14/9 Lunch med turistministern.

På morgonen har jag fått ihop motorn igen och kan testa den. Det visar sig att nu blir den inte alls varm. Alltså var problemet precis det som jag hade misstänkt. Visserligen är där en liten vattenläcka men det är inget som hindrar att vi använder motorn så länge. En av packningarna sprack på ett ställe och jag ides inte tillverka en ny i detta läget. Motorn går hur bra som helst så nu är vi oberoende av Tintin’s snälla besättning.

Idag är det stort pådrag här på Hurakabra river resort. Det skall bli besök av Guyanas turistminister och Kinas ambassadör. I centrum för deras intresse befinner sig vi besättningar på de besökande båtarna. Både TV och press är här och bevakar.

Guyana är verkligen inget ställe dit turister tar sig. Man har idag kanske 3000 besökare per år. När det gäller yachting är vi om är här verkliga pionjärer. Nästan ingen kommer hit. Det borde finnas en stor potential eftersom landet ligger helt utanför orkanbältet och en del av alla de båtar som trängslas på Trinidad skulle kunna ta sig hit i stället. Man behöver dock utveckla infrastrukturen för seglarna så att de kan känna sig säkra med bra bojar. Något vi hade uppskattat i tisdags när åskovädret slog till.

Detta är anledningen till dagens happening. Vi, jag och Pia får en liten pratstund med ministern och framför våra åsikter och tankar kring vad vi tycker är viktigt för att vi skall känna oss tillfreds som cruisers.

Turistministern pratar.

Nedan pratar Mike från en Nya Zeeländsk båt som representant för oss seglare. Vi är endast 7 båtar här på besök.

Skepparen i den Nyzeeländska båten håller tal.

Efter alla tal föräras vi besättningar med en gåva ur ministerns hand. Det är en fin trädosa av något inhemskt träslag med fint handarbete runtom.

Sedan minglar vi innan lunchen som består av olika sorters typisk Guyansk mat.

När en minister kommer på besök åtföljs han av en stor säkerhetsapparat.

Pia tyckte denna kvinnliga polis var värd att föreviga.

En Guyansk poliskvinna.

Dagen till ära hade vi flaggat över topp och satt den stora svenska fanan.

Trud i skrud.

Det här inlägget postades i Långsegling.. Bokmärk permalänken.