TRUD's logg

Under tiden vi legat här i Deltaville har vi hållit på med en massa underhåll på båten.

Utombordaren har fått sig en genomgång och nytt bränslefilter är installerat. Efter förra genomgången fungerade den fint tills vi kom till Onset, RI. Då började den bete sig som innan jag bytte förgasaren förra gången vi låg i Deltaville innan vi gick till Kanada. Attans också. Så ofta ska man väl inte behöva byta förgasaren för då hjälpte det inte att göra rent. Nu hjälpte det däremot och nu sitter det alltså ett nytt bränslefilter på bensinledningen också.

Vi har också bytt en packning på huvudmaskin som läckte lite olja. Ett ganska stort jobb då man måste plocka bort watermaker, generator, insputningspump och främre kåpan som täcker regulator och kamaxeldrev.

Under tiden vi legat här har vi pratat en del med ett par grabbar som tänker segla jorden runt med sin ketch Thunderstriker. Dom pratar om att ta sig runt på 2 år. Vi får väl se hur det blir med den saken. Ska dom klara det lär dom inte se särdeles mycket av världen förutom havet.

Här, en film när dom lämnar för det stora äventyret. Skepparen på Trud för oväsen.

Ett av pysslen handlade om att stadga upp kickfästet på bommen. Det har börjat glappa så jag har gängat 3 hål i ett plattjärn som är tänkt att sitta på insidan av bommen vari det yttre fästet kan skruvas fast i. Det blir då lite trickigt att föra in plattjärnet i bommen. Jag har tyvärr inte 3 m långa armar som hade varit praktiskt för detta. Strategin gick ut på att stoppa upp en lina genom ett av hålen och fiska ut den i bomnocken. För ändamålet använde vi vår teleskopsbåtshake som är betydligt längre än mina armar. Nackdelen med detta förfaringssätt är att båtshaken inte har någon känsel vilket mina händer har så man vet inte när båtshaken fått tag på linan. För att råda bot på detta handikapp tejpade vi fast vår GoPro-kamera på båtshaken. Filmen nedan visar hur detta fungerar.

Ett annat pyssel bestod i att få reparerat fästet för högtryckspumpen till watermakern. Det hade spruckit/lossat på ett märkligt sätt.

Vi hade planerat att gå tidigare, för en vecka sedan mot Bermuda men dagen före fick vi en väldig förändring i väderprognosen som visade att vi skulle fått 40 knop och 5-6 m vågor i nosen något dygn innan vi anlände så det blev till att ligga kvar och avvakta.

0

Vi startar precis efter soluppgång och fortsätter som dagen före. D.v.s. med gennaker och medström.

Vi kommer fram till infarten strax före klockan 17 och det är lågvatten men neap så vi förväntar oss att vi ska kunna ta oss in utan problem. Infarten är ganska grund. På ett ställe har det varnats för att hålla för långt till babord så jag kärar styrbordssidan. Pia är nervös och vill inte vara i sittbrunnen för då kan hon se ekolodet.

Det visar sig att jag har varit lite för kär i styrbordssidan och märker vid ett tillfälle ett sug när kölen plöjer genom leran. Om jag inte hade märkt det själv hade jag blivit varse om det skedda när Pia ger ifrån sig ett tjut ifrån kajutan.

Botten är ju väldigt mjuk och det var aldrig någon risk att vi skulle sätta oss fast utan kommer in till marinan och samma plats som vi hade tidigare i somras.

Hade vi i stället fastnat hade det bara varit att ta det lugnt och vänta på högvatten.

2

Vi har idag lagom vind och vind från rätt håll för att kunna utnyttja seglet vi gillar så mycket.

Vi lämnar ankringsplatsen ganska tidigt och tar en lov runt Tortuga och snackar lite med dom.

På förmiddagarna kommer vi att ha strömmen med oss söderut genom Chesapeake Bay och vi gör väldigt fin fart 7 1/2 till 8 knop mestadels.

Vi avverkar över 70 Nm och kommer in till vår ny ankringsplats efter mörkrets inbrott. Det är en enkel ankringsplats så trots mörkret är det inga problem att hitta in och ankaret biter direkt. Här ligger 5 andra båtar och platsen är väl skyddad för de nordliga vindarna vi har nu.

