulle hela gruppen besöka Kaieteur Falls. Egentligen heter det endast Kaieteur eftersom teur betyder fall. Annars blir det fall fall.

Vid 8-tiden på morgonen blir vi hämtade av en flodbåt och körda uppför floden till Baganara Island där det finns ett flygfält.

På väg till flygplanet.

Skepparen är jätteglad för att få flyga.

Fallen ligger nära gränsen till Venezuela. Flygningen tar ca. 45 minuter. Piloten lägger en fin gir över vattenfallet innan vi går in för landning.

Kaieteur.

Fallet är världens högsta “single drop waterfall”. Alltså det högsta vattenfallet i världen om man betraktar ett enda steg. Fallet är 226 meter, mer än 4 gånger högre än Niagarafallen i USA/Kanada och dubbelt så högt som Viktoriafallen i Afrika.

Är man intresserad kan man läsa mera här : https://en.wikipedia.org/wiki/Kaieteur_Falls

Här följer några bilder vi tog av fallet.

Kaieteur.

Alla har respekt för branten.

Kolla, inget räcke.

Nedan, en film som visar fallet.

 

Efter Kaieteur fortsatte vi till ett andra vattenfall som heter Orinduik.

Landningsbanorna vid vattenfallen är minst sagt primitiva. Beläggningen är inte någon asfalt inte. Det är berget rakt av. Man har helt enkelt funnit en bit mark som är tillräckligt plan och tillräckligt lång. Piloten satte ner kärran precis vid början av banan och fick stopp när det var kanske 30 meter kvar. Man satt med hjärtat i halsgropen men allt gick bra. Planet var fullt så vi var fullastade. Det fanns inte en stol ledig. När vi bokade utflykten fick vi tala om vår “body weight” för att de skulle kunna kolla att vi inte överskred godkänd totalvikt.

När vi kommer fram till Orinduik kan vi byta om till badkläder för här skall vi bada i vattenfallet.

Fallen vid Orinduik.

Filmen visar när Hasse duschar.

 

Pia duschar också och blir dessutom fotograferad av Allan i båten Time after Time.

 

När vi var här vid fallen kom det ett gäng indianbarn och följde oss till fallen. Vi hade ingenting med oss att ge dem men efteråt frågade vi piloten om han kunde ta med sig lite saker till dem nästa gång han hade en flygning hit. Jodå det var inga problem. Lämna dem vid resorten vid flygfältet så fixar han det. Vi skänkte dem några ritblock och kritor plus lite annat som säkert kommer till användning.

Stället ligger helt isolerat från omvärlden och det blir uppståndelse så fort det kommer ett flygplan. Tydligen gick barnen i skola för vi hörde att de spenderade 2 timmar om dagen för att ta sig till skolan. Vi har inte koll på om detta var enkel väg eller inte men det är ju hur som helst rätt långt för ett barn i deras ålder.

De söta indianbarnen.

Här har vi vår duktige pilot och guiden som var med oss under dagen.

Piloten och guiden.

Publicerat i Långsegling. | 2 kommentarer

14/9 Lunch med turistministern.

På morgonen har jag fått ihop motorn igen och kan testa den. Det visar sig att nu blir den inte alls varm. Alltså var problemet precis det som jag hade misstänkt. Visserligen är där en liten vattenläcka men det är inget som hindrar att vi använder motorn så länge. En av packningarna sprack på ett ställe och jag ides inte tillverka en ny i detta läget. Motorn går hur bra som helst så nu är vi oberoende av Tintin’s snälla besättning.

Idag är det stort pådrag här på Hurakabra river resort. Det skall bli besök av Guyanas turistminister och Kinas ambassadör. I centrum för deras intresse befinner sig vi besättningar på de besökande båtarna. Både TV och press är här och bevakar.

Guyana är verkligen inget ställe dit turister tar sig. Man har idag kanske 3000 besökare per år. När det gäller yachting är vi om är här verkliga pionjärer. Nästan ingen kommer hit. Det borde finnas en stor potential eftersom landet ligger helt utanför orkanbältet och en del av alla de båtar som trängslas på Trinidad skulle kunna ta sig hit i stället. Man behöver dock utveckla infrastrukturen för seglarna så att de kan känna sig säkra med bra bojar. Något vi hade uppskattat i tisdags när åskovädret slog till.

Detta är anledningen till dagens happening. Vi, jag och Pia får en liten pratstund med ministern och framför våra åsikter och tankar kring vad vi tycker är viktigt för att vi skall känna oss tillfreds som cruisers.

Turistministern pratar.

Nedan pratar Mike från en Nya Zeeländsk båt som representant för oss seglare. Vi är endast 7 båtar här på besök.

Skepparen i den Nyzeeländska båten håller tal.

Efter alla tal föräras vi besättningar med en gåva ur ministerns hand. Det är en fin trädosa av något inhemskt träslag med fint handarbete runtom.

Sedan minglar vi innan lunchen som består av olika sorters typisk Guyansk mat.

