Vi seglar ner till en ny ankarplats, Loch Roe. Det blir en ganska kort sträcka, 23 Nm bara.Samma sak här snirkligt är det men väldigt skyddat och vi sover som stockar.
Efter att ha legat här i Stromness en hel vecka nu så har det äntligen öppnats en god möjlighet att ta sig västerut. Ostliga vindar på upp till 12-13 meter gör att vi går upp kl. 5 och åker med tidvattnet ut genom Hoy Sound. Vi hade tidigare tånkt gå till Loch Eriboll men vinden är god och om vi skulle gå dit blir det jobbigt att ta sig runt Cap Wrath (nordvästra udden på Mainland Skottland) då man bör hålla sig 3-5 Nm utanför udden när man rundar den, dessutom skall vinden nordra, så vi står på och går vidare ner till en Loch som heter Loch Laxford. Det är lite snirkligt att ta sig in men väl inne ligger man väldigt skyddat. Idag har vi gjort närmare 80 dist.
På kvällen var vi med om ett upptåg med vikingar. Varje år ordnas det här i Stromness en ceremoni där ett gäng klär ut sig till vikingar och marscherar längs huvudgatan tillsammans med 400 fackelbärare. Hemma får man väl inte längre ens ha stearinljus i luciankronan.
Vikingaskepp.
Fackeltåg.
Fackeltåg.
Fackeltåg i de smala gränderna.
Här eldar man upp och sjösätter vikingaskeppet.
För ett par dagar sedan kom det in en Schweizare som vi legat tillsammans med på Fair Isles. Han var förtöjd långsides sjöräddningskryssaren som tog in honom till hamnen. Rattstyrningen hade hängt sig så att båten inte gick att styra.
Vi är flera besättningar som är uppe i sittbrunnen och kollar när dom lämnas av vid pontonbryggan. Till grannbåten visar jag vår rorkult och säger ”Keep it simple” varpå han visar upp sin rorkult och vi är väldigt överens om att rattstyrning utgör en risk med sin kvadrant, linhjul och wire.
Idag vaknar vi till en dag med strålande solsken. För att det hända något har vi planerat att ta bussen till Kirkwall. Den största orten här på Orkney. Vi ser lite av landskapet och när vi komme fram besöker vi radiomuseet. Där inne har dom allt från gnistsändare till transistorapparater. Vi tar en fika på ett ställe inne vid gågatan. Kirkwall tyckte vi annars inte var något speciellt så vi åker tillbaks efter ett par timmar.
När vi kommer tillbaks har det kommit in ett antal båtar. De har kommit med den västliga vinden från västra Skottland. Däribland 3 svenska båtar, så nu är vi inte längre ensamma från Sverige.
Vi har kollat vädret framöver och det ser inte så bra ut. Västvindar flera dagar och vi är som tidigare sagts trötta på att ha vinden i näsan så vi blir kvar tills vi får förligare vindar. Fredag skulle kanske ge oss en NV. Söndag svaga ostliga och måndag-tisdag lite bättre NO. det betyder kanske att vi kommer att ha legat här mer än en vecka och väntat på bra vindar.
Idag hände ingenting. Nja, vi gick en 2 timmars promenad fram och tillbaks här i Stromness. Annars var det väldigt slött. Undra om man kommit in i långseglarlunket?
Då skall vi ha en liten flagglektion. Det är inte helt enkelt att som gäst hålla reda på vilken gästflagga som skall föras under styrbords salning (vantspridare) för att hedra värdlandet. För att ge en vägledning visas här vilken som skall hissas när man besöker de brittiska öarna. Jag har med de flaggor som tillhör det brittiska samväldet.
Lite flaggor.
Flaggorna ligger utlagda enligt nedan.
Red Ensign Nordirland
Shetland Wales
Skottland Orkney
Uppe till vänster ligger alltså Red Ensign. Det är den flaggan man skall hissa när man befinner sig i England. Detta är också den flaggan som engelsmännen har som sin nationsflagga i aktern på båten såvida dom inte är medlemmar i ett kungligt segelsällskap. Då för dom Blue Ensign i stället och den är som man kan misstänka blå med Union Jack uppe i hörnet. Att föra Union Jack som gästflagga hade nog medfört en del syrliga kommentarer så det skall man låta bli.
