TRUD's logg

När man cyklar här så gäller det att inte stirra ner i marken. Cykelbanorna är belamrade med en massa stolpar. I Sverige har jag svårt att tro att något sådant här skulle vara tillåtet.

Det kan göra ont.

Ser man inte upp här kan man braka in ett elskåp. Missar man det far man kanske nerför trapporna. Har man tur kanske cykelbanan just passeras av fotgängare som skall över gatan. Kollisionen blir ju lite mjukare då.

Håll koll!

Vi undrar varför det finns trappor ner till gångbanan. Kanske för att någon fotgängare skall nå fram till den stackars cyklisten när han ligger halvt eller helt ihjälslagen och som i hög fart smackat in i stolpen till vägskyltarna.

Rena dödsfällan!

Även på trottoarerna gäller det att se upp. Keps med stort brätte avråds det från. Här har vi av naturliga skäl inte sett någon cykla. De håller sig på vägbanan här. Annars cyklas det lite hur som helst men här verkar det finnas självreglering.

Håll koll framåt.

0

I dag fick vi monterat upp den fina bilden på våra barn. Den intar nu hedersplatsen på huvudskottet. Alltså, huvudskott är inte vad man kanske tror om man är oinvigd i båttermer. Det är inte frågan om att taga någon av daga. Huvudskottet är ”väggen” som sitter under masten och som brukar vara det största skottet ombord.

Våra söta barn.

0

Vi hade köpt oss några goda köttbitar. 2 tjocka bitar oxfilé. Det heter ”solomillo de buey” som vi sa vid köttdisken. Vi använde oss av det spanska lexikonet som Petra hade med sig när hon var här för en månad sedan.

Vi hade förväntat oss ett väldigt fyrverkeri eftersom vi ligger nära en storstad och spanjorerna verkar var mycket för oväsen men inte en enda raket såg vi före 12-slaget. Precis när det gamla året övergick i det nya avfyrades det några raketer. Prakten av dessa var en besvikelse. I Torslanda har vi upplevt ett helt annat fyrverkeri än här. Rätt många nödraketer skickades också upp. Detta får man ju inte göra även om det är nyår. Vi skulle inte vilja hamna i sjönöd strax efter 12-slaget en nyårsnatt. Då är det nog ingen ide att slösa med nödraketer då de knappast kommer att tas på allvar.

Apropå att spanjorerna gillar oväsen så har de ett väldans hålligång på danslokal och nattklubbar här i närheten. Vi har svårt att förstå varför det är så mycket bättre att ragga en partner klockan 5 på morgonen än låt oss säga kl 1. Snarare är väl omdömet klart sämre i ottan om man varit uppe hela natten. Men det kanske är precis som när EU-parlamentarikerna skall förhandla fram ett nytt avtal av något slag, vilket alltid verkar komma i hamn efter en lång natts överläggningar. Det gäller att trötta ut motparten eller själv bli så utmattad att man accepterar vad som helst.

Som tur är så ligger vi en bra bit ifrån dessa tillställningar så vi besväras inte nämnvärt av dem. Nu syftar jag på nattklubbarna och inte EU-parlamentet även om vi inte direkt besväras av dom heller just nu.

0

Det kändes lite konstigt när vi konstaterade att det är julafton idag. Det kändes mer som midsommar förutom att vi hade julbonaden på skottet med tomten som nu hade avancerat till sista positionen. Jullunchen kunde lätt förväxlas med en midsommar dito.

Julafton eller midsommar.

På kvällen gick vi upp till en restaurang som vi tidigare besökt och som då hade serverat en väldigt god måltid. Den är italiensk men måste tidigare varit kinesisk eftersom inredningen starkt påminner om en kinakrog. Vi kallar den den italienska kinakrogen. För övrigt tog vi det lugnt. Julafton verkar inte vara dagen då spanjorerna firar. Det är nog Juldagen som är deras stora dag.

0

Efter några dagar i hamnen som är väldigt skumpig går vi in till marinakontoret för att höra oss för hur vi ligger till i kön för att få en plats i den stora hamnen. Vi tar en nummerlapp och kommer till slut fram till Fernando och frågar hur det går med kön.

Det visar sig då att vi inte alls finns i någon kö. Han säger att vi är inne i marinan vilket vi har lite svårt att hålla med om. Marineron som eskorterade oss till den lilla skumpiga hamnen lovade att komma tillbaka dagen efter för att prata med oss men det glömde han nog av och vi trodde ju naturligtvis att platsen var endast tillfällig. Vi påpekar detta och Fernando försvinner ut ur kontoret och pratar en stund med marineron.

Han kommer sedan tillbaks och dom har ordnat en plats på brygga S. Den är inte lika central som den vi hade när vi lämnade för Puerto Rico men helt ok. Den ligger som sista plats längst ut vilket kan vara en fördel eftersom man slipper alla andras spring förbi båten.

Trud längst ut på brygga S.

0

På morgonen måste vi flytta oss igen till en plats i en annan liten hamn söder om den vi egentligen vill ligga i. Vi blir eskorterade av en marinero i dinge bort till vår nya förtöjningsplats. Här är det inte alls lika trevligt som i den stora hamnen men det är bättre än att ligga för ankare.

Den enda pontonbryggan i den lilla södra hamnen.

Infarten. Hamnen är ganska oskyddad för ostliga vindar.

