Vi ligger ju i Jacare. Jacare på portugisiska betyder alligator. Pia var ute och fotade lite idag.
Alligator.
Alligator.
Här är ”huvudgatan” som vi cyklar på för att komma till affären för inköp av matvaror.
Vägen in till affären.
Vi börjar bli lite trötta på alla insekter som tycker att vi är sådana godingar. I Las Palmas köpte vi ett stort myggnätstält som vi har riggat upp över sittbrunnen så att det går att vara där under kvällarna utan att myggen kommer åt oss. Vi har myggnät över öppningen i pliktluckan och nu har vi ordnat så att vi kan manövrera den utan att gå ut på däck och exponera oss för odjuren. Det fanns en ledig genomföring genom plogen och ett ledigt brytblock framme vid mastkragen och detta utnyttjar vi för att öppna och stänga pliktluckan beroende på om det regnar eller inte.
IKEA-nät över sittbrunnen.
IKEA-nät över sittbrunnen.
Under natten har vi dessutom ett extra myggnät i nedgångsluckan. Vi tycker vi är ordentligt utrustade för att mota de bitande och sugande rackarna. Trots dessa åtgärder lider vi av insektsbett.
Här är en bild på skepparens ena vad. Detta är inte så gott.
Det kliar.
Eftersom arbetet med Werners motor ligger i vänteläge för min del hinner jag med att jobba lite på år båt. Bl.a. monteras en av fläktarna vi köpte i taket ovanför babords salongskoj. Det verkar bli ett näst intill perfekt ställe.
Idag efter frukost tar vi dingen in till pontonbryggan och promenerar till tågstationen och åker de 5 stationerna in till ”stan”. Vi är ute efter 12V ventilationsfläktar eftersom vi lider så av värmen.
Vi hittar butiken som Annemarie har rekommenderat och där köper vi 2 st. sådana här.
Fläkt
Dessa visar sig vara väldigt trevliga och dessutom drar de inte mer än 100 mA.
När vi kommer tillbaks förärar Annemarie oss med 2 st. ölhållare i frigolit. Dessa är bra att ha här när temperaturen stundtals är uppe i 33 grader. Ölen hålls kall och även den sista slatten smakar bra. Annars är man ju tvungen att ta fram sina gamla kunskaper ifrån Chalmers. D.v.s. ölhävning. Jag hade rekord på 4,7 sekunder på flaska. Dessutom lärde sig Pia inte ölhävning på frisörutbildningen.
Håll ölen kall.
Idag är det dags för mera svettigt arbete på Out of Rosenheim som Werner och Annemarie’s båt heter. Det verkar vara ett aningen opraktiskt namn. Det är i alla fall betydligt besvärligare att bokstavera när man pratar med andra båtar eller hamnmyndigheter än vad Trud är.
Efter dagen arbete är även backslaget uttager och upprullat till Brian’s verkstad. När jag kollar lite på tätningarna ser jag att den främre axeltätningen verkar helt kass. Kollar man lite noggrannare kan man se kulorna i kullagret som sitter innanför tätningen som inte finns. 😮 Alltså det verkar vara en del att fixa på grejorna.
Werner är en hejare på att baka bröd. Samtidigt som vi jobbat har han bakat och som tack för min insats skänker han oss ett nybakat bröd. Det är ett helt annat stuns i hans bröd jämfört med vad som finns att köpa här i butikerna.
Tyskt bröd.
Efter dagens arbete kommer det att lugna ner sig ett tag för skepparen på Trud. Nu skall axeltätningarna på motor och backslag bytas och motor och motorutrymme skall tvättas och målas.
I går hade vi bjudit in besättningen Werner och Annemarie på den tyska båten på en öl som ”sundowner” i vår sittbrun. Jag passade då på att fråga Werner om han ville ha lite hjälp med att lyfta ur motorn som läckte en massa olja. Jodå det var han tacksam för och vi bestämde att han skulle ropa på VHF’en när det var lämpligt för att komma över.
Dom har legat upplagda på Brian’s varv en längre tid. Nu hade båten varit här i 2 år och dom hade precis tänkt ge sig av men efter sjösättning visade det sig att motorn läckte stora mängder olja. Detta måste fixas innan de kan ge sig av norrut. Brian på varvet här hjälpte dom med att få till stånd en dispens tills dom är färdiga med motorn. Annars är det så att man måste importera båten och betala moms vilket ju blir rätt mycket pengar.
Dom har lagt sig vid Brian’s pontonbrygga och efter frukost ropar Werner och jag tar mig in till honom och vi startar arbetet. Det är rätt mycket att lossa och varmt är det så det blir ganska svettigt. Motorn väger drygt 350 Kg. Werner hade redan demonterat rattstyrning och durken.
Åbäket som skall upp.
Efter mycket skruvande lyckades vi få upp åbäket m.h.a. 2 st. kättingspel hängande i bommen. Kättingspelen lånade Brian ut. Under hela dagen har jag ett utmärkt tillfälle att fördjupa mina kunskaper i det tyska språket. Speciellt gäller detta mekaniska facktermer så som drehen, getriebe, schraubendreher o.s.v.
