TRUD's logg

Idag blir det utflykt till huvudstaden Funchal. Det blir en dryg timmas bussfärd längs slingrande vägar. Vägen går genom en massa byar. Vi kommer fram och besöker yachthamnen. Hamnen här är liten och ligger väldigt centralt men den blir då också ganska ”brötig”. Det kan vara svårt att få plats här och av den anledningen valde vi att ligga i Quinta do Lorde i stället.

Yachthamnen i Funchal.

Yachthamnen i Funchal.

Vi besökte marknaden. Där såldes allt möjligt. Fisk, frukt och souvenirer bl.a.

Marknaden i Funchal.

När vi gått omkring så blev vi hungriga.

En liten trevlig lunchrestaurang. Jättegod a revbensspjäll.

Where is the fire ?

På hemvägen får vi en helikoptervy över Funchal.

Funchal.

0

Hamnen är väldigt välordnad med fina duschar och toaletter. Kontorets personal var mycket hjälpsamma och tog hand om de 2 paket vi väntade på.

Tidvis var det ganska mycket sjö som gick in och vi låg och hoppade en del. Hamnen ligger ganska isolerat även om det finns bussar som man kan ta för att komma till mer bebodda trakter. Dessa slutade att gå ganska tidigt. Halv 7 har jag för mig att sista buss kom till hamnen. Det är alltså lämpligt att hyra bil om man vill kunna komma iväg på ett smidigt sätt. Att handla mat fungerade dock med busstransport.

I hamnen fanns en minimarket som inte hade något vettigt. I stället fanns där en hel avdelning med smink. Undra vad dom har för uppfattning om livets nödtorft när man som seglare kommer in och besöker hamnen. Pia kände i alla fall att ögonskugga inte var det viktigaste.

Lite bilder från hamnen.

Quinta do Lorde.

Stranden är inte lika fin som på Porto Santo.

0

Idag lämnade vi Porto Santo för att gå ner till Quinta do Lorde på Madeira. Hamnen ligger nästan längst ut på östra tippen av ön.

Det blåste nästan ingenting så det fick bli motorgång hela vägen. Innan vi kommer fram till hamnen anropar vi den på radion upprepade gånger men får inget svar. När vi närmar oss infarten dyker det upp en marinero i en gummibåt och han lotsar oss in i hamnen till en bryggplats. När vi passerar hamninloppet är vattnet så klart att Pia inte vågar titta ner då hon tror vi skall slå mot de stora betongklumparna som ligger på 6 till 7 meters djup. Så klart var vattnet.

1

Det hade kommit in en svensk båt, Sunbeam och förtöjt vidsidan om oss med Thommy och Monika ombord. Det blev en hel del tjôt mellan båtarna och jag hade uppfattat att Thommy gillade whisky.

Då var det lämpligt att bjuda in till whiskyprovning. Det fick bli 4 olika sorter, Famous Grouse, Lagavulin, Oban och ”Min egen” Mackmyra Sherry rök.

Vi hade anonymiserat sorterna så att på glasen stod där endast ett nummer.

Whiskyprovning i TRUD’s sittbrunn.

Efter gediget luktande och smakande var våra gäster till min glädje eniga om att nr. 1 var den godaste. Nr. 1 var nämligen min Mackmyra. Den slog alltså en så förnämlig whisky som Lagavulin.

0

Idag har jag varit uppe i masten. Jag har tyckt att genuan inte varit riktigt uppsträckt och när man tajtar hem fallet så har det ändå varit slack nertill. Då får man ta sig upp i toppen för att kontrollera hur det ser ut där.

Så här såg det ut.

Masttoppen.

I bakgrunden ser man den fina stranden här på  Porto Santo där vi ofta badar.

Fallet ser ut som det ska. Jag får nog ta hem lite mer när genuan är utrullad.

