Idag har paketet med Aquadrivens delar kommit fram och jag kan hämta grejerna på varvets kontor.
Vi har lärt känna en svensk grabb som ligger ankrad en bit akter om oss. Det fina är att han jobbar på Volvo Penta här inne på varvet. Jag frågade honom om dom möjligen hade en press. Jodå det hade dom och han hade hört sig för om jag skulle kunna låna den för att byta lagret på Aquadriven. Jodå det går fint.
Det lustiga är samtidigt att grabben träffat Petra i Las Palmas så efter lite prat erinrade han sig vem hon var.
Nåväl, tillbaks till vårt lilla problem. Vi hade bestämt att träffas i verkstaden klockan 9 nu på morgonen men detta blev förskjutet till klockan 11. Pia och jag tar dingen in till dingebryggan och går upp till Volvo Penta men där finns ingen personal. Efter en liten stund kommer det en fransos och frågar om jag behöver använda pressen. Jo det behöver jag svarar jag och han visar mig hur man manövrerar den.
Sedan går det hur smidigt som helst och klämkopplingen med sin axel kommer ur. Jag har med mig en tång som vi införskaffat dagen innan och med den demonteras C-clipen som håller lagret.
Upp med lagret i pressen så åker lagret ur. Alltihop tar runt 10 minuter.
Nu väntar vi bara på paketet med reservdelarna som ska anlända i morgon. Senaste beskedet är att det tagit sig igenom tullen och befinner sig nu i Forte France.
För att kunna byta lagret behöver några delar demonteras. Det är inte helt uppenbart hur det ska gå till utan jag korresponderar med Rodahl och får all hjälp jag behöver. Jag vill verkligen inte skada någonting eftersom vi då blir kvar här tills nya delar kan skickas och transporteras hit.
För att ta bort drevflänsen monteras en utvändig C-clip loss. Jag råkar ha en speciell tång för det så det är enkelt. Sedan kan jag knacka loss drevflänsen.
Därefter ska muttern som är låst med en låsring knackas loss. Låsringen är markerad med rött i bilden. Det tar en bra stund och ett väldigt knackande innan muttern är demonterad.
Nu är allt som går att demontera utan en press klart.
Igår mailade jag Rodahl Marin i Lidköping och dom hade alla delar vi behöver på lager och kan skicka dessa idag. Jag saknar bara en adress.
Jag tar dingen in till varvet och går in på kontoret. Där träffar jag på en mycket trevlig dam vid namn Anne. Jag berättar att vi ligger ankrade utanför och frågar om jag kan få lov att ta emot ett paket med reservdelar. Absolut svarar hon och ger mig ett visitkort med adress till varvet.
Tillbaks till båten för att meddela leverantören adressen som grejerna skall skickas till.
Paketet kommer iväg redan idag vilket ju är fantastiskt bra eftersom det då kan röra på sig även under helgen. Ypperligt skött av Rodahl.
Dagen innan hade jag skrapat ren botten och nu på morronen började vi ta hem ankarkättingen och gjorde ren den delen som har befunnit sig mellan botten och vattenytan. Det har under tiden vi legat här vuxit ganska ordentligt.
Efter att tagit hem 6-7 meter är kättingen ren eftersom den resterande biten har släpats omkring på havsbotten.
Pia startar maskin och slår fram. Då väsnas det något förfärligt. Detta måste utredas så jag spelar ut den rengjorda delen av kättingen.
Sedan måste allt plockas upp ur en av sittbrunnsstuvarna. Det är ett flertal segel och två hopfällbara cyklar så att man kan komma åt luckan in till motorrummet och axelkopplingen.
Jag misstänker nämligen att det är Aquadriven som behöver åtgärdas. Vi har tidigare i höstas när vi var i Kanada haft ett lite sjungande ljud när vi lagt i drift. Lite skumt är det dock att det kan bli sådan här kraftig försämring av att bara ligga still.
Väl nere i motorrummet kan jag känna att det hugger när jag snurrar på propelleraxeln.
Det blir till att montera ur Aquadriven med ett bad för att dra ut axeln akterut. Därefter går det att demontera CV-axel och lager.
