TRUD's logg

Jag har en T-shirt där det står ”GENTLEMEN DON’T SAIL TO WEATHER”. Tydligen är inte jag någon gentleman för de senaste 2 dygnen har vi hållit på med just detta på vår väg upp till Porto Santo. Väderprognosen hade lovat att vi i alla fall skulle få lite slack, ca 60 graders vindvinkel men nu har vi legat på ett sträckben med skoten hemhalade allt vad det går. Det är ganska jobbigt att sova när båten flyger över vågtopparna och landar på andra sidan. Det blir högljudda smällar i hela båten. Ibland undrar man hur i all världen båten håller ihop. Till slut är man så trött att det går att somna in i alla fall. Vi har nu drygt 120 nm kvar. Vi räknar med 100 nm/dygn, i alla fall på en kryssbog så förhoppningsvis är vi inne runt midnatt i morgon kväll. Vi har nu kommit förbi fartygslederna som går här och ned utanför Afrika så kommande natt skall bli lite lugnare och man behöver inte ägna så mycket tid åt att kolla så att fartygen sköter sig.

Icke någon gentleman!

2

I morse när vi skulle gå härifrån viken blev det till att bada. Inte bara bada. Det blev till att dyka också. Vi hade tänkt gå en timma eller så innan soluppgång. Men se, det gick icke. När vi spelade hem kättingen ville inte sista biten komma ombord. Ankaret satt bokstavligt som berget. Vi har ingen tripplina och skulle vi haft det hade den nog behövt vara ganska grov visade det sig. Vi fick bida vår tid tills det ljusnade och då hade skepparen det tvivelaktiga nöjet att hoppa i det blöta. Med kamera dök han ner en bit och kunde konstatera att något ankarlarm hade varit fullständigt onödigt men det visste vi ju inte innan. Filmen kommer senare. Där kan man se att ankaret har kilat fast sig i en skreva. Som tur var, var inte djupet större än 6,5 meter så med lina i hand gick det att simma ner och fästa denna i stången som sitter i framänden av ankaret. När så båda ändarna tagits ombord gick det efter ett par försök att backa ut ankaret från skrevan. Det satt rätt bra kan jag lova. Strax efter kommer det in en båt och ankrar precis där vi varit. Undra om han också får bada när han skall iväg ?

Här kommer filmen som utlovats. Man kan se hur ankaret och kättingen ligger om man kollar i mitten av bilden.

GOPR0080

2

Natten till idag tog festandet slut klockan 05:00. Vi är nu så trötta att vi funderar över hur vi skall orka med, att segla över till Madeira om vi skall ligga kvar här och ofrivilligt hållas vakna under nätterna tills vi skall ge oss av. För att försöka få lite nattsömn flyttar vi oss till den enda ankarviken som man får ligga i här på La Graciosa. Vi ligger nu 3 km från hamnen och innan vi tänkt somna ligger Pia och jag i våra kojer och lyssnar med påtagna hörlurar på talböcker. Helt plötsligt går det inte att höra vad berättaren läser upp och vi båda tar samtidigt av oss lurarna och undrar vad som händer. Det är volymen på musiken som har höjts ytterligare några snäpp. Herre Gud. Tur man inte ligger i hamnen. Då hade vi nog fått hörselskador. När man lyssnar på spanjorer som håller ett lågmält samtal kan kan man höra det över hela hamnen. Nu förstår vi varför. Det kan inte finnas en människa i detta land med hörseln i behåll.

Båtparad sedd från ankringsplatsen under fiestan.

1

Vi var ute och åt lunch när vi ser en man springa omkring med en pappersbunt som säger att det är fest nu. På lappen står det att man firar Carmen mellan den 11/7 och 24/7. Ingen dåligt fest med andra ord. Vi har sett att man har byggt upp en scen och satt upp några enorma högtalare vidsidanom. Detta bådar inte gott för nattsömmnen. Första natten var festen med betoning på barnen så den slutade redan kl 02:00. Ljudnivån var i alla fall så hög att det inte gick att somna innan de var klara med prisutdelningar till alla minimissar. Detta med fiesta verkar förfölja oss. När jobbar spanjorerna kan man fråga sig ? Det verkar vara fest mest hela tiden.

