Vi tar det lugnt idag och ägnar oss åt att titta på ”stan”. Vi åker upp till templet som ligger högt uppe på en topp. Det blir linbana både upp och ner.
Tempelbyggnaden.
Vy över havet söderut.
Rian österut.
På väg ner från templet.
Idag efter frukost kastade vi loss tamparna och tog oss ut och rundare revet vid infarten till Baiona. Det var en ganska kraftig dyning och lite vind så det fick bli motor hela vägen. Vid utfarten bröt sjöarna kraftigt vid reven. Det bildades höga vattenkaskader.
Soligt och fint var det i alla fall och de drygt 30 nm gjorde vi på ca. 6 timmar och kom in i högvatten. Nu var vi i Portugal. De flesta hamnar här har en vall som ligger strax utanför hamninloppet och är den för grund kan det vara besvärligt att ta sig in och ut. Viana do Castelo är en av de som är relativt djup så det gick fint att gå in.
Vi kommer in som den sista av de båtar som gick från Baiona. De andra båtarna ligger vid pontonbryggan ute i floden. Det är den s.k. ankomstkajen som man skall gå till först för att sedan få instruktioner av hamnkaptenen. Vi ropar upp honom och till vår förvåning talar han om för oss att vi skall gå rätt in i hamnen. Han skall bara öppna bron för oss. Besättningarna på de andra båtarna ser häpet på när vi fortsätter in och förtöjer på en alldeles utmärkt plats. Det visar sig att de andra får ligga kvar ute i floden. Snacka om räkmacka.
Vi tar en sen promenad i samhället och finner den väldigt vacker. Små gränder från en svunnen tid.
Av förståeliga själ tar vi det rätt lugnt de här dagarna. 6 dygn på Biscaya är ingen vandring i parken om man säger så.
Det blir ett par restaurangbesök men vi upplever inte maten det bjuds på som någon höjdare. Lite båtunderhåll har det också blivit. Vi hade ett litet läckage vid styrbords främre mantågsstötta och det är nu åtgärdat. Man bör nog gå över allihopa men det får bli när vi ligger på Kanarieöarna.
På måndagen 7/9 kommer S/Y Ayla in med Tord och Pia. Vi går ut på kvällen och äter middag tillsamman. Innan bjuds vi på aperitif ombord på Ayla. Efter maten bjuder vi tillbaka ombord på Trud. Mycket trevligt umgänge tycker vi och kommer nog att ses igen, De sticker redan dagen efter.
Igår 8/9 står det två svenska herrar på bryggan och tycker vi är långt hemifrån. Det är ni också svarar Pia. Dom hade bilat hit så då kanske man tycker så. Efter ett par timmar står det 2 besättningar och knackar på och säger hej. Nu är vi helt plötsligt 3 svenska båtar här.
Idag 9/9 kommer det in en Allegro 33’a från Örnsköldsvik. Skepparen tyckte Trud var en fin båt. Inte så konstigt kanske när man har en likadan själv.
Nedan finns några bilder på byn som ha en mycket gammal arkitektur. Det var hit som Pinta, en av de 3 skeppen som Columbus seglade till Amerika med kom efter första resan. Det ligger en replika här i hamnen men jag undrar hur lik den är. Ser lite skum ut tycker jag.
Replikan av Pinta.
Idag kom vi fram till det efterlängtade Baiona eller Bayona. Båda stavningarna verkar vara gångbara. Vi har haft hyggliga vindar under hela överfarten men temperaturen har inte inbjudit till att vara så värst mycket ”utomhus”. Vid några tillfällen har vi suttit på fördäck och umgåtts med delfinerna.
När vi närmar oss nordvästra hörnet på Spanien ökar vinden och till slut har vi stormfock och 2 rev i storen. Sjön är ganska grov och Trud tar några sjöar över sig men segelföringen är precis rätt och vi tar oss ner förbi Kap Finisterre. Vi har valt att gå innanför trafikseparationszonen och då hamnar man ganska nära land. Tanken var att vi skulle få sjölä men sjön beter sig ganska konstigt. Stundtals är den lugn för att helt plötsligt bli väldigt brant och otrevlig.
Senare minskar vinden och vi får slå ut reven, ta ner stormfocken och sätta genuan. Stormfocken får sitta kvar beslagen på fördäck. Efter några minuter blåser det 15 m/s igen lite för om tvärs så det blir till att återgå till 2 rev i storen och stormfock. Förbannat! Vad tror ni händer härnäst, jo, efter 10 minuter blåser det 5-6 m/s. Hur sa i ha ett ? Nu får stormfocken sitta och vi hjälper till med motorn när det inte behagar blåsa så det passar rådande segelföring. Undrar hur de hade gjort på en kappseglingsbåt? Trötta hade de blivit i alla fall. Det blev jag.