När en minister kommer på besök åtföljs han av en stor säkerhetsapparat.

Pia tyckte denna kvinnliga polis var värd att föreviga.

En Guyansk poliskvinna.

Dagen till ära hade vi flaggat över topp och satt den stora svenska fanan.

Trud i skrud.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 14/9 Lunch med turistministern.

13/9 Ingen utflykt för oss idag.

Resten av gänget åkte iväg på en utflykt till ett vattenfall där man kunde bada.

Vi var lite skärrade efter gårdagens traumatiska händelse. Vi ville också försöka att reda ut vad som var problemet med dingemotorn så vi avstod från att följa med på dagens tur.

Tintin’s besättning har varit väldigt hyggliga och erbjudit sig att skjutsa oss iland när vi vill komma dit och har gjort så vid några tillfällen men det känns lite jobbigt att vara beroende av andra. Problemet är också att nu efter att vi ankrat om så ligger vi så långt från dingydocken att vi inte vill kör motorn den sträckan eftersom den då säkert blir överhettad.

Vi stannar hemma och fortsätter med felsökning på motorn.

Om det nu inte är termostaten så kanske det kan vara impellern som är dålig. Jag monterar av nedre delen av motorn och ser då att 2 pinnbultar har gått av. Jag provar impellern genom att montera borrmaskinen och se om det kommer vatten ur pumphuset och det gör det. Jag är lite osäker på om flödet är tillräckligt så jag paddlar över till en av de andra båtarna för att höra vad skepparen där tycker. Han anser att det flödet är helt ok. Jag får även ett andra uttalande med samma åsikt.

Det var ju nedslående.

Jag vill i detta skede inte demontera impellern eftersom det då garanterat kräver att pinnbultarna måste bytas och några sådana har jag inte med i reserv.

Jag går vidare och demonterar kraftpaketet, d.v.s. tar bort motorn från riggen. Efter att motorn tagits bort går det att inspektera kylkanalerna och dessa verkar rena och fina.

Rena och fina kanaler.

Detta verkar mystiskt. Ett problem är också att jag måste tillverka nya packningar om jag vill få ihop och kunna använda motorn innan vi kommer till Trinidad.

Man frågar sig då vad orsaken till överhettning kan vara om nu termostaten är utesluten, kylkanalerna är rena och fina och vattenpumpen verkar fungera som den ska.

Jag får sova på saken men det är inte så lätt när man ligger och funderar. Dessa funderingar visar sig vara väldigt fruktsamma för när jag ligger där i kojen och i tanken bearbetar den information jag har inser jag att de 2 pinnbultarna som är sönder kan medföra att när det blir mottryck i vattenflödet så öppnar sig ena sidan av pumphuset och suger in utgående varmt vatten. Detta verkar vara en rimlig förklaring så då är det bara att demontera pumphuset.

Här ser vi att de 2 aktra pinnbultarna har gått av och spolats ut med avgaserna och utgående vatten.

2 av pinnbultarna är av.

Pinnbultarna sitter skruvade i undre delen av riggen som är aluminium. Det kan vara svårt att få loss skruv som sitter i aluminium och jag är beredd att värma dessa med en blåslampa men det visar sig att de trots allt lossnar m.h.a. rörtången.

Nu har jag ju inte sådana pinnbultar men jag har långa M6 skruv som jag kapar av skallen på så blir de fina ersättningar.

Så här såg det ut efter att pinnbultarna ersatts och pumpen monterats ihop. När jag nu testade pumpen med borrmaskinen verkade den ge betydligt högre tryck. Det gick inte längre att stoppa vattenflödet ut från pumpen. Detta verkar lovande.

Nya pinnbultar monterade.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 13/9 Ingen utflykt för oss idag.

12/9 Rundtur kring Bartica.

Idag var det bokat en busstur kring området runt Bartica. Vi blir hämtade från resorten i en båttaxi som tar oss in till Bartica. Iland väntar guvernören som hälsar oss välkomna till sin by och berättar lite om den och utvecklingen som man försöker genomföra.

Efter guvernörens tal stiger vi in i en buss som tar oss på en rundresa på väldigt skruppliga vägar. Man skulle kunna tro att de drabbats av tjälskador i stor omfattning men det förefaller inte troligt då vi befinner oss i tropikerna.

Vi passerar bl.a. en soptipp där korna verkar ha gott om föda. Vi undrar om vi verkligen skulle vilja äta det biffköttet.

Att koka soppa på en spik.

Guyana är ju ett utvecklingsland som försöker lyfta sig ur fattigdom och det verkar som att man kanske kan lyckas med det på sikt. Det finns många fina hus men också rena ruckel.

Ruckel.

När vi återkomer till lokalen varifrån vi startade vår busstur tornar åskmolnen upp sig och ett fruktansvärt åskoväder bryter ut. Vi väntar på att få bli underhållna av ett steelband men alla besättningar börjar bli oroliga för sina båtar som ligger ankrade där borta på resorten.

Till att börja med går det inte att få kontakt med ägaren av resorten och inte heller kustbevakningen som ligger stand by vid båtarna.

