TRUD's logg

Sent idag landade jag på flygplatsen i Port of Spain.

Innan dessa hade jag tagit flyget från Landvetter klockan 07:50 för transport först till London Heathrow. I London hade jag bokat en National Express för anslutning till Gatwick. Jag hade 4 timmar på mig innan planet till Trinidad skulle gå. Det sägs att 3 timmar ska räcka om man ska byta flygplats. Ja tyckte 4 timmar var lagom.

Väl framme ställde jag mig i kön för inget att deklarera. När jag kom fram till tullaren frågade han mig om jag hade några båtdelar i packningen. Det hade ju varit ganska dumt att säga nej när han viste att jag kommit in på en enkelbiljett och att jag hade visat brevet från Power Boats att jag hade min båt här.

Detta resulterade att jag fick besöka kontoret där en tjänstekvinna fyllde u lite papper och meddelade tullen i Chaguaramas att det var en båtägare på gång.

Jag skulle alltså vara tvungen att besöka 2 tullinrättningar innan jag kunde åka till båten. Vid utgången stod där en man och frågade om någon behövde taxi. Passande tyckte jag och vi förhandlade om priset. Under färden frågade jag om han kunde tänka sig att vänta en kort stund utanför tullen och det gick bra. Väldigt skönt eftersom det är en bit bort till varvet och att släpa 2 resväskor den sträckan efter 18 timmars resa var inget som tilltalade mig.

Nåväl, inne hos tullaren bad han mig att lägga väskan på ett boed och öppna den. Jag började plocka ur mina grejer men då säger han stop stop du behöver inte ta ur något. Stäng väskan. Märkligt allt detta spektakel för ingenting. Tullaren tittade aldrig i väskan utan höll på med pappersexercisen medans jag öppnade och stängde väskan. När väskan var stängs var pappret stämplat och påskrivet och jag kunde lämna och fortsätta färden till båten.

När jag kommit fram utförde jag minsta möjliga uppgifter, Elen kopplades in och kylen startades. Sedan var det till att koja i den 30 grader varma ruffen. AC’n får jag först i morgon.

Jag kom till kojs klockan 24 och sov 3 timmar då min kropp tyckte att det var morgon.

2

Idag på eftermiddagen hämtade taxin oss som var förbeställd. Det har kontoret här på Power Boats fixat.

Vi flyger direkt till London, Gatwick med British Airways och sedan därifrån med Norwegian till Köpenhamn där vi tar buss till Göteborg. Det tar tid att resa från Trinidad. Vi är på resande fot i gott och väl ett dygn.

När vi kommer in på Centralstationen möter vår son oss och vi åker hem till Jonas och Anna där ett par sköna sängar väntar på oss.

1

Seglingen under natten har gått bra. Som vanligt försvinner dock vinden när vi kommer intill nordkusten på Trinidad där delfinerna som brukligt välkomnar oss vid soluppgång.

När vi ska in genom Boca, sundet mellan Trinidad ”fastland” och den mindre ön väster därom drabbas vi av en kraftig motström. Den sätter 2,5-3 knop så det tar en stund att ta sig in genom sundet. Till slut är det värsta över och vi kan börja göra bättre fart igen.

Vi kommer in till Power Boats och tar en boj alldeles utanför deras brygga. Det är fredag mitt på dan och vi är osäkra om vi kan hinna komma på det torra idag. Om inte får vi vänta tills på Måndag. Först måste en hälsodeklaration fyllas i och godkännas. Tjejerna på kontoret på varvet hjälper oss med detta. Vi blåser upp dingen och jag paddlar in till bryggan och hämtar dokumentet som godkänts och skrivits ut. Sedan bär det av till immigration och tullen för ett par timmars ifyllande av papper.

Väl tillbaks i båten ropar jag upp Power Boats och till vår glädje kommer vi upp redan i dag och kan börja göra Trud i ordning för tiden hon ska ligga här under orkansäsongen.

0

Vi lämnar Grenada strax före lunch för att tima så att vi befinner oss på den känsliga sträckan ner till Trinidad när det är mörker. Detta för att göra det så svårt som möjligt för pirater att upptäcka oss. Vi går också med släckta lanternor. Detta kan synas var en onödig försiktighetsåtgärd men även om risken är minimal blir konsekvenserna så stora att vi tycker det är befogat.

1

Dom håller på att bygga om huset där tull och immigration håller hus så det går inte att checka ut har i Prickley Bay utan vi är tvungna att åka in till Georgetown för att utföra denna syssla.

För att se lite stursk ut har skepparen en utmanande utstyrsel med hatt och solglasögon.

Vi tar bussen men har inte riktigt klart för oss var dessa kontor ligger så det slutar med att vi råkar åka en hållplats för långt så det blir en lite promenad tillbaks och ut till hamnens södra sida där myndigheterna håller hus.

