16/4-6/6 Vi jobbar på med förberedelser.

Det finns mycket som ska göras nu för att få vår båt i sjödugligt skick igen. Vi visste att vår sprayhoodruta verkligen behövde bytas ut. Tidigare var den skruvad genom lexanskivan i underkant vilket medförde att den hade en tendens att spricka där skruvarna skruvats i. I överkant var den inpressad mellan 2 tandformade sidor. Denna profil förutsatte att skivan var 4 mm tjock vilket inte var så lätt att få tag på här i USA. Dessutom skulle den behöva vara över 3 meter lång om den skulle sträcka sig hela vägen från styrbord till babordsidan.

Vi bestämde oss för att dela upp rutan i 3 delar. Dels för att med den tjocklek som var tillgänglig här i USA så skulle aldrig den övre profilen greppa i lexanskivan och denna lösning medförde att det skulle bli mycket lättare att få tag på skivan i mindre bitar.

Här har vi resultatet av den utbytta sprayhoodrutan. Inga skruv genom skivan behövs längre vilket torde förhindra sprickor i framtiden. Tätning mellan ram och lexanskivorna utgörs av betyl.

Nya sprayhoodrutan.

Vi fick låna en ställning så att vi kunde polera skrovsidorna som inte blivit omhändertagna sedan vi var på Trinidad.

Polerad bordläggning.

I början hade vi några dagar med väl svalt väder och vi använde faktiskt vår elektriska värmare. Senare hade vi olidligt varmt.

Lite väl varmt i ruffen.

Vi använde poolen som finns här vid klubbstugan flitigt för att kyla ner våra lekamen innan vi skulle koja.

Även fläktarna ombord gick varma.

Mycket annat fixades under dessa veckor på land. Bl.a. monterades en vattentemperaturgivare, en ny genomföring till watermakern då jag misstänker att den svälter när den ska konkurrera med motorns kylvattentillförsel. Ny manuell och elektrisk länspump installerades. Ny spishäll, trycktank och nya brännare till köket sattes på plats. Mycket annat har också fixats.

Publicerat i Långsegling. | 1 kommentar

15/4 Äntligen till Trud.

På morgonen har vi beställt en Lyft (taxi) som ska köra oss till flygplatsen. Det strular lite men till slut kommer bilen och vi kan packa in vår packning och oss själva i bilen och fara iväg till JFK för vår sista flygetapp till Richmond.

När vi sitter och väntar på att få kliva ombord på planet kommer jag på att jag kanske kan kontakta Tammy på Deltaville Yachting Center för att be henne fråga om firman GYT (Get You There) kan köra oss från flygplatsen i Richmond till Deltaville där vår båt ligger. Efter en stund återkommer hon med ett positivt besked. Vad skönt. Det är ju Långfredag och vi var lite osäkra på om en Uber eller Lyft varit så intresserade av att köra den långa sträckan till Deltaville och garanterat inte kunna få någon kund tillbaks till Richmond. Jag gav ordentligt med dricks för annars hade vi fått söka upp ett boende i Richmond kanske ända till Måndagen.

Vi har bett personalen på varvet att ställa fram en trappa så att vi enkelt kan ta oss ombord på Trud som ju ligger på land. Vi är väldigt spända på hur hon klarat vistelsen under de 2 1/2 år vi varit strandsatta i Sverige och på Kanarieöarna. När vi öppnar ruffluckan kan vi med förundran och glädje konstatera att det finns inte tillstymmelse till mögel. Hon har klarat vår bortovaro med bravur. Där föll en tung sten från våra axlar. Vi hade förberett oss på att få kasta ut allt vad tyg och madrasser heter, skura alla ytor med klorin och skaffa nya madrasser och dynor. Det hade inte blivit billigt. Vi har riktiga madrasser, tjocka sådan med fjädrar. Dessa ligger i förpiken där vi sover. Dessa gick på runt 15 000 kronor när de införskaffades innan vår avfärd från Sverige. Det är bara att bädda och gå och lägga sig.

Trappan som personalen fixat.
Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

12/5-14/5 I New York.

Vi landar i New York på eftermiddagen samma dag som vi lämnade Sverige. När vi kommer in i ankomsthallen är det den värsta kö vi varit med om. Till och med värre än den vi fick uppleva i Orlando tidigare. Det tar 2 1/2 timma innan vi kommer fram till båset där pass och inresehandlingar ska granskas. Kön ringlade sig fram och tillbaks och avstånd mellan passagerarna var knappast 2 meter som det står på alla skyltar på andra ställen på flygplatsen att man ska hålla. Avståndet var snarar 1/2 meter. Här fanns passande nog inga skyltar om att hålla avstånd.

