Idag fick vi besök av Gösta och Vivan som kom ner till marinan och besökte oss på TRUD. Det blev kaffe i sittbrunnen. Efter ett par timmars umgänge promenerar vi tillsammans en bit tillbaks till hotellet.
Till kvällen bestämmer vi oss för att äta middag tillsammans på en kinakrog i närheten av hotellet. Sture och Lisbeth i Missy hänger på och det blir en trevlig kväll.
På eftermiddagen kommer Kjell och Lena på besök i TRUD och vi bjuder på en Captain Morgan i sittbrunnen, Kjells favorit. Detta var en blygsam ersättning för att de tagit med sig en satellittelefon och lite tidningar till oss.
Kjell är en man man respekterar. Han har seglat ett varv runt jorden plus ett halvt med Lena i båten Geronimo. Kjell brukar säga att äventyret börjar när slussportarna i Panamakanalen stänger bakom dig. Vi får väl se om vi ger oss in på det äventyret.
Efter många timmars tjöt i sittbrunnen ger vi oss av in till stan för att äta en bit mat. Väldigt trevligt samkväm har vi tillsammans. Trötta och glada åker vi bussen tillbaks till hamnen för en god natts sömn. Vi har knappt hunnit ner till båten när Lena ringer och undrar om vi kommit välbehållna hem. Jodå det har vi.
Vi hade blivit lovade en landgångare av skeppare Sture på Missy. När vi ringer honom tror vi att klockan är ett men han påstår att klockan är 12. Vi har tydligen inte koll på den lokala tiden här men den är ju ändock över 12 så det är ok att komma över och inmundiga en dylik.
Jätteroligt att träffas här när man ju seglat ända hit. Det blir en kär återträff. Vi har ju massor att berätta för varandra.
Sedan på kvällen går vi upp till den närbelägna restaurangen Pier 19 och äter en mycket god middag. Här i Spanien är dom mycket bättre på att hantera kötträtter.
Vi kommer fram till Las Palmas och förtöjer vid det som vi tror är en del av receptionsbryggan kl 9 utanför marinakontoret. Vi har alltså gått de 302 distansminuterna från Porto Santo på exakt 48 timmar. Det blir ett snitt på över 150/dygn eller 6,25 knop. Inte så dåligt.
Vi har haft en besvärlig överfart tycker vi. Väldigt gungigt och vi hoppas och tror att detta inte är det normala. Vore det det så, så kommer en framtida Atlantöverfart att bli allt annat än trivsam.
Efter att vi förtöjt och gått upp till hamnkontoret får vi vänta 1 och en halv timme innan det är vår tur. Skepparen är nu så spak att efter en si så där timma säger han till Pia att nu lägger jag mig på golvet och vilar en stund men då börjar turnumren röra på sig igen och han sitter kvar på stolen.
Seglaren före oss i kön har förtöjt på samma pontonbrygga som vi och vi överhör samtalet med hamnfogden. Seglaren får en rejäl bassning för att han har förtöjt där vilket är absolut förbjudet.
När det blir vår tur motar vi Olle i grind och meddelar att vi också ligger på den förbjudna bryggan men när vi kom fanns det tyvärr ingen plats ledig på receptionspontonen så vi var tvungna att lägga oss på den andra förbjudna bryggan. Vi är väldigt ledsna för denna situation.
Jaså är ni från Sverige säger hamnfogden och nämner inte någonting om att vi ligger på fel brygga. Han är hur trevlig som helst och vill gärna besöka Sverige och charma de svenska blonda och blåögda flickorna. Vi höll med om att hans mörka hår och bruna ögon skulle göra succé i Sverige. Kompisen skrattar åt honom. Vi blir strax incheckade och får ett välkomstpaket som tydligen hörde till ARC’en men som blivit över. Vi får detta eftersom det är vårt första besök här. Han meddelar att en ”marinero” kommer att ropa upp oss om ca 15 minuter och visa oss till vår plats.
Eftersom vi nu är i Spanien så räknar vi med att 15 minuter är mer än en kvart men efter 1,5 timma är vi lite hungriga och vill gärna komma till rätta. Skepparen ropar upp hamnkontoret och säger att vi undrar vart marineron tagit vägen. De tror då att vi är på ingång till hamnen och vill ha en plats. Nono vi har väntat vid pontonbryggan. Detta medför en massa tjatter på kanal 11. Habla habla TRUD habla habla TRUD o.s.v. Till slut dyker en marinero upp som visar oss platsen och vi kommer till ro.
Vi är jättetrötta och skepparen är värre än så, så det blir kojning efter middagen och vi sover 13 timmar.
Idag på morgonen släppte vi tamparna och startade den sista flerdygnsseglingen på ett tag. Vi kom iväg kl 9 på morgonen. Vinden var NO som väderprognosen utlovat. Efter ett par timmar kommer vi fri från de höga bergen och får bra vind. Det blåser ca 10 m/s och vi gör bra fart. Tyvärr är sjön ganska grov och oregelbunden vilket vi också kunde förvänta oss utifrån prognosen. Den skulle också öka från ca. 2,5 till 3,5 m innan vi är framme.
Detta visade sig stämma väldigt bra. Vi talar nu om medelvåghöjd vilket innebär att enstaka vågor kan bli dubbelt så höga d.v.s. upp till kanske 7 m. Det är ganska högt och vid jämna mellanrum tar TRUD en ordentlig sjö över sig och sittbrunnen fylls med vatten. Den rinner ju förståss ut rätt fort med våra 2 två tums självlänsar. På grund av sjön blir det ett jäkla rullande och vi sitter mest i skydd bakom vår tygvägg när vi håller utkik.
Hade vi inte haft en tid att passa hade vi nog avvaktat några dagar för att kanske få ett bättre väderfönster men nu är det som det är och vi gör i alla fall god fart. Skepparen är tyvärr också lite krasslig i en förkylning vilket inte förbättrar situationen.
Nej, inte så mycket. Vi har haft det väldigt skönt här på Porto Santo.
Ett par dagar har vi legat för ankar här i hamnbassängen. Den är ordentligt tilltagen så rätt många båtar kan samsas inom ett avdelat område. Där blev det ett par bad också då vädret var ordentligt varmt och gott. Lite rengöring av propeller blev det också.
Vi passade på att använda våran fina grill som vi fäster på pushpitten.
Nu ligger vi åter vid pontonbryggan och håller på att förbereda oss inför överseglingen till Kanarieöarna. Där kommer vi att möta upp släkt och vänner på lite olik platser.
Den stora armadan av segelbåtar som varje år lämnar Las Palmas ger sig av nu på Söndag. Efter det kommer det att finnas gott om plats där, så vi siktar på att klarera in där.
Vi kommer att gå härifrån på Lördag f.m. för att komma fram lagom till att ARC-båtarna gett sig av någon gång under måndagen. (ARC = Atlantic Rally for Cruisers).
Här tar vi oss en kall öl när andan faller på. Billigt är det EUR 2.60 för 2 st. 33 centilitare. Väldigt gott är det när solen steker.
Marinabaren.
Här ligger vi längst ut på den inre pontonbryggan. Innanför oss ligger en trevlig Holländare som vi säkert kommer att träffa senare på Kanarieöarna.
Inre pontonbryggan.
Nu är det inte så många båtar kvar här. Förutom oss finns här 2 andra svenskar. Fartyget som ligger vid piren går dagligen mellan Madeira och Porto Santo.
Yttre pontonbryggan och färjan till Madeira.
Nu har vi målat färdigt våran logga. Vi har använt cadverktyg och Pia’s konstnärliga förmåga för att åstadkomma denna tagg. Det har taget några dagar att få den färdig, men nu pryder den sin plats strax innanför vår pontonbrygga.
Varför spänner damen i fråga sina muskler ? Jo, detta är Tor’s starka dotter vid namn TRUD.
Idag har vi varit iväg och ridit häst. Vi hade bokat med Paulo Ornelas som kom och hämtade oss vid marinabaren kl 10. Det verkar vara någon slags standardtid här om man skall ut på äventyr.
Paulo hade varit och fångat in 3 hästar som vi skulle använda. En hade han ståendes hemma och spände den efter bilen och körde långsamt ut till startplatsen för vår hästvandring. Hästen följde snällt med efter bilen. Efter att Paulo sadlat alla 3 hästarna var det dags att sitta upp och få lite instruktioner hur man tyglar djuret.
Vi vandrade upp på Pico do Facho. Inte ända upp men ändå högt upp med fantastisk utsikt. Vi var lite för upptagna med att hantera hästarna över sten och diken för att få tid att fotografera men det var en fantastiskt fin upplevelse att på hästrygg ta sig upp dit.
Vi fick ändå några bilder tagna när vi kommit ner på slät mark igen och var på väg tillbaks till utgångspunkten.
Paulo har 21 hästar som all går fria på norra delen av ön. De är som vildhästar men inte särskilt vilda. Mycket snälla och lätta att hantera var dom. Förmodligen mår dessa hästar väldigt bra i sin fria natur. Dom vattnas och matas så att dom håller sig kvar.
På väg tillbaks.
Pia på hästen.
På väg tillbaks.
Paulo framför på sin häst.
Idag hade vi bokat en utflykt med Lazemar turismo. Kl. 10 kom Sofia med sin jeep och plockade upp oss vid marinabaren. Det vara bara Pia och jag förutom Sofia i bilen.
Vi fick en väldigt personlig visning av ön och vi tog oss runt längs öns kuster. Sofia har bedrivit sin verksamhet i 14 år.
Sofia med sin Jeep.
Väderkvarnar så som dom var förr.
Hamnen sedd från toppen strax ovanför.
Stranden på Porto Santo 9 km lång.
Nedan visas ett hus så som det byggdes tidigare. Huset här är nybyggt men med material och byggnadssätt som förr.
Ett traditionellt hus här på Porto Santo.
Vi besöker en gård som är återskapad i skick så som den var när det bodde folk här. Mannen som restaurerat detta är arvinge till de människor som levde här.
Gården vi besökte.
Kyrkan bestämde det mesta. Tydligen behövde mannen större beskydd än kvinnan av korsen att döma.
Sängkammaren i huset.
Köket och eldstaden.
Vi är nu på norra sidan av ön.
All sand som utgör den fina stranden på sydsidan kommer från denna öken som befinner sig på andra sidan ön. Den norra sidan. Genom årtusenden har den förflyttats av nordanvinden över ön och lagt sig väldigt lämpligt där. Sandformationerna här är hårda men har nötts ner av erosionen. Sofia förklarar att sanden är hälsobringande och Pia provar att smörja in handen med den. Det blir en fet hinna på handen.
Sandöknen.
Sandöknen.
Sandöknen.
Pia och Hasse i Sandöknen.
Efter öknen besöker vi lämpligt nog en oas. 1991 drabbades Porto Santo av en oljekatastrof då tankern Aragon förorsakade ett oljeutsläpp. Oasens skapare var på den tiden surfinginstruktör och kunde av förklarliga skäl inte fortsätta med sin verksamhet utan började att bygga upp denna oas som nu inrymmer massor av exotiska fåglar, sköldpaddor och även en struts.
Oasen mitt på ön.
På nordvästra sidan av ön finns dessa klippor och man ser här att de håller på att ”rosta”.
Oxiderat berg.
Oxiderat berg.
Här på ett ställe finns en bergsformation som starkt påminner om ön Staffa i Skottland som vi besökte 2011. Sofia förklarade att dessa pelare bildas när lavan möter kyla. Då spricker berget så att dessa uppstår.
Lava som stelnat.
Idag tittade vi in hos Christopher Columbus. Nåja, han var inte där. Vi antar att vi kom lite sent. Ungefär 500 år eller så. Vi tog i alla fall några bilder på hans hus.
Han levde här några år innan han begav sig av västerut. Under tiden han bodde här gifte han sig med en dam från ön, Filipa de Moniz som var dotter till guvernören på Porto Santo.
Columbus hus.
Inne i Columbus hus.
Gårdsplanen utanför.