Våra vänner i S/Y Emma kommer på besök och vi får ett par timmars umgänge med dom. De har precis sålt sin båt och flyger hem till Sverige i början på nästa vecka så det var i grevens tid vi fick bjudit tillbaks.
Dom har ju naturligtvis haft fullt upp med att torrsätta båten för inspektion och att samla ihop och packa sina personliga tillhörigheter förutom allt som behöver göras inför försäljningen.
Vi hoppas vi träffas någon annan gång på någon annan plats.
Vi har legat här ankrade under den här tiden i Le Marin och tagit det lugnt.
En dag tyckte vi att vi kom lite väl när fransmannen i aluminiumbåten så vi flyttade oss till andra sidan av kanalen in till varvet här så nu ligger vi med gott avstånd till alla andra båtar i närheten. Vi tycker också att trycket på båtar har lättat en del efter hand.
Vi har gjort en del service på båten som att se över fotogenspisen, tankat diesel och bensin och rensat köksavloppet.
Vädret har varit lite si och så. Vi tycker att det har blåst och regnat mer än vad vi kan minnas var fallet sist vi var i Karibien. Vi får hoppas att det snart stabiliserar sig.
Idag fyller Pia år och vi tänkte ta oss in till marinan och besöka en restaurang. Vi hittar en restaurang som vi tycker verkar bra men den öppnar inte förrän om 45 minuter så vi tänker ta en aperitif i en bar som ligger alldeles intill.
Efter en del diskussion och gestikulerande får vi in en mojito. Bartendern pratar ingen engelska och min franska är bara något bättre än hans engelska men vi lyckas beställa det vi ville ha.
Sist vi fick en mojito var på Kuba 2019. Den var väldigt stark och då frågade bartendern om vi ville ha i mer rom i vilket vi avböjde.
När vi avnjutit mojiton stegar vi upp på andra våning till restaurangen. Då visar det sig att den är stängd hela dagen så det blir till att hitta en annan. Det blir den enda vi ser som är öppen så det får bli den trots att vi tycker dom spelar hög musik. Vi hittar ett bord lite avsides och maten visar sig mycket god.
Vi säger att vi vill ha köttet medium till medium rare men då bara servitrisen skakar på huvudet och det blir uppenbart att vi trampat i klaveret när den heta stenen kommer in på bordet. Vi ska alltså själva steka köttet och kan ju då bestämma hur stekt det ska bli.
Vi lämnar på morgonen, När vi kommer runt sydvästra udden på Martinique får vi en jobbig sjö med kraftig motvind och vi gör verkligen dålig fart men vartefter vi närmar oss Saint Anne minskar sjögången och vi gör allt bättre fart.
Vi går in i den bojade leden och ankrar upp vid sidan om en fransk aluminiumbåt.
Det är väldigt mycket båt här och svårt att hitta plats. Fördelen här är att det alltid blåser från samma håll och här inne påverkar inte strömmen båtarna så de håller sig på sin plats till skillnad mot i St. Pierre. Ändå tycker jag att det kanske är lite nära den franska aluminiumbåten men vi ligger kvar tills vidare.
Vi tar dingen eller mopeden som vi kallar den in till bryggan och tar en promenad iland. Vi har varit här förr men då låg vi i Grande Anse och promenerade hit. Det är en väldigt turistig plats.
Vi tänkte försöka att få tag på en pizza att ta med till båten men det verkade svårt att hitta så det fick bli lite kaffebröd och en baguette i stället. Inte riktigt samma sak dock.
Vi återvänder till Trud.
Senare besöker vi S/Y Emma för det utlovade kafferepet och det blir ett mycket trevligt umgänge med massor av berättande om olika erfarenheter och upplevelser.
Det roliga är att jag träffade Jan när vi bodde på Petras båt i Las Palmas 2021. Jag höll på att få ordning på hennes utombordare och behövde en tändstiftsnyckel. Det var omöjligt att finna en sådan i någon butik i Las Palmas. Då lade jag ut ett ett inlägg på facebook och Jan erbjöd sig att låna ut spärrhandtag och hylsa så att jag kunde kolla om det fanns gnista.
Nu sitter vi i deras båt här Karibien. Ganska lustigt.