1

Vi har ju kryssat en del på sistone när vi har tagit oss norröver längs Fuerteventura och Lanzarote och har då noterat att vi har några irriterande läckage. Båten har ordentliga åskledare kopplade från alla vant och stag till järnkölen som ju har god kontakt med havsvattnet då den ju är utanpåliggande. Det är kopplat 2 ledare från stävskenan in i ankarboxen och vidare genom elrör akterut till toppvanten. Problemet är att om det kommer in vatten i ankarboxen skopar elrören vatten som sedan rinner akterut in till salongen under kojerna. Under veckan har vi tagit ett radikalt grepp för att bli av med denna läcka. Det blev helt enkelt till att dra ur ledarna så att de mynnar akter om ankarboxen och sedan kapade vi och plastade igen elrören i ankarboxen. Senare får vi sätta genomgående bult i stället som leder strömmen. Då kommer det fortsättningsvis att vara tätt. Sedan har det visat sig att pollaren till kutterstagsfästet fortfarande inte var tät så den har vi haft loss, karvat ur divinycell och plastat ihop inre och yttre laminatet i däcket runt pollaren. Därefter har vi återmonterat den och tryckt i sikaflex som nu borde täta mot den nya plastytan mellan däckslaminaten. En tredje läcka har vi haft i hörnen på pliktluckan. Tidigare har vi bytt tätningslisten men trots det har det alltså kommit in vatten i hörnen. Nu har vi kommit på vad det beror på. Det är så att teakramen inte var tät i skarven där kanterna möts. Nu är det borrat hål i skarven och dittryckt epoxy så att detn kom ut i springan. Det borde därmed vara tätt även där. Om vi lyckats med våra förehavanden kommer snart att visa sig. Vi skall ju snart bege oss norrut till Madeira och det blir en sträckbog med ordentligt hemskotade segel så båten kommer nog att ta en och annan sjö över däck.

Lite nedplockad inredning.

1

Ut i Atlanten igen. Vi kryssar norrut för att runda nordspetsen på Lanzarote och gå till den lilla hamnen Caleta del Sebo på La Graciosa. Vi hade i förväg bett hamnkontoret i Arricife att ordna tillstånd för att gå hit. La Graciosa är ett s.k. skyddat område. Det skall skyddas från alltför hård exploatering och det krävs tillstånd för att få ta sig hit. I alla fall för utländska båtar. Viss diskriminering är det nog mot ickespanjorer. Något man kan ha synpunkter på med tanke på den fria rörligheten inom EU. Den gäller efter behag och alldeles tydligt inte efter mitt behag. När vi kommer in i hamnen står där en vakt på en av pontonbryggorna och läser i en pappersbunt som han har i handen. Tydligen har informationen om att TRUD är i antågande gått fram för han vinkar in oss på en plats vid en av pontonbryggorna. Det är fredag och hamnkaptenen har tagit helg. Han har kort arbetsdag mellan 07:45 och 14:15 vardagar och nu är klockan efter 16 så vakten säger till oss att vi skall anmäla oss på kontoret på lunes (måndag). Tur att vi nu kan det mest basala i det spanska språket annars hade vi inte haft en susning om vad han babblade om. Han kunde inte ett ord engelska. I byn här finns det 2-3 st. supermercados och en järnaffär som är riktigt välsorterad. Alla hus är vita. Vägarna/gatorna består av sand och det påminner om en västernstad där man förväntar sig att Clint Eastwood skall komma ridande. Det måste vara ett rent h**vete att hålla sanden ute från bostadshusen. Så här under sommaren blåser det en stadig N till NO med ca 10 m/s.

En västernstad ?

En västernstad ?

1