Till slut står alla skepparna runt David som organiserar aktiviteterna och undrar hur läget är.

Efter ett tag har David information om att båtarna är överallt och att kustbevakningen inte kan göra något.

Vi blir alla väldigt oroliga och vill tillbaks till ankringen så fort som möjligt. När guvernören får klart för sig situationens allvar går allt mycket fort. Vi blir skjutsade till rampen där en skolklass just har bordat en av taxibåtarna. Eleverna blir avslängda och vi åker med högsta hastighet iväg mot ankringen. Sjön är grov och jag står hela färden med böjda knän för att kunna parera smällarna när båten landar efter varje skutt i den grova sjön.

När vi kommer fram har en av båtarna draggat och legat mot en av de andra. På den draggande båten är mantåget helt nedvikt över däck och på den andra har delar av relingslisten blivit bortfläkt.

Vår bår Trud har inte draggat utan ankaret har suttit fast bra. Tintin ligger en bit akter om oss och det var en himla tur att Kevin på Tintin var kvar ombord eftersom båtarna i åskovädret åkte lite hur som helst beroende på hur båtarnas undervattenskropp är utformade. Vi har ju här strömmande vatten i floden samtidigt som det i åskovädret blåste upp till 25 m/s och gick vågor på mer än en meter enligt Kevin. Tintin som låg akter om oss påverkades mer av vinden än vi vilket gjorde att hon gick framåt medans vi låg kvar.

Kevin lyckades m.h.a. maskin styra undan från Trud’s akter. Annars hade vi inte haft varken roder eller vindroder kvar.

I en flod kan man alltså inte ankra som man gör i Västindien där man kan förvänta sig att båtarna följer vinden. Här måste man se till att varje båt har sin egen yta att svinga på. Nu har vi ankrat om och har 80 m till närmaste båt och mer i strömmens riktning.

Publicerat i Långsegling. | 1 kommentar

11/9 Vi slutför incheckningen hos tullen.

Vi har haft lite problem med vår dingemotor. Den verkar gå varm om man kör den en längre sträcka. Jag frågar Kevin om det är ok om jag åker med honom i hans dinge. Inga problem säger han och efter frukost åker vi in och besöker tullen och får våra papper på att vi checkat in i vederbörlig ordning.

Vi passar också på att ta en sväng in på marknaden för lite påfyllning av proviant.

När detta är klart åker vi ut till båtarna och går i högvattnet den korta sträckan till Hurakabra där vi ankrar upp utanför resorten.

Eftersom det inte är några aktiviteter idag tar sig skepparen an dingemotorn för att försöka reda ut varför den går varm.

Till att börja med tar jag bort insugningsröret där termostaten sitter. Termostaten tar jag bort för att utesluta att den inte fungerar som den ska. Jag måste också tillverka en ny packning eftersom den gick sönder när insugningsröret togs bort.

Det är tur att vi har kellogspaket ombord för kartongpappen i dessa är perfekt som material till papperspackningar som får duga för tillfället.

Efter montering visar det sig att motorn fortfarande går varm.

Jag testar också termostaten i en kastrull med varmt vatten och den verkar öppna som den ska.

Felet härhör sig alltså inte till termostaten men jag låter den vara ur tills vidare.

Längre än så här kommer jag inte idag.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 11/9 Vi slutför incheckningen hos tullen.

10/9 Vi kommer fram till Bartica.

Vi lättar ankar runt halv åtta och ankrar tillsammans med Tintin upp utanför Bartica. Här ligger en annan båt, Alubis från Schweiz som skall vara med på tillställningen här som vi är inbjudna till.

På vägen får vi se en fantastisk villa. När det inte fanns plats att bygga på den ena ön bygger man en bro till ön intill och fortsätter där.

Ett fräckt ställe i floden.

Vi tar dingen in till en mycket dålig landstigningsplats. I cruisingguiden står det att det skall finnas en pontonbrygga som man kan landa vid och lämna dingen men någon sådan finns inte så vi får hålla till godo med brygga och trappa som sett sina bättre dagar.

En skranglig brygga.

Bartica är en by som är helt isolerad så när som på båtförbindelse. Enda sättet att ta sig hit är med båt eller flyg. Det finns en liten landningsbana söder om byn. Bartica är ett center för guldletarna och längs gatorna står det skyltar om att guld köpes.

Nedan en bild av ett av de vackra husen i Bartica.

Bartica.

Vi tar oss tillsammans med Tintin till immigrationspolisen och får våra pass stämplade. Eftersom det är Söndag så har tullen stängt så det besöket får bli i morgon. Då behöver inte Pia vara med utan det räcker med skepparen.

När besöket hos polisen är avklarat tar vi en öl på en av barerna. Efter det tar vi oss tillbaks till båten. Vi stannar här över natten för att i morgonen slutföra incheckningen hos tullen.

Publicerat i Långsegling. | Kommentarer inaktiverade för 10/9 Vi kommer fram till Bartica.