0

Vi startade med att ta oss upp till utkikspunkten ovanför hamnen. Tydligen är klockan halv elva eftersom färjan från Madeira håller på att lägga till. Vi brukar försöka att undvika att cykla in till byn vid det klockslaget. Vägen från hamnen till byn är spikrak och här verkar det vara fri fart för portugiserna kör som biltjuvar så att det känns som att man skall svepas med av luftdraget.

Hamnen sedd ovanifrån.

Utsikt över hamnen och ankarliggarna.

Väderkvarnar från en svunnen tid.

Sedan tog vi oss över till norra sidan. Där finns en sandöken och nu kunde vi strosa runt själva som vi ville bland dessa märkliga sandfigurer. Här är lite bilder på hur det ser ut.

Sandöken.

Sandöken.

Sandöken.

Sandöken.

Krokodil.

Sedan var det dags för lunch. Golfen låg nu nära så det fick bli blev en väldigt god fisklasagne med Coca Cola. Kyparen kände igen oss och kom ihåg att vi ville ha citron och is i Colan så det behövde vi inte säga till om.

Efter lunchen tog vi oss upp till de märkliga bergsformationerna som ser ut som pelare längs bergsidan.

Ana Ferreira.

Ana Ferreira.

1

Vi hade bokat en scooter för dagen och för i morgon. Med den åkte vi runt ön och återupplevde en del av de fina ställen vi besökte förra året när vi var här.

Hakbandet sitter lite hårt.

Vi började med att åka till andra änden av ön för en kopp kaffe. Det hade vi inte hunnit med efter frukosten. Vi var ju tvungna att gå upp redan klockan halv nio. Ibland är livet lite plågsamt.

Västra udden på Porto Santo.

Ödlor finns här gott om.

Nedan en bild på ön Ilheu Ferro med sin fyr. Denna ligger strax väster om Porto Santo. Det ligger flera små runtom Porto Santo men endast två av dom har någon fyr. Angör man nattetid gäller det att se upp så att man inte seglar in i någon av de oupplysta skären.

Speciellt öster om huvudön ligger det många lömska mindre öar och rev.

Ilheu Ferro.

Så var det dags för lite dricka. Vi stannar till på golfrestaurangen och får i oss var sin Coca Cola.  Golfbanan ligger intill flygplatsen men här är nästan ingen flygaktivitet och inte heller någon golf dito så platsen är väldigt fridfull med fin utsikt över byn och vattnet söderut.

Golfen.

Vätskepåfyllning.

0

Det är fortfarande ganska varmt här om dagarna. Därför brukar det bli ett bad i Atlanten på eftermiddagarna. Det är då väldigt skönt att svalka av sig.

Stranden här har en fantastisk fin sand och många av portugiserna som bor på ön tar sig ett dopp efter arbetet här. Nedan ett par bilder från stranden.

Stranden intill hamnen.

Stranden intill hamnen.

Några båtar ligger för ankare här utanför hamnen.

1

Skepparen håller på att lära sig astronomisk navigation och idag var det dags för en första middagshöjd från stranden öster om hamnen. Sextanten var inte fullt injusterad för sid och indexfel så efter uträkning visade det sig att GPS’en visade 13 nm  fel. 🙂

Skepparen tar middagshöjden.

Pia fotograferade stenar på stranden.

Stranden är helt öde.

1

Idag var det fredag och det svenska damfotbollslaget spelar OS-final. Nu år det så finurligt att radiosporten har blockerat sina sändningar på webbradion för oss ”utlandssvenskar”. Ganska osympatiskt kan man tycka då vi varit ärliga och betalt TV-licens under en herrans massa år.

Vad gör man då ? Jo, Skype finns ju. Och svärmor som ju numera är väldigt intresserad av damfotboll finns ju också. Alltså, Pia ringer upp sin mor och undrar om inte hon kan ställa sin dator framför TV’n, starta Skype så att vi via denna kanal t.o.m kan få bild.

Jodå det fixar svärmor galant och vi kan se hela matchen. Tyvärr förlorar svenskorna med 1-2 men det var skoj att kolla i alla fall.

Ingen geoblockering här inte.

1