Der Motor ist nach oben.
Mannen som har båtvarvet här och bojen som vi ligger vid hade bjudit in oss och en kanadensisk besättning till sitt lantställe. Först var det tänkt att jag skulle vara chaufför och Jim i den kanadensiska båten kartläsare. Jag var lite tveksam eftersom jag saknade internationellt körkort och det skall man egentligen ha här i Brasilien för att köra bil men Brian menade att det var inget problem bara jag inte körde för fort för då skulle han behöva betala böterna. Tydligen är det så här att bilägaren betalar även fortkörningsböter till skillnad mot i Sverige. Problemet löstes när det visade sig att Brians dotter också skulle till lantstället och det blev hon som körde. Jim behövde ju då inte heller agera kartläsare eftersom dottern hade bra koll på var lantstället låg.
Vi kommer iväg på förmiddagen och det blir en heldag på lantstället.
Köket där mat för grillen förbereds.
Brians sommarhus.
På tomten har Brian en kolmila som snart var klar att öppnas. Det rök i en änden. Han gör alltså sin egen grillkål. Kolmilan var ganska stor, ca 3 x 12 m och det tog tydligen en vecka 10 dagar för träet att omvandlas till träkol.
Vår Kanadensiska vän Helen vid grillen.
Vi fick en fin solnedgång.
Alla vi som var där.
Nu förtiden känns det som att det är födelsedag stup i kvarten. Det kanske har med åldern att göra. Ett år känns numera inte som en särskilt lång tid. För att fira att skepparen ånyo lagt ett år till handlingarna besökte vi fransmannen Philipe som har Village Marina här i Jacare. Han lagar väldigt god mat. Se här.
Fransk mat.
Eftersom det är födelsedag kostar vi på oss en flaska vin också. Annars är vinet här i Brasilien väldigt dyrt. Minst 3 ggr. dyrare än i Las Palmas, men är det födelsedag så är det.
Dyrt vin.
Restaurangen här vid Village Marina är väldigt skön att sitt i. Det är öppet upptill mellan tak och vägg så det blir som en tunnel där det fläktar så skönt.
Village Marina.
Idag lånade vi Brians cyklar och tog oss tvärs över halvön här för att besöka stranden mot Atlanten. Det var väldigt skönt att svalka sig i rent saltvatten.
Vi är på stranden.
Vi är inga stekare. Nu menar jag inte det som ni kanske tänker på utan det är så att vi inte orkar ligga särskilt länge på stranden och sola för att bli bruna. Vi är vid det här laget ganska härdade mot solen och vi har aldrig under de 2 år vi nu varit ute bränt oss. Vi låg där på stranden 45 minuter till max en timme och på kvällen kände vi att det trots denna relativt korta tid vi solade att det var i mesta laget. Vi var inte brända så att det sved men lite för mycket hade det nog ändå blivit. Solen var väldigt stark tydligen.
Ett par bilder från den fina stranden. Den är inte överbefolkad i alla fall.
Stranden vid Atlanten.
Stranden med staden Joâo Pessao i bakgrunden.
Vi äter en lunch i en hälsorestaurang där det serveras en jättegod sallad med nötkött. När jag undrar om vi kan få en öl blir det no no. Men kaffe kanske man kan få efter maten ? No no blir beskedet. Här är man seriös när det gäller hälsoprogrammet. Väldigt gott var det trots att det fick bli icke kolsyrat vatten till maten.
På eftermiddagen går vi till marinaklubben och reparerar skadan så att säga.
Reparation.
En bild från den fina klubben vi blivit inbjudna till.
Marinaklubben.
Man är inte särskilt mån om miljön här i Brasilien. Rakt i lovart har flodbåtarna sin brygga där dom tar ombord sina gäster. På en av dessa båtar håller man på att på dagtid renovera däcket. Man slipar då det gamla däcket för att sedan lägga på ny toppcoat. Dammet som blir när dom slipar flyger precis i vår riktning och vi har några dagar undvikit att andas in detta genom att vi spenderat tid iland när dom hållit på med detta. Båten blir förstås neddammad och en del letar sig in genom ventilerna så vi är inte så glada åt denna verksamhet. Däcket blir avsköljt när det kommer en regnskur och dom är ju rätt så intensiva så efter en sådan är däcket rent.
Annars så är havet en avstjälpningsplats för det mesta. Här har man sopat ihop slipdammet och helt sonika skickat det överbord.
Slipdamm dumpat i havet.
Det är ganska sorgligt att se. Vi är ytterst noga med att inte skicka någon plast överbord. På Atlanten klippte vi sönder alla plastbehållare och petade in dom i stora plastflaskor som vi tagit med för ändamålet. Idag bildas det stora öar av plastavfall i Sargassohavet.
Nu förstår ni varför vi inte äter någon fisk här.
Den skönaste tiden på dygnet är efter solnedgång när vi brukar äta middag i sittbrunnen. Då är det lagom temperatur och man svalkas av vinden. Vi har myggnät som täcker sittbrunnen så det går att vara där vid denna tid då myggorna är som mest aktiva.