När vi kommer fram till officeren i båset vet han inte riktigt hur han ska behandla oss. Myndigheten vill veta var man kommer att bo någonstans men eftersom vi bor på vår båt så är vi 2 udda individer och tjänstemannen måste stänga butiken och springa iväg till någon som har bättre koll på hur man hanterar sådan konstiga individer som oss. Efter ett tag kommer han tillbaks och utför sina plikter och vi kan komma vidare till bagagebandet för att hämta våra väskor.

Vi hade beställ en transfer från flygplatsen till stället där vi skulle bo under dagarna här i New York men eftersom det tagit sådan tid i kön i ankomsthallen syntes ingen chaufför med skylt i hand så vi fick ta en taxi i stället.

Ingen chaufför.

Vi har en adress dit vi skall och det skall skickas en portkod så att vi kan öppna och komma in till vårt boende men dessa skickas så sent att vi inte kunnat få denna innan vi lämnade Sverige och i USA funkar inte våra svenska telefoner så vi har ingen kod. Detta ställer till det av naturliga skäl. Vi lyckas få tag på en granne som hjälpsamt kontaktar ägaren av lägenheten och vi lyckas ta oss in där vi ska bo. Senare när vi får tillgång till WiFi ser vi att koden skickats på mail några timmar innan vår ankomst men detta blir ju ett slags monument 22.

Vi hade tänkt turista lite grann här men när vi vaknar dagen efter så har Pia drabbats av en förkylning och är ganska matt så vi ser till att hålla oss i lägenheten i stället.

Skepparen lyckas inköpa en amerikans telefon så att vi i alla fall kan surfa och ringa när vi kommer att lämna lägenheten och New York.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

5/3 – 12/4 Vi är i Sverige.

Under dessa 5 veckor har vi tillfälle att träffa våra barn och vår nya familjemedlem Leo som föddes 26: Januari. Vi har alltså blivit farföräldrar medans vi var i Las Palmas.

Vi passar också på att få vår tredje eller fjärde vaccindos beroende på om man väljer att tro på kartan eller verkligheten. Det var ju så att vi fick vår verkliga tredje dos i Las Palmas men se det kan inte registreras så att det visas på ett svenskt vaccinpass.

Den verkliga fjärde dosen såg vi till att få minst 14 dagar före avfärd till USA dit vi nu kan och tänker ta oss. Efter den verkliga fjärde dosen visar det svenska vaccinationsbeviset (kartan) att vi fått 3 doser. Vad ska vi med EU undrar man när man inte kan samordna ens en sådan sak.

Vi förbereder och skaffar en massa prylar som vi vill ha med oss till Trud. Vi har ju 220V ombord medans alla apparater i USA går på 110V så vi får bl.a. ta med oss en ny induktionshäll från Sverige. Figursågen och överhandsfräsen packar vi också ner. Vetextraser har vi nu till förbannelse. Tydligen hade vi med oss mängder förra och förrförra gången så nu har vi så många att vi inte vet vart vi ska stuva undan alla dessa. För att inte tala om novalucol. Det hade vi också glömt att vi hade i överflöd. Vi kan nog äta sådana i förebyggande syfte i flera år.

Ni förstår att det lätt kan bli övervikt. Den 12/4 hämtar den förbeställda taxin oss och vi blir körda till Landvetter och flyget till New York via Amsterdam.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

Våren 2022 fram till 5/3.

Vi fortsätter att mecka med Momo så att hon ska bli iordningsställd såpass att det går att segla henne norrut. Det största jobbet består av att masta av, rätta till mastbalken som sjunkit cirka 1 1/2 cm och att montera kabelrör, radar, lanternor, däcksbelysning och VHF-antenn.

Här ser man att balken gett med sig vilket inte är så bra.

Den nedtryckta mastbalken.

Det tarvade en del undersökning var vi kunde få mastat av och förvarat masten under arbetet med den. Jag kontaktade Sunny som utfört massor av arbeten med rostfritt för oss. Hans fru ordnade fram en kranbil och dagen vi skulle lyfta tuffade vi iväg till Vela Latina, en mindre hamn ett stycke söder om marinan. Efter att masten lyfts av och lagts på bockar återvände vi till marinan.

Mastbalken behövde repareras och för det bad jag Sunny tillverka en balk som lades ovanpå den befintliga balken efter att den formats till och spacklats upp med epoxispackel. Resultatet ser vi i bilden nedan.

Profilen som förstärker mastbalken på plats.

Det var massor som skulle göras på masten. Kabelrör skulle monteras inuti masten till alla de prylar som nu skall monteras. Masttätningen vid däck behövde göras om nu när där skulle passera 2 st. elrör. Elrören fick poppnitas fast från utsidan. När väl rören för alla kablar var på plats skulle radar, däcksbelysning, 2 st. motorgångljus, VHF-antenn, vindinstrument och 3-färgslanterna monteras. 3-färgslanternan var tvungen att tas bort och återmonteras eftersom den satt 10 grader snett.

