TRUD's logg

Vi lämnar efter frukost. Fram till mörkret seglar vi i något som kan liknas vid skärgård. Skärgården består inte av så mycket av öar utan av stora grundområden som man måste förhålla sig till. När solen gått ner och det blivit riktigt mörkt är vi nära att komma ut på öppet hav.

Vi befinner oss strax söder om Cape Cod. Här är leden bojad så det är enkelt att navigera tror vi. När vi närmar oss den sista röda bojen verkar allt väldigt mystiskt. Vi har radarn igång och man kan se ett eko som rör sig med hygglig fart söderut. Bojen ser man varken visuellt eller på radarn. När vi närmar oss objektet som rört på sig ser vi att det visar rött blinkande ljus.

Vad är detta ? Har dom flyttat bojen ? Kanske har sandbanken flyttat på sig. Man vill ju inte gå på fel sida en boj som ska markera farleden. Det blir till att kraftigt ändra kurs för att kunna ta den på rätt sida.

Efteråt, när jag har möjlighet att analysera vad som hänt kan jag konstatera att objektet jag såg på radarn var bojen som hade dragit med sig sin förankring och förflyttat sig från sin tänkta position.

Jag ropar upp Coast Guard och meddelar att det är en boj på drift. Först tror dom att det är en annan båt på drift. Sedan vill dom veta hur bojen såg ut. Tja vad säger man ? Röd med rött blinkande ljus och med en klocka som för oväsen. Dom vill att jag ringer på telefon till dom men jag svarar att vi är långt utanför telefoners täckningsområde så det är inte möjligt. Då vill dom att jag byter till kanal 22A. Något som inte finns på vår europeiska VHF vilket jag förklarar. Visserligen har jag den kanalen på vår bärbara VHF men att den skulle nå basstationen när inte telefonen gör det är knappast troligt så det blir till att fortsätta att kommunicera på kanal 16.

Jag ger dom positionen för vart bojen ska befinna sig och var den nu befinner sig men dom har svårt att ta in det så det blir, yttersta bojen vid Pollok Rip. Då fattar dom.

Efter lite mer snack säger dom att dom har koll och tackar för informationen. Dom har naturligtvis spelat in hela samtalet och kan gå tillbaks och kolla mina uppgifter.

Vi seglar ut på havet öster om Cape Cod och det är ganska skönt att lämna ”skärgården” bakom sig.

1

Newport är USA’s seglarmetropol. Här avgörs Amerikas Cup som seglas med 12’or. Det ligger en hel del klassiska äldre båtar här.

Vi sjösätter dingen och tar oss in till stan för att träffa Tull och immigration och får våra papper behandlade. Vi möter en mycket trevlig tulltjänsteman som vi kan fråga hur vi ska handla för att om möjligt förlänga vårt tillstånd för att få vara kvar i USA till orkansäsongen är över och vi vågar segla söderut.

Staden är pittoresk med en hel del gamla hus från 17-hundratalet.

Efter att det kamerala är undanstökat, vi har samtidigt checkat ut för vi tänker lämna redan i morgon tar vi en promenad till en pizzeria. Väldigt god var den och inte så dyr heller men det berodde nog på att vi sökte oss till bakgatorna och undvek turistfällan nere vid hamnen.

3

Jag ringer till Customs and Border Protection och meddelar vår ankomst. Officeren säger att han ringer tillbaks lite senare för att få reda på alla uppgifter för att vi ska bli inklarerade.

Vi kojar men det blir inte någon värst lång sömnperiod. Officeren ringer strax efter 8 och jag lämnar alla uppgifter. Det blev bestämt att vi ska träffas nästa dag för att betala och signera dokumenten.

Lite senare ringer vår OCC Port Officer här i Newport och meddelar att AIS’n anlänt och att hennes partner snart kommer ut med paketet till oss där vi ligger ankrade. Vilken service.

Under eftermiddagen gör vi nytt vatten och provar att trycksätta vattensystemet och konstaterar att en slang hoppat av på varmvattenberedaren. Slangen återmonteras med 2 slangklämmor för säkerhets skull. Nu ska väll allt vara frid och fröjd. Nää, nu stoppar aldrig pumpen trots att inget vatten läcker ut någonstans. Förbannat, varför ska det vara så här när man kommit i hamn efter en flera dagars segling och man inget hellre vill än att slappa och ta igen sig.

Nä, här får man ta nya tag i stället för att ta igen sig. Pumpen demonteras och görs ren. Pumphus och ventiler borstas rena och pumpen återmonteras. Nu så ska det väll fungera.

Nä, pumpen jobbar på men verkar inte få vatten att bygga upp tryck med. Inte förrän jag sätter munnen till kranen och hjälper den genom att suga fram vatten till den så börjar den pumpa och bygga upp trycket och till slut stanna.

2

Vi lättar ankar efter frukost och seglar ut ur Chesapeake Bay och in i Atlanten, Till kvällen har vi ett kraftigt åskoväder akter om oss. Åska är alltid otrevligt när man befinner sig i en liten båt på havet men m.h.a. radarn kan vi ha koll på det och ser att det håller sig på behörigt avstånd.

