Idag var skepparen tvungen att klä upp sig i långbyxor och vit skjorta. Det är nödvändigt när man skall besöka myndigheter här i Brasilien. Det duger inte att komma i shorts, linne och flippflopps precis. Då blir man bedd att vända tillbaka och återkomma när man klätt sig respektabelt.
Byråkratin är det inget fel på här. Vi skall besöka 4 institutioner. Det är marinakontoret, Policia Federal, Tullen och till sist Capitania dos Portos. Innan siestan hinner vi med marinakontoret, Policia Federal och delar av Tullen. Det mesta av pappersexercisen hann vi med men han som skall skriva på hade tydligen redan gått så vi blev ombedda att återkomma om 3 timmar.
För att fördriva tiden så gick vi in till gamla stan och hittade ett ställe som sålde glass och det bestämde vi att vi behövde. Nja, det blev förstås inte bara glass som man kan se av bilden nedan. Strax innan hade vi också lyckats att hitta en bankomat och kunde ta ut lite brasiliansk valuta.
Bakelseglass.
En stund efter glassen konstaterade vi att vi också var i stort behov av en avkylande öl. vi hittade en bar som lämpligt nog var placerad på ett hörne där det fläktade gott mellan husen. Temperaturen var nu uppe i 33-34 grader och den klädseln som skepparen var tvungen att bära medförde att just detta behov var så stort.
Öl är gott när det är varmt och fuktigt.
Man svettas kopiösa mängder när man inte är van vid detta klimat och det skall tilläggas att vi även dricker rikligt med vatten för att hålla vätskebalansen.
Vid 4’a tiden går vi tillbaks till tullen för att hämta våra påskrivna papper och se, mannen som vet hur man skriver en namnteckning har nu återvänt från siestan och vi får våra dokument. Vi försöker reda ut om det skulle kunna gå att få förlängt våran vistelse utöver de 90 dagarna som vi blivit tilldelade men eftersom nu namnteckningsmannen är närvarande och pratar sådan bristfällig engelska så är det näst intill omöjligt att kommunicera. Hans underlydande som inte kunde skriva en namnteckning är mycket bättre på engelska men eftersom han är just underlydande verkar det som han med sin chef närvarande inte kan adressera oss utan det sker en massa tjatter dem emellan på portugisiska. Alltså, han översätter det vi säger. Problemet kvarstår dock eftersom det inte finns någon närvarande som kan/vågar förklara för oss vad som gäller.
Vi går tillbaks till Policia Federal för att försöka reda ut frågan där i stället. När vi kommer dit har tjänstgörande polis tagit en sovstund. Han ligger och snusar på tjänstetid. När han fått mornat sig lite kommer diskussionen igång och efter en del gestikulerande och ritande på papper får vi uppfattningen att vi kan vara i landet i 90 dagar. Sedan måste vi var ur landet i 1 månad för att därefter kunna stanna ytterligare 3 månader. Båten kan stanna här i 2 år utan att man skall behöva importera den. Vi vet inte om dessa uppgifter stämmer så vi får nog kolla detta på fler ställen.
Efter det andra besöket på Policia Federal går vi till Capitania dos Portos och blir visade in i ett rum och strax kommer hamnkaptenen och skepparen får fylla i lite uppgifter i ett dokument. Bl.a hur många kanaler vår VHF har. Lite skumt kan man tycka. Jag blir lite konfunderad när jag skall ange både net och gross weight men när jag frågar hur jag skall göra viftar han bara med handen och drar ett streck över net weight. Dom verkar inte vara så noga trots att det stod i inledningen att det var viktigt att svara sanningsenligt, annars kunde man dömas till dryga böter. Jag protesterade också när han ville att min besättning skulle anges som passagerare men även i den frågan var det inte så noga. Jag ville ha dom som crew (besättning). Skulle dom varit passagerare hade jag varit tvungen att vara sjökapten och dessutom måste Trud vara klassad som passagerarfartyg med allt vad det innebär av besiktningar och övningar av besättningen som ju då endast skulle bestå av mig själv. Vi får våra dokument och kan äntligen återvända till båten och skepparen kan svida om till lite bekvämare utstyrsel.