Masten under pågående arbete.

När allt var klart och vi skulle masta på gav jag mig iväg till marinakontoret för att försäkra mig om att kajen inte skulle vara upptagen när kranbilen anlände. Då meddelar dom mig att dom precis skulle kontakta mig för att meddela att jag nu kunde masta av!

Resultatet av denna oreda blev att Petra inte behövde betala något för att masten legat p åland i 4 veckor.

Efter påmastning var det en del arbete med att koppla in alla apparater som nu fanns uppe i masten. Radarkabeln fick skarvas för att nå fram till plottern, VHF-kabeln drogs till AIS’en som visade sig nu få en mycket bra räckvidd.

Jag har här inte redogjort för allt som vi donade med under våren på Momo. Listan med utfört arbete närmade sig 80 punkter. Det finns en del saker som får fixas senare men nu är båten i alla fall sjöduglig och det känns bra att släppa iväg dottern på hennes segling norr ut. Alla säkerhetsgrejor är åtgärdade. EPIRB’en är genomgången och testad med nya batterier, livflotten är nyligen ompackad, mantåget är nytt, riggen är genomgången med nya vantskruvar där utbytte behövts, propelleraxeltätning är ny och drivlinan är nu kompletterad med en Aquadrive, bränsletanken är rengjord, jackstays är monterade på däck, ny handmanövrerad länspump monterad i sittbrunnen och elsystemet är genomgånget, uppgraderat med nya kablage och ny huvudströmbrytare och batterierna är väl fastsatta med band.

Veckan innan vi åker tillbaka till Sverige kommer Petra ner och vi får några dagar tillsammans.

Den femte Mars tar vi flyget från Las Palmas till Göteborg.

Veckan som följer har Petra ett styvt jobb med att få gjort vid botten med ny bottenfärg.

Publicerat i Långsegling. | 1 kommentar

22/10 tills slutet av året.

Under resten av året håller jag på med diverse saker. Många små sådana som installation av multiplexer till navigationsinstrumenten, batterimonitor och flytt av ljuddämpare/vattenlås. Vattenlåset kunde inte sitta kvar på sin gamla plats eftersom Aquadriven var numera ivägen.

Ny plats för ljuddämparen.

Vi har också monterat ut dieseltanken för rengöring och montering av manlucka och bränslenivågovare.

Dieseltanken åter på sin plats.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

17/10 – 21/10 Montering av Aquadriven.

Nu skulle Aquadriven monteras. Jag hade ju tidigare plastat ett 1 cm tjockt laminat som skall utgöra skott vari den ska sitta. För att det ska bli exakt rakt mot stävlagret väntade jag med att kapa propelleraxeln utan trädde på lagret på axeln och monterade axeln i den gamla klämkopplingen på backslaget. Före detta hade jag naturligtvis riktat in axeln noggrant genom att justera motorfästena. Jag kunde nu fästa tryckskottet på lagret och plasta fast det och det hamnade ju då exakt rätt.

Fastplastat tryckskott.

Efter detta kapade jag axeln till rätt längd och monterade knän samt toppcoatade det hela. Varpå lagret och drivaxeln kom på plats.

Aquadriven på plats.
Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

12/10- 16/10 Sista bulten lossas.

Efter flera timmars värmande med värmepistsolen i flera omgångar lyckas vi, jag och Sture få loss den sista trilskande insexbulten som håller backslaget.

Jag fick hålla på flera dagar med detta lilla projekt. Vi skulle nu försöka lossa bulten efter att jag gymnastiserat den genom flera värmecykler. Sture och jag låg invikta på var sida om aktre delen av motorn och Sture drog allt vad han orkade. (Han är stark) Plötsligt sa det knack. Vad var det undrade Sture oroligt. Bulten lossade väl svarade jag och det hade den faktiskt gjort. Stor lycka.

Undre insexbulten som inte ville ge med sig.

Efteråt gjorde jag rent backslaget genom att spola det invändigt med diesel. De gamla insexbultarna ersattes med nya av rostfritt.

Efter rengöring och monter av backslaget.

Under tiden håller Sture på att byta utgående lager i reduktionsbackslaget som hade totalhavererat. En mängd kulor i lagret kunde vi helt enkelt inte hitta. De måste ha malts ner av kugghjulen. Någon annan förklaring kan jag inte tänka mig. De kan inte tagit sig ur backslaget. Det har varit tätt för ingen olja har försvunnit.

Det havererade lagret i reduktionsbackslaget.

Petra har varit här en kort sväng och levererat ett nytt Aquadrive som ska installeras.