0

På morgonen var det dags för skepparen att ta tag i problemet med ankarspelet. Efter lite mätningar konstaterades att det var glapp i säkringen som förser ankarspel och bogpropeller med ström från startbatteriet. Det är en ganska kraftig bladsäkring på 500 A som sitter under diskhoarna.

Efter rengöring och lite sandpappring var det fin kontakt igen och vi kunde spela hem ankaret. Vi har tyckt att det har varit lite dåligt drag i bogpropellern på sistone vilket ju inte var så konstigt.

Vi lämnar lagunen i kanalen och fortsätter den korta biten som är kvar av densamma.

Kanalen förbinder Chesapeake Bay och Delaware Bay och kallas därför CD-canal. Här går hyggligt stora fartyg.

Efter kanalen går vi ett kort stycke och ankrar upp i en vik på västra sidan av Chesapeake Bay som heter Betterton.

Strax innan solnedgång kommer Tortuga in och ankrar en bit bort.

1

Vi lämnar och krånglar oss ut från vår natthamn. Vi har vind mot ström och sjön blir väldigt stötig vilket gör att vi får dålig fart på båten men vi har i alla fall strömmen med oss så vi tar oss ut till farleden.

Idag blåser det från väst. Det är mycket bättre än vindriktningen vi hade igår och vi kan segla med bra fart för halvvind och medström hela vägen upp till Chesapeake Bay – Delaware Bay kanalen.

Vi kommer fram precis när det börjar mörkna och tidvattenströmmen vänder så att vi får medström genom kanalen.

12 Nm av kanalen avverkas och vi kommer klockan 21 fram till ett ställe där vi kan ankra för natten.

När jag ska spela ut kättingen vill inte ankarspelet vara med. Det bara klickar i kontaktorn. Nåväl, att lägga ankaret är inte så svårt. Jag lossar bromsen och låter kättingen löpa ut. Problemet med ankarspelet får vi ta i morgon när det är ljust.

Sedan blir det en väldigt sen middag innan vi kojar.

2

Vi lämnar vår ankringsplats precis när solen går upp. Det blir motorgång någon timma tills vi rundat Sandy Hook och kan sätta segel och lägga kursen söderut.

Det blåser från land och vi håller oss nära land för att få bekväm segling utan en massa swell. Vi har radiokontakt med Tortuga som startat tidigt och gått genom New York nu på morgonen.

Till middag blir det pannkakor med kanadensisk lönnsirap. Väldigt gott.

Det blir mestadels bra med vind och vi gör fin fart för halvvind. Vi gillar inte nattsegling något särskilt men längs USA’s ostkust här finns inte några bra ställen att angöra för att kunna dagsegla. Pia får i alla fall några timmars sömn när jag packat in henne i täcke och filt. I.o.m. att båten kränger och förseglet skapar ett övertryck går det inte att ha igång kaminen.

Vi kommer fram till Delaware Bay 2 timmar innan soluppgång. Vi hade avtalat med Tortuga att vi skulle ankra i Lyme som stället på södra sidan vid infarten till bayen heter men nu blåser det ordentligt från NW och platsen är ganska grund så jag vill inte gå in och undersöka hur förhållandena egentligen ser ut så vi revar genuan till ett minimum och börjar kryssa fram och tillbaka utanför i väntan på dagsljus. Efter en stund tycker vi att det är tokigt att göra så och sedan upptäcka att det inte är något ställe som duger. Därför fortsätter vi i stället upp i bayen.

Vi tar oss upp till ett ställe som heter Bivalve ca. 20 Nm upp i Delaware Bay. Det är lite trixit att ta sig in till ankringsplatsen men allt går fint och vi kan lägga kroken på ett ställe som först visar sig lite guppig men när tidvattnet efter någon timma lugnat ner sig blir det helt lugnt.

Det blir tidigt kojande och vi sover väldigt gott.

2

Idag skall vi gå ner genom East River, floden som passerar längs Manhattans östra strand. Här finns ett parti som kallas Hell Gate. Det kan bli väldigt strömt där och det gäller att tima tidvattnet väl så att man har medström hela vägen ut till Hudsonfloden och gärna så långt ut som Verrazano Narrows.