Under sista natten ska Pia skölja ett äpple under sötvattenskranen men det kommer inget vatten. Skepparen kollar nivåmätaren på färskvattentanken och kan konstatera att den är tom. Vid inspektion av kölsvinet visar det sig att allt det fina watermakervattnet som nyss befann sig i tanken numera befinner sig där. Vi får dumpa det utsidan och det går otroligt snabbt med den nyinstallerade elektriska länspumpen.

Vi har haft hyggligt med vind dessa dagar men när vi närmar oss vår destination blir vi tvungna att ta till motorn. Vi kommer in till Newport strax efter soluppgång och ankrar upp på den dedicerade ankringsplatsen.

2

Det som varit vårt hem nu i nästan 3 månader kommer att vara ett kärt minne med sin fina personal och trevliga möten med andra seglare. Det har dock stundtals varit väl varmt i vår smak.

Nu är vi på väg mot Kanada men ska göra ett stopp i Newport, Rode Irland för att hämta upp en AIS som jag köpt på ebay. Vår nuvarande har visat sig emellanåt vägra sända vår position och vi vill inte vara vara utan en fungerande AIS när vi ska till Kanada där det ofta råder dimma.

Vi har checkat ut från USA och tänker lägga oss för ankar i en vik strax norr om Norfolk. Vi kommer in i viken och ankrar upp och får en god natts sömn innan den 3 dagar långa seglatsen till Newport.

1

Det har tidigare funnits rugglig tejp lite här och var i båten för att man inte ska halka. Den har med åren blivit utsliten men nu fick vi tag på en tejp som verkade riktigt bra så den har vi varit runt och klistrat upp på alla lämpliga ytor.

2

När vi var i Las Palmas och bodde i Petras båt blev vi väldigt förtjusta i det skylight som satt på hennes båt så nu har vi skaffat en likadan som ska monteras idag. Det går nu att få dit en sådan eftersom den nya livflotten inte är lika stor så nu finns det utrymme för en lucka.

Lite spännande är det att såga upp ett så stort hål i rufftaket. Vi fick börja med att ta ner innertaket och dra om några kablar till takbelysningen.

4

Idag tog jag tag i toaletten. Det visade sig tidigare när vi skulle prova den att kranen som man ställer om mellan havet och hålltanken inte verkade fungera. Av denna anledning hade jag beställt en ny kran som vi precis fått levererat så nu var det dags att ta tag i detta problemet.

När slangarna demonterades visade det sig att det fanns en hel del urinsten i dess så det var lika bra att montera ur dessa och gör dom rena ordentligt. Detta jobb tog hela dagen. Vi har haft väldigt varmt sista tiden så det var inte utan att svetten lackade.

Vi har problem med att dingen läcker in vatten. Vi har också problem med att utombordaren inte går som den ska. Den kräver att choken är utdragen en bit för att man ska kunna varva den.

Dessa 2 problem har jag ägnat mig åt på sistone. Jag har hållit på att lappa dingen och på utombordaren har jag gjort ren förgasaren med alla dess munstycken och ställt in ventilspelet men detta har inte hjälpt. Nu har jag beställt en ny förgasare och bränslepump.

1

Vi har skaffat en ny livflotte eftersom den gamla var så gammal att man egentligen skulle serva den varje år. Det blir både dyrt och besvärligt när man långseglar. Den gamla var en 6-personers vilket vi tyckte var onödigt stor så nu sitter det en Viking 4-personers som passar mycket bättre på rufftaket. Nu är det större marginal till rodkicken och den riskerar inte att ta i flotten.

Idag skulle US Coastguard ha säkerhetsutbildning här på marinan och jag frågade om dom var intresserade av att blåsa upp vår gamla livflotte. Det ville dom mer än gärna och sedan visade det sig att mannen från kustbevakningen erbjöd sig att ta hand om flotten efter demonstrationen. Underbart, då slapp vi det problemet.

Flotten visade sig fungera helt perfekt trots att den inte servats sedan 2015 när vi gav oss iväg från Sverige.

Här har vi en film som visar när en av deltagarna aktiverar flotten.

2

Efter allt jobb var det idag dags för sjösättning.

Efter lunch kom de med travelliften och Trud ”splashar” som dom säger här.

Vi hade frågat om vi kunde få en bryggplats i hamnen tills vi var klara att ge oss av. Jodå det skulle nog kunna ordnas sa Tammy. Risken finns att vi får flytta runt bland olika platser om det visar sig att ägaren av en befintlig plats vill sjösätta eller kommer in och vill ha sin plats. Det är ju inget problem för oss. Vi är ju i båten hela tiden. Platsen vi blev anvisade var en långsidesplats och när vi skulle dra båten intill bryggan var Trud väldigt bångstyrig och ville inte all vara med om det. Vi hade tänkt lägga oss med stäven utåt för att lättare kunna avgå men det visade sig att det inte var tillräckligt djup längre in. Vi vände henne igen och se nu var det inga problem att få henne intill bryggan. Det är allmänt rätt grunt här i ”creeken” så man måste vara noga med var man rör sig.

Nu kommer vi att ta tag i alla de saker och system vi inte hunnit med när båten stod på land. Det är i alla fall skönt att kommit i vattnet då det blir väldigt varmt ombord när inte det finns något som kyler även om vattentemperaturen här i hamnen ligger på ca 26 grader.

2