Aquadriven som Petra hade med sig,
Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

11/10 Vi jobbar på!

Listan över vad som har gjorts börjar ta helt otroliga numerärer nu. Listan omfattar i nuläget 29 punkter och idag har jag jobbat på punkt 30 och 31. Dessa består av att plasta laminat av en tjocklek av 10 mm och reparera backslaget till motorn.

Vad ska man med ett sådant laminat till ? Jo, vi har upptäckt att backslaget på motorn har havererat. Det är så att innan Petra seglade hit Momo till Las Palmas anlitades en firma på Teneriffa för att byta motorkuddarna som håller fast motorn på motorbädden. Man tror ju att lämnar man bort jobbet till en firma som sysslar med dylika saker så klarar dom av att utföra jobbet på ett professionellt sätt. Men att tro det visade sig vara ett felaktigt antagande.

Momo har rak propelleraxel vilket innebär att axeln är stumt monterad till flänsen på motorns backslag. Detta kräver då att motorn riktas in med hög precision så att inga snedbelastningar sker. Det krävs också att motorn sitter hårt förankrad i motorbädden.

Felet som firman på Teneriffa gjort är att de monterat mjuka motorkuddar och detta åstadkommer stor rörelse av motorn vilket resulterat i att aktersta lagret tar stryk. Så mycket stryk att det blir helt demolerat efter ca. 3 timmars drift.

Nu är Petra på väg hit med en Aquadrive, en flexibel axelkoppling som skall monteras för att dels låta framdrivningskraften tas upp av skrovet och inte av motorn och också tillåta att motorn kan röra sig på sina mjuka motortassar utan att det blir kraftiga böjkrafter på lagret. Med mjuka motortassar och ett Aquadrive får man en betydligt tystare motordrift med mindre oljud och mindre vibrationer.

Det laminat jag nu plastat färdigt skall utgöra skottet där axiallagret skall monteras och som i sin tur skall ta upp kraften från propellern,

Idag monterade jag med hjälp av min gode vän Sture ner aktersta delen av backslaget för att Sture ska kunna byta lagret i denna del av backslaget. Vi försökte också demontera resten av backslaget men som alltid så gick det fint att lossa 3 av de 4 bultarna som fäster det till motorblocket. Den sista bulten vägrade att lossa. Jag har nu bett tillverka ett verktyg varmed vi förhoppningsvis skall kunna använda för att få lossat den sista bulten som sitter besvärligt till under backslaget. Anledningen till att även denna del av backslaget behöver tas ur båten är att jag behöver skölja det rent från alla spånor som det havererade lagret spridit i backslaget.

En lite lustig sak inträffade när jag höll på att kapa en in-sexnyckel som skall bli en del av det förut nämnda verktyget. Jag hade gått upp till piren med kapmaskinen och använde en av stängselstolparna där som stöd. Då kommer marinapolisen förbi och tror att jag håller på att öppna ett hål i staketet. När de inser vad jag håller på med gör de tummen upp och åker vidare.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar

Tillbaks i Las Palmas

Eftersom vi inte kommer in i USA är vi nu tillbaks i Las Palmas och tänker tillbringa kommande vinter ombord på vår dotters båt som ligger i marinan här.

Hennes båt är också en Allegro 33’a. Vi flög ner hit för snart en månad sedan den 14/8. Båten heter Momo och behöver massor av TLC (Tender Loving Care) och det är det vi håller på med nu. Petra tänker segla henne till Azorerna under nästa vår/sommar och då hoppas vi verkligen att vi kan komma in i USA och åter segla ner till Karibien via Bermuda. Under tiden reparerar och utrustar vi båten så att den blir i ett skick för den tänkta färden.

Ett problem vi står inför vistelsen är att ARC-flotillan är i antågande och då kommer vi förmodligen att bli portade från hamnen här i Las Palmas i slutet av September. Vi kommer då troligtvis att segla över till Fuerteventura och vänta där tills blåbären som måste hålla varandra i handen när de seglar över Atlanten gett sig av. Det verkar som att segla över Atlanten är något man ska ha i sitt CV. De flesta avsätter ett år för denna bedrift och det är alldeles för kort tid för att uppleva Karibien på riktigt.

Hur som helst är alternativet att tillbringa höst/vinter här som väldigt fint i jämförelse med att stanna hemma i höstmörker, snö och slask. Samtidigt passar det ju vår dotter perfekt att få båten omhuldad inför hennes segling till Azorerna nästa år. Pappa jobbar hårt varje dag med saker som behöver åtgärdas.

Jag kommer skriva lite från och till om livet här och alla de arbeten som behöver göras på Momo även om detta är loggboken för Trud.

Publicerat i Långsegling. | Lämna en kommentar