Sista biten in till hamnen går vi för enbart maskin då vinden försvinner helt. Vi kommer in till ett soligt Baiona och förtöjer långsides på gästbryggan. Skönt att vara framme och det är varmt. Första gången jag hör Pia säga så. Vi tar en promenad i byn och Pia svävar som på moln. Hon är verkligen i himmelriket verkar det som. Även skepparen njuter av den värmen.
Förtöjda vid gästbryggan.
Dessa dagar tar vi oss rakt söderut. Vinden är nordlig och vindrodret styr perfekt. Vädret är sisådär, ganska kallt och molnigt och vi tillbringar den mesta tiden inombords. Det blir rätt tråkigt att sitta där inne tyvärr, men men Baiona hägrar och vi tar gärna detta för det som komma skall.
Vi går vakt om vakt men ibland är det svårt att sova när man försöker göra det. Skepparen sitter vid ett tillfälle på vakt vid navigationsbordet och vaknar när huvudet är halvvägs på väg ner i durken. Som tur är reagerar han tillräckligt snabbt för att undvika en fraktur i skallbenet. Då är man trött. Senare sätter vi äggklockan på 15 minuter så att vakten kan kolla horisonten, AIS’en och radarn och konstatera att där ute finns det ingenting. Vi har sett väldigt få fartyg under överfarten. Endast vid den nordliga delen av Biscaya vid inloppet till Engelska kanalen såg vi något enstaka fartyg. Vi hade kunnat sova båda två hela nätter utan att komma i närheten av något fartyg men det kan man ju inte veta i förväg så det är nog bäst att hålla utkik.
Båten rör sig ganska kraftigt och det är en kamp att laga mat och att få den i sig. Vi sitter vid salongsbordet och hänger över tallrikarna, lutar dessa så att maten håller sig kvar på tallriken och man slevar i sig potatisar och köttbitar. Vi hoppas att detta bordsskick inte är bestående. I vart fall inte när man har gäster, är på restaurang eller är på middagsbesök hos vänner.
Vi var ju inte helt återställda från våra förkylningar innan vi gav oss iväg och skepparen drabbades av ett lätt ryggskott när han vid ett tillfälle skulle sätta spirbommen. Man kan tro att vi blivit hypokondriker när man kollar i ”rännan”. Där har vi lite medikamenter, allt mot hosta, feber och ischias.
Medecinrännan.
Lite fina upplevelser hade vi också. Vi hade en stjärnklar natt eller kanske månklar natt då vi filmade lite. Här har vi den.
Igår och idag har vi haft delfiner runt båten mest hela tiden. Jätteroligt att sitta på fördäck och se hur dom leker med bogskummet från båten. Det är ett riktigt skådespel. Idag såg vi ett fartyg som måste varit mycket märkligt. Vi såg det alltså inte visuellt utan på AIS’en. Där det befann sig var det över 3500 meter djupt men likväl hade det signalen för ”Hämmad av sitt djupgående”. Man undrar vad ett sådant fartyg sticker (hur djupgånde det är). Dess djupgående framgick inte av rapporten. Bild på hur det såg ut kommer när vi får tillgång till nätet. Igår när vi skulle äta middag hörde vi ett gnisslande ljud som vi inte hört tidigare. Efter ett tag kom vi på vad det var för något. Det visade sig vara våra följeslagare delfinerna som ”pratade” med varandra eller så sökte dom av sin omgivning med den inbyggda radarn. Ljudet hördes mycket tydligt genom skrovet.
Hämmad av sitt djupgående.
Vi har nu legat här i mer än 2 veckor och väntat på en bra väderprognos för att oss över Biscaya. Under tiden har vi hållit på med båtunderhåll och avslutat en del arbeten på bl.a. toaletten. Lite lister har blivit oljade och lackade.
Färdiglackade trädetaljer till toaletten och nya luckor till diskhoarna.
Jag har också monterat släpgeneratorn i sin nya rostfria upphängning som Jonas hade med sig till Dublin. Den är också inkopplad till batteriet.
Släpgeneratorn monterad på pushpitten.
Klädseln på Vera var blekt och spröd så den har vi bytt ut till en ny fräsch. I Skagen för några år sedan kom det så hård hagel att det slog 3 hål i duken. Vi har trots dessa seglat med vindrodret men nu började revorna bli väl stora och vi ville inte hålla på att byta duk ute på Biscaya när vi ju kommer att använda det hela tiden.