Det är lunchtid så vi får vänta tills dom öppna. Enligt en skylt skall dom öppna klocka 13 men det dröjer bra stund ytterligare innan någon tjänsteman uppenbarar sig och vi kan få våra papper.

Sedan blir det bussen tillbaks till båten som ska göras i ordning för nästa dags segling till Trinidad. När vi kommer tillbaks till hamnen unnar vi oss en öl på restaurangen intill dingebryggan.

Då var vi klara med allt på land för den här gången. När vi ska gå ner till dingebryggan uppmärksammar skepparen en skylt som visar hur man ska bete sig. Man skall INTE fälla upp utombordaren på dingen därför att propellern riskerar att skära hål på en dinge som ligger i närheten.

Klarar alla att följa bestämmelserna ?

2

Vi har vid ett par tillfällen upplevt att inmataren till genuan har lossat. Som tur är har det alltid hamnat på däck men det känns lite oroligt att den kan hoppa loss. Jag funderar på om man inte skulle borra ett försänkt hål och helt enkelt skruva fast den i förstagsprofilen för att inte riskera att bli av med den.

Det skulle nog gå att mat in genuan ändå men kanterna på profilen är rätt vassa så man skulle nog riskera att skada genuan då.

1

Vi går tidigt på morgonen och tar vägen öster om Grenada för att slippa ta oss mot vinden och ström senare. Om man skulle gått väster om ön hade det varit lite jobbigt sista biten för att nå Prickly Bay. Vädret är ganska dassigt så sikten är inget vidare och vi får några omgångar med regn på oss.

När vi kommer in känner vi inte riktigt igen oss. Det är ett ordentligt swell som vi aldrig tidigare upplevt i viken.

0

Vi tar bussen över ön för att inhandla fotogen till vår spis. Efter lite sökande hittar vi ett ställe där det verkar finnas några spritflaskor som det fyllts fotogen på. Jag kollar att vätskan är klar och det ser ut att vara god kvalitet så vi köper allt som butiken har förutom en flaska som ser tveksam ut och som vi ratar.

2

Det är alltså ingen näsa som är på vift. Blandarkranen på tvätthandfatet på toaletten har lossat eftersom brickan som ska hålla den på plats inte är av rostfritt stål utan av galvat svartjärn som det inte finns mycket kvar av efter 8 år. Faktiskt så lite att jag var tvungen att använda packningen som mall. Jag har några bitar rostfri plåt som nu kommer väl till pass.

Efter montage siter nu kranen fast och det är tätt runt fästet.

1

Efter en natts verkligt god sömn och frukost görs dingen klar och skepparen puttrar in till dingebryggan vid det södra varvet där jag vet att myndigheterna håller hus.

Väl där blir det en lång väntan på damen som är före mig. Jag tolkar det som att hon är agent för någon som inte själv vill hantera incheckningen. Hon springer iväg flera gånger för att hämta något papper som hon glömt eller inte visste att hon behövde.

Själv får jag vackert stå där och vänta. Man kan ju tycka att tjänstemannen bakom skrivbordet kunde sticka emellan med mitt ärende medans damen var iväg men riktigt så går det inte till i dom här länderna.

Nåväl efter säkert en timmes väntan är det min tur och eftersom jag har alla papper i ordning är jag klar på 5 minuter. Cruising Permit betalas med 50 EC.

Då var immigration klar. Var är nu customs (tull) då. Det skrivbordet är tomt. Tjänstemannen säger att jag måste åka över viken och utföra förtullningen i byggnaden vid kajen där färjorna befinner sig.

Det blir en dingefärd över hela viken och jag hittar en dingebrygga hos det andra varvet här i Tyrell Bay där jag kan förtöja dingen.

Sedan gäller det att hitta till tullen. Här finna höga långa staket så det blir till att ta en längre promenad och fråga sig fram till var tullen håller hus. Till slut hittar jag rätt. Här finns stora plakat att man måste ha mask på sig om man befinner sig inomhus. Jag tar på mig en mask och promenerar in till rätt lucka.

Ingen annan som jag ser bär någon mask. Det är bara jag.

Att klara av tullen går i ett nafs. Inga frågor om frukt och grönt, vapen eller vin/sprit. Sedan ska man till en annan lucka där man måste betala 8,10 EC.

Då är allt klart. Nästan, för jag glömde att köpa en ny gästflagga när jag var på andra sidan viken där en båtvarubutik ligger så det blir en färd tvärs över viken igen innan jag kommer tillbaks till Pia som tyckte det tog lång tid även med tanke på att vi befinner oss på Grenada. Då kan vi hala den gula pestflaggen och ersätta den med Grenadas gästflagga.

1