Ur flaggsynpunkt tillhör Fair Isle Shetland så det är den man skall ha där.
Vi har ställt klockan på 05:00 och lämnar bojen i Pierwall kl 05:30. Det blir motor och stor i den svaga vinden. Fördelen idag är att vi har nordlig vind. D.v.s. Den är till att börja med på låringen och senare från aktern men ganska svag så vi fortsätter för motor. Vi vill hinna fram till infarten vid Stromness lagom till ”slackvatten” (tidvattenet vänder). Sundet har ganska stark tidvattenström. Den kan sätta med 8,5 knop i den smalaste delen av infarten och det har vi ingen möjlighet att övervinna. Lite spännande var det när vi kommer fram till sundet. Hade vi räknat rätt ?
När vi närmar oss infarten verkar det som där är strömfritt. Vartefter vi kommer längre in ser det ut som att tidvattnet är på väg att vända och det börjar ”ta emot”. Vi har nog räknar rätt men vi är aningen sena och det blir lite pirrigt. Om vi inte lyckas övervinna den påbörjade vattenströmmen ut i sundet blir vi tvungna att vänta 6 timmar utanför vilket kommer att bli ganska tråkigt.
Pia upplever sina längsta 10 minuter någonsin då hon studerar plottern och ser att vi under lång tid hade 10 minuter fram till hamninloppet. Detta berodde ju på att vår framfart minskade vartefter strömmen tilltog. Till slut lyckas vi övervinna tidvattnet och kommer in i hamnen. Det var nära att vi blivit en mössa kortare då Pia höll på att äta upp den i sin frustration över vår dåliga framfart.
Nu kom vi in till Stromness vid 2-tiden. Hade vi kommit till inloppet aningen senare hade vi inte varit här förrän kl 8 på kvällen.
Vi ger oss av vid 5-tiden på morgonen. Idag blåser det lite, ca 4 m/s från väst och det är omöjligt att segla. Vi går för motor och använder revad stor som stagsegel. När vi går ut från hamnen och skall runda nordudden hoppar det något för dj**ligt. Till slut kommer vi fri från stampet nära ön men p.g.a. den tidigare hårda vinden och att det nu nästan inte blåser någonting blir dagen en av de tråkigaste vi varit med om på öppet hav. Nu ångrar vi att vi inte gick dagen innan. Då hade vi visserligen haft hård vind och vågor på 4-5 meters höjd men vinden och sjön hade varit med oss och det hade varit bra fart på båten. Med nedrevad stor och stormfock hade vi nog haft en betydligt trevligare seglats västerut. Nu blev den otroligt seg. Vi gjorde stundtals endast 2,5 knop framfart genom vattnet och de 45 nm tog 15 timmar. Vi hade ju också motström när vi kom in på grundare vatten så över grund stod vi nog still ibland. Denna sträcka hade dagen innan förmodligen inte tagit mer än 6-7 timmar.
För att fördriva tiden och mota tristessen langar skepparen ut paravanen och bärgar hem 4 fina makrillar.
Goa makrillar.
Eftersom farten är så dålig i motsjön har autopiloten svårt att styra m.h.a vindrodrets roder så vi får ibland själva styra.
Vi kommer in till Pierowall på ön Westray på Orkney. Hamnen ser inte så aptitlig ut men dom har en ”Visitors Moring” (boj) som vi tar. Vi ligger fint i viken vid den och sover väldigt gott hela natten.
Eftersom MET-office gått ut med gale-warning och påstår att det skall blåsa upp till 20 m/s i vårt område bidar vi vår tid och ligger kvar här. Vädret idag är betydligt sämre med regn.
Vi donar lite med båten. Bl.a. sätter vi dit låsning på ryggstödet på babords salongssoffa. Tidigare har den öppnat sig och det ramlat ut en massa stuvad mat därifrån när vi krängt åt styrbord. Nu skall detta inte kunna hända.
