Vi ger oss av vid 5-tiden på morgonen. Idag blåser det lite, ca 4 m/s från väst och det är omöjligt att segla. Vi går för motor och använder revad stor som stagsegel. När vi går ut från hamnen och skall runda nordudden hoppar det något för dj**ligt. Till slut kommer vi fri från stampet nära ön men p.g.a. den tidigare hårda vinden och att det nu nästan inte blåser någonting blir dagen en av de tråkigaste vi varit med om på öppet hav. Nu ångrar vi att vi inte gick dagen innan. Då hade vi visserligen haft hård vind och vågor på 4-5 meters höjd men vinden och sjön hade varit med oss och det hade varit bra fart på båten. Med nedrevad stor och stormfock hade vi nog haft en betydligt trevligare seglats västerut. Nu blev den otroligt seg. Vi gjorde stundtals endast 2,5 knop framfart genom vattnet och de 45 nm tog 15 timmar. Vi hade ju också motström när vi kom in på grundare vatten så över grund stod vi nog still ibland. Denna sträcka hade dagen innan förmodligen inte tagit mer än 6-7 timmar.
För att fördriva tiden och mota tristessen langar skepparen ut paravanen och bärgar hem 4 fina makrillar.
Goa makrillar.
Eftersom farten är så dålig i motsjön har autopiloten svårt att styra m.h.a vindrodrets roder så vi får ibland själva styra.
Vi kommer in till Pierowall på ön Westray på Orkney. Hamnen ser inte så aptitlig ut men dom har en ”Visitors Moring” (boj) som vi tar. Vi ligger fint i viken vid den och sover väldigt gott hela natten.
