9/4 Sista seglingen på ett tag.

Idag skall vi ge oss av till Trinidad för att lägga upp båten på land.

Vi hade gjort i ordning allt dagen innan. Dingen var surrad på däck och Sören var snäll och hade lovat att skjuts in oss till immigration och tull så att vi kunde klarera ut.

När vi kommer dit strax efter klockan nio är det kö och ingenting händer. Ja, såvida man inte betraktar städning som en aktivitet för det var det enda som pågick. Tjänstemännen snackade i telefon eller höll på med uppdatering av någon dator.

Efter ett tag konstaterar vi att det kommer in folk från en annan ingång och ingen verkar ha koll på turordningen men som tur är blir vi först omhändertagna när väl verksamheten kommer igång vid 10-tiden efter att städningen är avklarad.

Jag hade förberett mig genom att laddat ner, skrivit ut och fyllt i formuläret som skulle ges till immigration och tullen. Även en besättningslista hade jag fixat. Nu visade det sig att pappren skulle finnas i 4 exemplar så det blev till att springa iväg till till marinakotoret för att få dessa kopierade. Snabbt tillbaks till immigrationen med 8 papper. Nu fick vi våra pass stämplade och utklareringspappret som är så viktigt att ha när vi kommer fram till Trinidad. Det gäller att hålla humöret uppe när man har med dessa myndigheter att göra.

Jag gissar att det inte är någon bra strategi att s.a.s. läsa lusen av dem för då hamnar man nog i onåd och gud vet vad dom kan hitta på i ett sådant läge.

När vi är klara efter 1 och en halv timme kör Sören ut oss till vår båt och vi kan lätta ankar och ge oss av. Vi kommer iväg halv elva och tar en sväng förbi Johanna för att de skall kunna vinka av oss.

Avsked från Johanna.

Vi får fin segling under dagen och natten. När vi kommit ner till Trinidads nordkust viker vi av västvart. Strax därefter minskar vinden betydligt och det blir ett väldigt rullande nu när swellen kommer på låringen.

Efter ett tag tröttnar vi på detta och bestämmer oss för att ta till maskin så att vi kommer fram i rimlig tid. När vi startar motorn märker vi att det inte kommer något kylvatten ur avgasutsläppet och blir tvungna att stänga av motorn igen.

Jaha, det kan bara vara en av 2 orsaker. Antingen har remmen till sjövattenpumpen gått av eller så behöver impellern i densamma bytas. Klockan är 4 på morgonen och båten rullar på ett besvärande sätt. Det kan konstateras snabbt att remmen är intakt så då återstår undersökning av impellern. Eftersom det inte blåser så har vi ingen stöttning av seglen så man kan inte lägga ifrån sig något verktyg för då far det iväg över durken. Lite trött är man också så tålamodet är inte på topp men det är bara att bita ihop. Man får trösta sig med att det inte är någon stressig situation utan vi har tid på oss att fixa detta.

När jag öppnar pumpen ser jag, som jag antagit att 3 av vingarna på impellern är av. Jag hittar också alla de saknade bitarna vilket är bra. Annars hade man fått riva ner värmeväxlaren för att få fatt på dessa så att de inte senare blockerar vattenflödet.

Efter montering av ny impeller , lite meckel och svordomar  har vi kylvatten igen och kan fortsätta mot Chaguaramas.

Vi anländer vid 11 tiden på morgonen och ropar upp Powerboats och frågar om vi kan gå direkt in till travelliften eller om vi måste gå till inklareringen först. De säger att vi är tvungna att lägga till borta hos tull och immigration och att det säger lagen. Jag förklarar då att vi har en läcka i motorrummet (vilket är sant) och vill inte köra motorn mer än nödvändigt. Jag förklarar också att det är anledningen till att vi är sena men det hjälper inte. Vi måste gå bort till bryggan vid tull och immigration i alla fall.

När vi närmar oss bryggan finns det ingen plats att lägga till vid förutom på insidan men där blir vi bordshasade för där skall tydligen en av myndigheternas båt ligga. När jag frågar vart vi då skall förtöja blir jag tydligen besvärlig så mannen som avvisade oss går sin väg.

Vid bryggan ligger en tysk katamaran som troligtvis är ute i samma ärende som oss och en motorbåt som säkerligen inte skall checka in eller ut trots att det står skyltar som säger att bryggan endast är till för sådana båtar. Vi tröttnar och lägger oss utanför motorbåten. Lägger man till här olovandes får man vänta tills vi är klara. Det visar sig vara ett smart drag då kajen är av betong och minst sagt olämplig för båtar med vårt låga fribord. Det hade nog kunnat bli skador eftersom det blir omöjligt att lägga fendrarna så att dom “puttar” ifrån när kajen är ovanför mantåget.

Efter ett evinnerligt ifyllande av papper med karbonpapper emellan är vi klara och kan gå bort till tarvelliftens ficka. Innan vi kommer in viftar en välbekant figur på oss. Det är Ricky som hjälpte oss med bottenmålningen när vi var här sist.

Efter lunch lyfts Trud iland och placeras nära Tintin som vi hade önskat.

Det här inlägget postades i Långsegling.. Bokmärk permalänken.