0

Vi går ut och ankrar utanför playan strax norr om hamnen. Här blir vi liggande några timmar. Under tiden vi ligger här kommer det en  man i en dinge som skall leveranssegla en trimaran över Atlanten. Han förklarar att han inte har kätting till sitt ankare utan 40 meter lina i stället. Vi ligger ca 20 m för om honom. Om vinden vänder är han orolig för att vi kanske dansar i varandra. Vi lugnar honom och lovar att hålla koll på situationen.

Vidare berättar han att han korsat Atlanten 41 gånger ! Herregud, har han inte sysslat med annat ? It’s easy, säger han och med en sådan båt som vi har korsar han gärna. Låter ju bra. Den mannen har man naturligtvis respekt för. Vi frågar lite om Brasilien vilket han rekommenderar. Han gillar Brasilien skarpt.

Efter några timmar ropar vi upp hamnkontoret och vi kommer att få ligga på receptionsbryggan över natten. Vi lättar ankaret och tuffar in i hamnen igen.

Ankringsplatsen.

0

Vi ger oss av från Puerto Rico kl 03:00. På natten är det nämligen lättare att ta sig norrut. Det är väldigt lite vind så det blir motorgång. När vi närmar oss nordvästra hörnet på Gran Canaria ljusnar det och vinden kommer från ost. Det är ju inte så bra eftersom det är just åt det hållet vi skall gå. Följaktligen kan vi inte gå österut utan kursen blir snarare NO.

Efter hand vrider det mot SO så vi hamnar 5-6 nm norr om Las Palmas innan vi kan slå och sätta kurs på vår destination. Vi kommer in vid halv 3-tiden och förtöjer på receptionsbryggan. Nu visar det sig att hamnen är full och vi har inte reserverat någon plats. Vi får emellertid ligga 2 nätter på en för oss alldeles för stor plats. Sedan skall det komma in en katamaran som tydligen bokat denna platsen.

0

Den andre kommer vår dotter och svärmor från Sverige till oss för en veckas besök. På kvällen tar vi bussen till flygplatsen och möter upp dem. Tillbakaresan sker även den med buss men nu finns det inte någon expressbuss så det får bli ”mjölkbussen” som inte kör motorvägen utan skall stanna på en herrans massa ställen. Nåväl vi kommer fram till hotellet vid 23-tiden.

Under besöket hinner vi med att resa in till Las Palmas, åka en sväng till Puerto Mogan och äta middag, sola och bada i Atlanten. Petra och skepparen tar en segeltur utanför hamnen en eftermiddag och vi får en fin segling under några timmar. Pia och Elny lunchade tillsammans under vår segeltur.

Det blev en del motionerande för besättningen på TRUD varje morgon när vi skulle upp till hotellet för att äta frukost. Efter inköp av färskt bröd skulle 206 trappsteg bestigas innan det var dags att inmundiga en god frukost. Motion på fastande mage lär vara effektivt sägs det.

Några av trappstegen upp till hotellet.

Äntligen lite energiuppladdning efter den mödosamma promenaden på fastande mage.

Frukost på hotellet.

0

Idag skall vi segla ner till södra Gran Canaria, närmare bestämt till Puerto Rico då vi kommer att få besök av dotter Petra och svärmor Elny. Vi är ute i god tid eftersom vi vill vara på plats i tid innan dom kommer.

Vi hade tänkt komma i väg kl 8 men dumt nog frågar vi en marinero om vi är tvungna att besöka marinakontoret innan vi ger oss av. Ja det måste ni säger han. Jaha, då är det bara att vänta till kl 9 då de öppnar. Skepparen går iväg och sätter sig utanför kontoret där 2 andra är före. När klockan är 9 och vi kommit innanför dörren kommer samme marinero fram och säger att om vi skall behålla passerkorten för att återanvända tillbaka senare kan vi ge oss av direkt. Jag hade nämligen ropat upp hamnkontoret och frågat om vi verkligen behövde komma dit och fått besked att vi måste det även därifrån. Marineron hade säkert överhört samtalet och förstod då hur det låg till.

Vi har ostlig vind och seglingen blir helt underbar med måttlig sjö och vi avverkar de 50 nm på ca 9 timmar. När det blåser som det brukar, NV kan man få en häftig vindökning när man kommer ner till flygplatsen. Det skapas en så kallad axelorationszon mellan öarna. Det är luftmassan som trycks ihop mellan de höga öarna och vindhastigheten kan öka till kanske 3 ggr. den normala. Det betyder att om det blåser 7 m/s när man lämnar Las Palmas kan man få vind upp till kanske 20 m/s. Mina föräldrar försökte på 1980-talet ta sig upp till Las Palmas söderifrån men fick ge upp 3 ggr. Bäst är att gå på natten. Eftersom det är ostanvind visar sig inte detta fenomen när vi går förbi flygplatsen. Däremot ser vi en väldans massa plan lyfta för transport av semesterfirare som skall hem igen.

Vi seglar förbi de kända semesterorterna San Augustin och Playa Ingles.  Nedan ett foto på fyren Mas Palomas som är Gran Canarias sydligaste udde.

Mas Palomas.

Vi kommer in till Puerto Rico vid 18-tiden. Vi hade reserverat plats sedan tidigare och får en sådan ganska långt in i hamnen. Där är det mindre svall från alla turistbåtar och dyningen som letar sig in genom hamnöppningen.

0