Efter mycket räknande bestämmer vi att ge oss iväg klockan 05:00, Två timmar innan solen går upp. Då ska vi vara vid Hell Gate en liten stund efter solens uppgång och kan betrakta staden.

I nedanstående video ser vi en del av Manhattan och Empire State Building skymta förbi mellan husen. Byggnaden var en tid New Yorks högsta med sina 112 våningar. Skepparen besökte denna en gång som 12-åring på 1960-talet. Jag minns att man var tvungen att byta hiss på 86’te våningen.

FN-skrapan ligger ju här och det är infört en säkerhetszon på 175 yards som man måste hålla sig utanför. Jag hade ringt Coast Guard och frågat om det var ok att gå ner East River idag. Hade generalförsamlingen haft sammanträde hade hela floden varit avspärrad men idag var det inga problem.

Vid södra Manhattan finns den gamla George Washington Bridge som ofta finns med i amerikanska filmer men här är den även med i en av våra filmer.

Vi fortsätter ut från East River där vi tar en extra sväng för att betrakta Frihetsgudinnan som skänktes av Frankrike som ett minne av USA’s självständighet.

Vi når precis förbi Verazano Narrows Bridge innan strömmen vänder . Det blir lite motigt ett tag men vi gör ett slag SV-vart och m.h.a. segel övervinner vi strömmen och landar i hamnen nedanför Sandy Hook där vi ankrar innanför pirarmen och får en fin natts sömn.

2

Ingen vind, inga segel. Idag blir det en kort sträcka för motor till Port Washington. Endast 20 Nm.

Vi är inte så tidigt iväg eftersom sträckan är kort och kommer fram klockan 14. Enligt information på ”Active Captain” ska här finnas gratisbojar som kan utnyttjas av gästande båtar. Man ska enligt utsago kunna ligga vid dessa gula bojar 1 dygn utan att betala.

Vi förtöjer vid en av de 20 gratisbojarna och skepparen ringer in till kontoret för att registrera vår ankomst. Då visar det sig att de inte alls är gratis. Vi skall betala för dagen vi kom, alltså idag och om vi ligger kvar längre än till midnatt blir det en ny dags betalning.

Alltså, $35+$35=$70, ca. 800 kronor. Behöver jag säga att det överstiger vår budget ? Vi släpper bojen och gör som vi brukar. D.v.s. ankrar en bit utanför fältet med de ”gratis” bojarna.

2

Vi ligger kvar idag och skepparen tar sig an nåten i sittbrunnen. Sittytan närmast nedgången är ännu inte åtgärdad. Det sista av gamla nåten avlägsnas, spalterna sandpappras och tvättas med aceton, ytan tejpas och ny nåt appliceras. Det är ett styvt jobb men allt hinns med innan kvällen.

I vilopauserna njuter vi av det sköna vädret och det verkar som att vi nu faktiskt har kommit till ett lite varmare klimat. Vattnet hållet 17-18 grader vilket också märks inne i båten.

2

Vi lämnar bojen strax innan soluppgång. Det gäller att tima tidvattnet rätt. Vi kommer att ha medström nerför floden och ska komma ner till flodmynningen precis när strömmen byter riktning. Då skall vi kunna åka med i 6 timmar västerut.

Järnvägsbron är i nerfällt läge och jag ropar på brovakten ett par gånger innan han svarar. Vi har ju kraftig medström och jag vill inte komma för nära innan jag ser att bron öppnas. Strömmen sätter med 2 knop och vi är beredda att kunna ankra om så behövs. Skulle maskin lägga av är det enda möjligheten att få stopp på båten så att den inte åker in i bron.

Det blir ett varv en bit uppströms från bron innan bron öppnas och vi kan fortsätta mot flodmynningen.

Idag har vi frisk vind från syd så det blir ordentlig fart. Vi gör över 7 knop hela dagen och kommer fram till Huntington Harbor på Long Island vid 3 tiden och ankrar strax norr om ett ofantligt boj-fält.

Det knäppa är att det ligger inga båtar förtöjda vid någon av bojarna. Deras enda funktion är att förhindra möjligheten att ankra i området.

1