TRUD's logg

Vi ser till att få våra goda frukostbullar som vi blivit bortskämda med innan vi ger oss av. Vinden var inte mycket att hänga upp i julgranen om man nu kan göra det. Det blir alltså motorgång från början till slut. Slutet innebär att vi går in till byn Sines. Vi har nu lärt oss att Sines uttalas som Sinesch. Alltså et sche-ljud på slutet.

Under motorgången tänkte vi kolla hur lågt nivån på dieselmätaren kunde gå innan motorn började hosta. När vi närmar oss hamnen visar bränslemätaren något mellan 2 och 5 %. Akter om oss är en stor tanker på väg att hinna upp oss. Det känns inte riktigt optimalt att hålla på med luftning av bränslesystemet och ligga och guppa i hamninloppet när man har en supertanker i hälarna. Nåväl, detta får vi undersöka vid ett annat tillfälle. M.a.o. vi fegar ur och fyller på från jeepdunken. Nu vet vi att 2-5% är ok i alla fall.

Vi kommer in vid pass halv 7 och vi hör någon som hojtar och visslar men vi kan inte få ögonen på någon person. Efter en stund visar sig en vänlig portugis/hamnkapten och vi blir anvisade en fin plats på en pontonbrygga som ligger rätt långt in i hamnen. Den här hamnen är ganska öppen för sydvästlig vind och det är precis vad som komma skall de närmaste dagarna. Annars är ju nordanvind det vanliga och då är den väl skyddad.

0

Här blev vi liggande ett bra tag. Vi gillade marinan och vi hade en del att se och en del jobb med båten.

27/9 tog vi tåget in till Lissabon för att kolla hur den här staden såg ut. De var ett evigt promenerande runt centrum.

Vi var uppe vid S. Jorge Castello. med anor från 100-talet efter Kristus. Vi vandrade omkring i de små gränderna och det märks att staden är gammal. Mycket renoveringsarbete pågår varhelst man befinner sig.

Lite bilder från Lissabon

Arco da Rua Augusta.

Praca do Comercio.

King José I staty.

King José I på sin häst.

Mur till S. Jorge Castelo.

Hus belägna innanför murarna.

Att få bilen ur väg(g)en.

Konstverk i smal och brant gränd.

Vi var också inne i en båttillbehörsaffär och skaffade en sprint till bomfästet som hade börjat äta av saxsprinten som håller den genomgående stora sprinten. Fästet hade visat sig såpas slitet att glappet gjorde att saxsprinten skjuvades av. Det fick bli en annan lösning med en genomgående sprint med skalle på ena sidan och bricka/saxpinne på andra. Problemet var bara att sprinten vi fick tag på var alldeles för lång så det blev till att borra nytt hål för saxsprinten och kapa den till rätt längd. Ingvar i Hakuna Matata var vänlig och lånade ut sin vinkelkap för ändamålet. Nu är bommen på plats och nu skall den sitta ordentligt.

0

Som vanligt. Just det, motor. Det verkar som att den portugisiska nordan är väldigt morgontrött. Den verkar inte vakna förrän framåt eftermiddagen. Samma sak idag. Vi får bränna diesel fram till kl 2 på eftermiddagen. Då kommer vinden och det blir bra fart fram till Oeiras.

Oeiras  är alternativ till det mer kända Cascais. Cascais är betydligt dyrare och längre från Lissabon. Vår marina är ganska nybyggd och väldigt prisvärd. Här finns en stor pool med hopptorn som man som gäst i hamnen disponerar ”gratis”. Man kan få skjuts till supermarket eller tåget. Enligt rykte utan kostnad. Här är det inga förbipasserande fiskare eller turistbåtar så man ligger stilla och lugnt.

0

Vi får frågan ibland vad vi gör hela dagarna. Det verkar inte vara något problem alls att fylla dom med alla möjliga saker som ska göras. Tar saker slut kan man ju göra ingenting, det tar en stund det med.

Vi går upp till en av gränderna för att köpa bröd på ett ställe som vi blivit rekommenderade av hamnkaptenen. Det skulle vara bageriet hade han sagt. När vi närmar oss ser vi en äldre herre kommande, gåendes med 2 brödpåsar med 5 frallor i varje. Vi tror att det är en kund men det visar sig vara affärsinnehavaren själv som precis skall öppna butiken. Klockan är drygt 8. När han satt nycklarna i låset och öppnat ägnar han sig åt diverse sysslor och säger inte ett pip till oss. Där står vi snällt och väntar utan att få någon reaktion när vi ställer några frågor. Efter en bra stund plockar han fram sin hörapparat ur en burk som han hade i butiken. Vi tolkar detta som att han har en väldigt tjatig kärring därhemma.

Nåväl, efter lite konversation som nu blivit möjlig då han kan höra vad vi säger så köper vi upp halva hans lager av bröd. Vi konstaterar snart att det nog inte var bageriet vi besökt. Det liknade mer en lanthandel i stan.

Då är det dags för en liten tävling igen. Denna gången kan alla vara med, stora som små. Det är lämpligt att man studerat serietidningar.

