10/11 Vi hämtar våra pass.

Idag skall vi hämta våra pass efter att vi fått våra visa inklistrade i dem. Vi tar den lokala minibussen in till Port of Spain. Det är ett lite annorlunda system här jämfört med Tobago. Lite mer som en buss i stället för taxi. Bussen är dock ganska liten. Den tar 15 passagerare och det känns ganska intimt när den är full.

Någon tidtabell finns inte utan det är bara att gå ut och ställa sig vid stora vägen och vinka när det kommer en minibuss med gula streck på sidorna.

Minibuss.

Passen skall hämtas på ett av DHL’s utlämningsställe och alltså inte på ambassaden. Krångligt skall det vara även detta. Allt som har haft med att göra för att få detta visa har varit otroligt krångligt. Allt från att fyll i DS-160 till att hämta passen efter att allt är klart. Några av frågorna i DS-160 var om man tänkte starta en bordell, om man tänkte bedriva människohandel, bedriva handel med kroppsdelar eller tänkte begå terroristbrott.

Det är lite lustigt att formuläret heter DS-160 och att det kostar 160 dollar för visat. Det var ju en himla tur att dokumentet inte hette DS-10 000 eller nåt sånt.

Man frågade också vad vi har för adress när vi är i USA. Vad svarar man på det ? Lite klurigt när man bor i båten. Vi svarade S/Y Trud. Lite utanför boxen igen.

Betalningen av de US$ 160 kunde bara göras på en viss bank och där var det 1 1/2 timme kö. Det är lite förvånande när det gäller ett land som USA att man inte kan betala med ett VISA eller MaserCardkort.

Jaja, nu har vi i alla fall tröskat igenom denna labyrint av hinder.

DHL ligger en bit på andra sidan staden och vi antog att man kunde åka vidare med en annan minibuss med annan färg på sidan. När vi förklarar för chauffören vart vi vill åka skruvar han på sig och till slut vinkar han till sig en kompis som råkar gå förbi. Det blir ett väldigt intensivt diskuterande som slutar med att kompisen leder oss några gator in i Port of Spain och kallar till sig en taxi som skall köra oss till DHL. “Kompisen” har också förhandlat om avgiften så det blir otroligt billigt TT$ 30. Så snälla människor det finns.

Vi blir skjutsade till DHL. Vi frågar om taxichauffören kan vänta medan vi går in och hämtar våra pass. “I am all yours. I will drive you any where you want.” säger han.

Vi får våra pass och åker tillbaks till centrum och vår taxikille får rikligt med dricks för att han väntat och kört oss båda vägarna.

När vi kommer tillbaks till busscentralen tutas det frenetiskt. Det är “vår” busschaufför som ville kolla om allt hade förlöpt enligt vår önskan. Vi gör tummen upp och det gör han med.

Sedan tar vi gul linje tillbaks till marinan.

Det här inlägget postades i Långsegling.. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *