25/4 Vi äter inte fisk i det här landet.

Man är inte särskilt mån om miljön här i Brasilien. Rakt i lovart har flodbåtarna sin brygga där dom tar ombord sina gäster. På en av dessa båtar håller man på att på dagtid renovera däcket. Man slipar då det gamla däcket för att sedan lägga på ny toppcoat. Dammet som blir när dom slipar flyger precis i vår riktning och vi har några dagar undvikit att andas in detta genom att vi spenderat tid iland när dom hållit på med detta. Båten blir förstås neddammad och en del letar sig in genom ventilerna så vi är inte så glada åt denna verksamhet. Däcket blir avsköljt när det kommer en regnskur och dom är ju rätt så intensiva så efter en sådan är däcket rent.

Annars så är havet en avstjälpningsplats för det mesta. Här har man sopat ihop slipdammet och helt sonika skickat det överbord.

Slipdamm dumpat i havet.

Det är ganska sorgligt att se. Vi är ytterst noga med att inte skicka någon plast överbord. På Atlanten klippte vi sönder alla plastbehållare och petade in dom i stora plastflaskor som vi tagit med för ändamålet. Idag bildas det stora öar av plastavfall i Sargassohavet.

Nu förstår ni varför vi inte äter någon fisk här.

Den skönaste tiden på dygnet är efter solnedgång när vi brukar äta middag i sittbrunnen. Då är det lagom temperatur och man svalkas av vinden. Vi har myggnät som täcker sittbrunnen så det går att vara där vid denna tid då myggorna är som mest aktiva.

Det här inlägget postades i Långsegling.. Bokmärk permalänken.