Frågan lyder således, Vem är det vi ser utanför fyren vid Peniche ?

Eftersom barn nu kan vara med blir det ingen vinst i form av Mackmyra. Det får räcka med äran.

Vem där ?

0

Portugisiska nordan ? Nä, Portugisisk stiltje.

Det blir motor. Vi kommer iväg halv 11 då det även idag kommer att bli en kort distans. Ca. 35 nm ner till Peniche. Eller Penriche som Pia säger för att komma ihåg namnet.

Hon kallar även Tobermory på Mull för Toblerone av samma anledning.

Sines får väl heta Sinus kan jag tro.

Nåväl, efter 3/4 av sträckan kommer vinden, och det med besked, så lite segling blev det i alla fall. Det är hamnbrisen som gör sig gällande. Vi kommer in och lägger oss jämsides med en stor vit fransk sak som har sett sina bättre dagar. Den var i sådant skick att man funderade på om knaparna satt som dom borde göra.

Faciliteterna var inget vidare. En toalett/kön och samtidigt dusch betyder väl att kapaciteten är lite väl i underkant. Annars var staden trevlig med små gränder.

0

Vi tänker gå till Nasare’ idag. Det är en förhållandevis kort bit dit, 36 nm. Därför kan vi ta det lugnt på morgonen, och det gör vi faktiskt. Vi släpper tamparna först kl. 10.

Idag blir det fin segling för omväxlings skull. Lagom akterlig vind och vi kan njuta av att det faktiskt är lite varmt också.

Vi kommer in lite för kl 18 och förtöjer på nocken på en av pontonbryggorna. Hamnen är väl inte någon höjdare. Det är söndag och någon hamnkapten går inte att få tag på. Internet saknas och affärer verkar det vara långt till. I hamnen rör också fiskarna upp sjö när de skall in och ut så det blir ett väldigt hoppande.

Vi träffar på en finne i en stor swanbåt och jag frågar om han pratar svenska. Han svarar att det var länge sedan han gjorde det. För 35 år sedan hade han jobbat i Sverige så han hade lite startsvårigheter men efter lite samtal flöt svenskan på riktigt fint. Han pratade betydligt bättre svenska än jag finska, men det kanske inte säger så mycket om hans språkkunskaper.

Lite senare kommer också Hakuna Matata II in i hamnen.

Här finns en s.k. skräpfisk i hamnarna som verkar käka på beväxningen på båten. Det låter som ett knäppande ljud när dom håller på. Ingen fiskar dessa. Antagligen för att de inte smakar så bra.

Fiskar som finns i varje hamn.

0

Vi latar oss med att köra 2 tvättmaskiner och hänger upp tvätten på linor över båten. Den torkar på ett nafs.

På kvällen går vi ut tillsammans med Ingvar och Tuija och äter middag.

Nedan finns lite bilder på hamnen i Figueira da Foz.

Marinan.

Trud och Hakuna Matata II vid pontonbryggan.

Strandpromenaden längs hamnen.

0

Det blir tidig avgång idag. Vi kom iväg tjugo i fem. Dagens etapp är 67 nm. Därför går vi i denna okristliga morgontimma. Det finns nämligen ingen vind så vi får gå för motor och vi vill inte brassa på för mycket då dieselförbrukningen ökar kraftigt med ökad fart. Så för att vara säkra på att komma fram i dagsljus går vi så tidigt. Vi kör motorn på 2200 rpm och gör då ca 5  knop.

Vid halv 1 kommer det lite vind och vi stöttar med enbart stor till att börja med. Efter hand ökar vinden. Ett tag funderar vi att sätt gennakern men vis av tidigare erfarenheter så avvaktar vi en stund. Snart blåser det alldeles för mycket för det seglet så det blir spirad genua i stället.

Vinden fortsätter att öka och vi får reva både stor och genua. Det är skönt att slippa gå för motor. När vi närmar oss Figueira da Foz piper det i rätt ordentligt och vi gör 6,5 – 7 knop mest hela tiden.

Skepparen har varit lite bekymrad över infarten till hamnen. Där finns en sandbank som enligt sjökortet skall ha ett djup på ca 4 meter vid lågvatten. Blåser det hård västlig vind så är det direkt farligt att gå in över den. För några år sedan slog en båt runt som försökte sig på detta. Skepparen lyckades inte ta sig i land och överlevde inte.

När vi närmar oss ser vi att ett lastfartyg är på väg ut. Det har ett djupgående på 6,4 meter och vi ser att det inte är några brytande sjöar vid infarten så då kändes det bra att fortsätta in i hamnen. När vi går in ser vi på ekolodet att djupet vid infarten aldrig understiger 9 m så det var nog muddrat ordentligt. Vi kommer in och förtöjer vid en av pontonbryggorna.

Efter halvannan timma kommer ”Hakuna Matata II” in. Vi har informerat dem om att det är lämpligt att förtöja vid ankomstkajen för då slipper man går runt som vi fick göra. Problemet är bara att den  är upptagen av 2 båtar. Jag står på pushpitten och gestikulerar för att visa Hakuna Matata att dom kan lägga sig vid sidan om oss.

När jag står där uppe hör jag en röst från bryggan som undrar om jag behöver hjälp. Det är Tord i Ayla som vi träffade i Baiona. Dom skall tyvärr gå tidigt nästa morgon.

Nedan finns en bild på den långa bryggan vi fick gå för att komma iland. Lika långt tillbaks på land fick man gå för att komma till hamnkaptenen för incheckning.

En låååååång brygga.

0

Vi har legat här och väntat ut 2 perioder med hård sydlig vind. Inte bara det, det har fallit en massa vatten uppifrån också. I måndags när vädret var lite bättre passade vi på att ta en tur in till Porto. Vi tog tunnelbanan som mest gick ovan jord. Det var ju trevligt för då kunde man se sig omkring. Det var inte helt enkelt att lösa biljett men vi fick hjälp av ett par portugisiska ungdomar. 4 zoner var det som gällde. Hur ska man veta det ? Sedan skulle man hålla upp biljetten vid en gul stolpe. Hur ska man veta det ? Det verkade som att vi gjort rätt för det kom kontrollanter och kollade biljetterna och dom hade inga synpunkter.

Här är några bilder från Porto som vi tyckte var en trevlig stad där man renoverat med försiktighet.

Kyrka.

Kyrka.

Kyrka.

Rio Douro.

Häftig kakelvägg. (På en kyrka)

Ja, som ni ser behöver man inte bli svettig för att ta sig till kyrkan. Det finns hur många som helst.

Är man fikanödig behöver man inte heller bli svettig. Det är något helt otroligt vad det finns många fik här. Hur mycket sötsaker och bullar som helst. Släng er i väggen lattemammor. Här ligger ni långt i lä.

Portugiserna verkar väldigt trevliga och hjälpsamma. De flesta är ganska bra på engelska också. Kan dom inte det så pratar dom på i alla fall även om man ser ut som en fågelholk.

Idag 17/9 har vädret varit toppen men vi har ändå legat kvar här för att vågorna skall få lägga sig lite.

0

Vi hade tänkt gå kl. 12 idag och hade meddelat hamnkaptenen detta i går. Inga problem, ropa på kanal 9 så öppnar vi bron sade han. Va bra tyckte vi. När klockan närmade sig 12 och vi tänkte gå ropade vi som vi kommit överens om. Men, inget svar. Vanudå ? Inge svar ? Vi ropar och ropar, först med den handburna VHF’en och senare med den fasta som har högre effekt och vars antenn sitter i masttoppen. Är hamnkaptenen på lunch i stan borde han ändå höra oss. Nä, ingen svarar.

Manövercentralen för bron står öppen så skepparen kliver in och kollar om han kan öppna själv men det verkar lite vanskligt eftersom all knappar och spakar har text på portugisiska. Hmmm, jag vågar mig nog inte på att prova.

Jag går tillbaks till båten och då hör jag hur en engelsman ropar på hamnkaptenen. Jag svarar och säger till honom att lägga sig vid den yttre pontonbryggan och vänta på hamnkaptenen som skall vara tillbaks efter lunch vid 14-tiden. Jag tror att han uppfattade mig som hamnkapten.

Efter en liten stund ropar jag på marinan igen för att få bron öppnad. Då svarar engelsmannen att jag skall lägga mig på pontonbryggan bakom honom och invänta hamnkaptenen som kommer vid 14-tiden.

Jag förklarar då att mitt problem är inte att komma in i hamnen. Mitt problem är att få svängt bron för jag vill komma ut. Han ursäktar sig då med ”my fault”.

Här håller vi på och agerar hamnkapten om varandra på kanal 9 utan hamnkaptenens vetskap. Det gick ju ganska bra trots allt.

Halv 2 ser Pia att bron är öppen och att en båt håller på att gå in i hamnen. Skepparen kutar upp och frågar närmaste person vem som öppnat bron. Då pekar han på sig själv. Vi blev lovade av hans kollega att bli utsläppta kl 12 säger jag till honom. Det vara bara att ropa på kanal 9. Vi har ropat i mer än en timma men ingen har svarat. Han blir förlägen och ursäktar sig ett antal gånger. Jag säger då att alla kan begå ett misstag och går ner till båten och vi ger oss iväg. När vi passerar bron står han där och ursäktar sig igen. Det är ok säger vi och vinkar farväl.

Idag blåser det lite grann och vi kan segla halvannan timma med god fart men sedan minskar vinden. Vi har radiokontakt med den svenska båten Hakuna Matata II. Dom kom ju iväg drygt 2 timmar före oss och är nästan halvvägs framme till den nya natthamnen.  Då vi inte vill komma fram i mörker får det bli motorgång. När Hakuna Matata kommit fram ropar dom och meddelar att dom ordnat en plats för oss så det är bara att gå rätt in och lägga oss vid sidan om dem.

Vi kommer fram precis lagom tills det börjar mörkna så det var skönt att kunna bara lägg till och inte behöva ordna med formaliteter.

0