Ny fin röd duk på Vera. Här ser vi också inloppet till hamnen där vi ligger.
Nu har vi förberett allting för att ge oss av i morgon bitti. Vi var iväg och bunkrade i affären här borta. Vi skulle köpa några burkar öl, inte starköl utan motsvarande 3,5 hemma. Nä se det fick man inte göra på en Söndagsförmiddag. Klockan måste minst vara halv 12. Kanske det är så för att man måste bli klar med högmässan innan man får dricka öl. Nu var vi ju inte där men det spelade ingen roll. Det fick bli en vända senare till affären igen. Överfarten ner till nordvästra Spanien förväntas ta 5 till 6 dagar. Vi skall ta oss till Baiona direkt hade vi tänkt oss. Det ligger alldeles nära Vigo och nära gränsen till Portugal.
Vi har trivts väldigt bra här i denna marinan som heter Salve Marine. Ägaren Wietse Buwalda är en helt underbar människa som verkar göra vad som helst för att hans gäster skall ha en bra vistelse. Vi kan verkligen rekommendera denna hamn.
Idag fick jag det nyfabricerade täcklocket till septitankens luftare. Ron hade fått det färdigt och jag monterade detta. Det passade perfekt. Jg fick beröm för ritningen. Det var den proffsigaste han fått någon gång. Han kom inte med någon fråga alls utan bar jobbade på.
Så här såg det ut när den blivit monterad.
Den nya näsan.
Nu skall väl det inte komma in vatten i septitanken när vi kränger åt babord.
Vi hade blivit bjudna till fest på kvällen och hade ingen aning om vad som skulle utspela sig. Det visade sig bli en väldigt kulturell tillställning med sång, levande musik, dans och poesi. Pia och jag fick också bidraga med en Taubesång och Helan går. Irländarna applåderade pliktskyldigt men vi undrar hur bra de tyckte detta var. Kanske mer intressant än bra kan vi tro.
Vår numera gode vän Wietse (varvsägaren) hade vänligheten att köra oss in till Cork och till en båttillbehörsbutik. Vi behövde nämligen köpa ett par block till vår nya boom brake. Vi fick hans rabatt och han fick fakturan. Alla blev nöjda.
Sedan körde han in oss till centrum och lämnade av oss där för att vi skulle kunna ägna oss åt lite sightseeing. Nu tyckte inte vi att Cork var så värst upphetsande, annat än möjligtvis vårt riktmärke som var en butik för vuxenleksaker. Denna var lätt att känna igen och vägledde oss ett antal gånger när vi gått vilse.
Pia passade på att ta en bild på en byggnad, dock icke butiken med vuxenleksaker.
Byggnad.
Vi åt en lunch som hade en fadd eftersmak. Vi var inne på en pizzeria och beställde 2 pizzor. Vi pekade ut vad vi ville ha. Servitören frågade om vi ville ha tunt eller tjockt bröd. Vi valde tunt bröd. När vi fick notan utan att vi blivit tillfrågade om det var något mer vi önskade står där ett annat belopp än vad som vi uppfattat i menyn. Jag påpekar då att jag inte känner igen beloppet som var EUR 2/pizza mer än vad vi såg i menyn. Då får vi reda på att det var en stor pizza vi fått och att den kostar just EUR 2 mer. Hmm lite lurad känner man sig då frågan om stor eller liten pizza aldrig ställdes men väl om den skulle vara tunn eller tjock. Någon dricks blev det då icke tal om vilket jag gjorde klart för dem. Denna gången var vi kanske för snälla. Tidigare har vi sparkat bakut när vi beställt oxfilé och fått karré. Då har vi fått kompensation men tröskeln känns lite högre när man är gäst i ett annat land.
Sedan tog vi bussen tillbaks till Crosshaven och hem till vår båt.
Idag fortsattes vi med arbetet att färdigställa teakdetaljerna som inte var klara när vi lämnade Sverige. Nu är de färdigoljade med Rylard olja. Rylard kan verkligen rekommenderas. Ingen annan olja kommer i närheten. Den kan användas som enbart teakolja eller som grund om man vill lacka efteråt så som vi gjort på toaletten. All teak som finns inne på toaletten har vi lackat och det var helt rätt beslut. Väldigt lätt att håla rent där inne.
Vi tog också vår dagliga dos av promenerande och gick för första gången västerut förbi marinan som ligger på andra sidan från ”vår”. Egentligen fanns där inte så mycket att se.
