Vi flyttar oss en liten bit idag till viken strax söderut. Den heter Petite Anse och det kan man fråga sig varför den heter så. Den är betydligt större än den viken som ligger strax norr om den. Något som ytterligare förvirrar är att den mindre viken heter Grande Anse.
Dagens avverkade sträcka tar inte mer än 1,5 timma och strax ankrar vi upp intill S/Y Emma med Jan och Helena ombord.
Efter en stund kommer Jan över och bjuder in oss på kaffe i morgon vid 15-tiden. Vi hade tänkt gå till Le Marin i morgon då vi tyckte att det var rätt så guppigt men bestämmer oss för att ligga kvar en dag till och honorera deras inbjudan.
Idag på förmiddagen lättar vi ankar och går söderut ner till en liten vik som heter Anse Noir. Det blir gansk motigt förbi huvudstaden Forte France. Sanden i viken är svart, därav namnet. Viken är ganska liten och rymmer kanske 6-7 båtar.
När vi kommer in hittar vi en fin plats en bit in i viken. När vi är på väg att lägga vårt ankare får vi arga blickar från en fransman som samtidigt har hållit på att lätta för att flytta sig till den platsen vi lägger oss på. Vi trodde han skulle gå och är man inte mera på bettet när man ser att det är en båt på väg in får man skylla sig själv. Detta är en jättefin vik och vi ligger fint här.
Längst in i viken finns en brygga där semestrande badar. Vi ser ingen resort i närheten men det måste finnas i närheten för det är massor med människor som badar.
Vi tar en dingefärd in till bryggan och tänker äta lunch på en av restaurangerna som ligger vid vattnet.
Vi har behövt flytta på oss ett par gånger eftersom båtarna beter sig konstigt här p.g.a. att vattnet strömmar längs kusten och vinden varierar. Det får som resultat att båtarna pekar åt alla håll. Ibland kan två båtar ligg akter mot akter. Är det då trångt som det blir här med den smala sträckan ankringsbar yta så finns det risk att båtarna törnar i varandra. Det är också så att den informella regeln säger att det är den sist ankrade som har ansvaret för att ingen kollision inträffar.
Vi ligger nu ganska långt söder om dingebryggan så det blev en lite längre färd för att ta oss in till byn.
Dingen på plats på bryggan.Glada restaurangbesökare.Nam, nam sorbet.
Vi hade ok segling mellan Les Saints och Dominica. Sedan blir det som vanligt motor i lä av ön.
Vi kommer fram när det ljusnat och ankrar upp mellan några andra båtar. Det är lite problematiskt att ankra här i St. Pierre. Det finns en hylla eller vad man ska kalla det med 5-6 m djup som sträcker sig runt 100-200 m från stranden. Utanför den blir det snabbt 40-50 m. Lite väl djupt för oss att ankra på. Som tur är är sträckan lång så det går att hitta ett lämpligt ställe men det medför då att det blir en lång dingefärd till bryggan där man kan gå iland.
Vi besöker en restaurang där man kan utföra det administrativa för att checka in. Här är det ingen som frågar efter någon zarpe, dokument som visar var vi kommer ifrån.
St. Pierre.Huvudgatan i St. Pierre.
St. Pierre är känt för det vulkanutbrott som ödelade staden år 1902. Enda överlevande var en straffånge som satt i en halvt underjordisk cell. Han blev illa bränd men blev frigiven och blev kändis och uppvisad på diverse begivenheter.
Motorn sätts på dingen och vi kör in till marinan som visar sig vara väldigt ogästvänlig. Normalt brukar det finnas en dingebrygga där man kan lägga dingen för att utföra ärenden iland men här verkar man snarare gör allt för att slippa ha med besökande ankarliggare att göra.
Vi lägger dingen mellan två båtar som är förtöjda vid en flytbrygga. Problemet då är att det finns en låst grind för access till bryggan. Att komma ut är inget problem men för att komma in behöver man nyckel men jag ser att man kan smita förbi om man går ner vid strandkanten så vi tar det problemet när vi kommer tillbaks. Dingen ligger nog ganska säkert i alla fall.
Jag går in på kontoret och det visar sig att datorsystemet fortfarande är nere. Jag frågar också var man kan handla matvaror och blir hänvisad till en butik längre in mot staden.
Vi beger oss iväg och hittar snart en ganska välsorterad matvarubutik där vi kan fylla på våra förråd.
Marinan i Basse-Terre.Gatan med affärer.
Efter proviantering ger vi oss av söderut. Vi har försökt beräkna ankomsttiden till Martinique så att vi kommer fram när det ljusnat. Vi har alltså tänkt segla natten för att komma fram till morgonen.
När vi kommer fri från udden får vi ganska hård vind och vi behöver ligga upp en del så det blir lite tufft när det blåser runt 30 knop (15 m/s) men vi gör bra fart.
Det blir en paus i blåsandet när vi passerar Les Saints som läar en stund innan vinden kommer igen.
Samma sak idag. Motorgång en kort bit. Till skillnad från när vi gick från Deshaies kommer vi iväg lite tidigare och är framme strax efter lunch.
Vi har tänkt checka ut här Det är en s.k. Port of Entry och det ska gå att utföra proceduren på marinan här som vi ligger ankrade utanför. Jan från S/Y Emma kommer förbi och säger att datorsystemet på hela ön ligger nere och att det för tillfället inte går att checka ut. Nu tänker vi gå direkt till Martinique så vi bryr oss inte om att utföra någon utcheckning för vi vet att när vi kommer fram så är det ingen som bryr sig om varifrån vi kommer.
Idag kom vi iväg så sent som efter lunch. Det gjorde ingenting eftersom vi bara tänkt gå en kort sträck, 9 Nm ner till Pigeon Cove. Vädret är inget vidare och vinden är varierande både i riktning och styrka de stunder det finns någon vind alls. Vi kommer fram klockan 16:30 och som vanligt ankrar vi. Viken eller ja, det är nästan ingen vik alls och det blir en lite guppig natt.
Är det något man måste förlika sig med när man långseglar är de administrativa procedurerna in och utcheckning när man förflyttar sig mellan länderna. Till och från de franska öarna är det enkelt men på de övriga kan det ta en betydande del av en dag att få bli accepterad. På de flesta ställen är det tre myndigheter som måste kontaktas, tull, immigration och hamnmyndigheten både när man kommer och när man lämnar.
Deshaies ligger på nordvästra sidan av Guadeloupe och här kan man checka in enkelt som på alla de franska öarna. Vi var här 2019 och checkade ut då vi var på väg norrut till Kuba och USA. Trots det kom vi inte ihåg var datorn där man själv skriver in alla uppgifter låg någonstans. Vi visste att det var i någon butik längs huvudgatan men det tog en bra stund av letande och frågande innan vi hittade den i en klädbutik i ena änden av gatan. Ingenting utanför annonserade att det var här man utförde proceduren.
Dagen startas tidigt. Det är fortfarande mörkt när vi lättar ankaret och tar oss försiktigt ut mellan de ankrade båtarna. På vägen ut ser vi att Tindra ligger ankrad längst ut bland armadan. De måste kommit in under natten och för att göra det enkelt och kunna gå till kojs inte besvärat sig att försöka ta sig in i bättre skydd.
Motorgång längs Antiguas västkust.
Eftersom det är brist på vind i lä av öarna här blir det motorgång fram till södra delen av ön där vi får fri vind och kan segla resten av vägen fram till Deshaies. Det är lite lustigt det franska språket. Annars är det sällan man ser 3 vokaler tillsammans. Jag tror inte jag sett det i svenskan.
Kvart över fem, en timma innan det blir mörkt lyckas vi ankra upp en bra bit in i viken vilket vi är väldigt nöjda med. Det ser alltid väldigt trångt ut när man närmar sig en ny ankringsvik men oftast går det att finna en plats ändå.
